gudbevars, då skulle Svenska Tidningen visst ej ha förordat någon befästning, det vill säga, då skulle vi förr fått mottaga dödshugget och så vidare. I samma anda fortgår. hela den lilla kuriösa skriften, läsvärd 1 sanning för sin brist på all logik, sina matta skäl för, sitt undandöljande af alla skäl emot och sina djerfva, rätt komiska liknelser. — Skall Stockholms intagande gifva oss dödshugget, är Stockholm för oss hvad Paris för Frankrike, detta är en fråga som hvarje, det svenska lynnet kännande, den svenska historien ej glömmande, militär måste besvara med nej. — Sverges hufvudstad har mer än en gång varit i fiendens hand och svensken har ej tappat hufvudet för det, striden har rasat med oförminskad kraft utanför dess portar, och hufvudstaden i fiendens våld var det rop, som endast ännu mer eggade den för äran känslige nordboen till oförtrutna ansträngningar att förjaga fienden från fädernejorden. Våra militärförfattare gjorde väl i att ej glömma sitt lands bragdrika häfder. Är Stockholm, såsom Svenska Tidningen påstår, omöjligt att försvara utan befästningar? Härpå lemnar Sebastopols hjeltemodiga försvar svaret, och må vi ej glömma huru hvarje hus blir ett citadell, hvarje gata ett pass, när folket vill försvara ig och faran framkallar någon ny Palafox; är det möjligt att ej i dessa dagar minnas huru ofta gatstriden kostat grånade krigare deras lagrar och att barrikaden är den minst dyra förskansningen, den som går fortast att uppkasta? I sanning samma svindlande spekulationsraseri tyckes hafva bemäktigat sig en del af våra militärer som vår börs, och nyss ivaknad ur en sorglös dvala, vill man yrvaken och förskräckt samla ikring sig allt som kan få namn af försvar, utan att skräda eller urskilja — fingo våra projektmakare hållas, släppte nationen godmodigt till pengarna, så skulle inom några tiotal af år utan tvifvel det gamla Manhem vara så späckadt af spridda -verk, att våra försigtiga generaler t. o. m. skulle sakna en reträttväg. Må då en gång tanken vakna på hvad vårt oberoende -kräfver, må, innan dyra summor ; astas bort på tvifvelaktigt nyttiga företag, vi bjuda tills att fullborda hvad vi redan börjat: må Carlsborg, Waxholm och Carlskrona blifva hvad de: för sekler sedan ämnades till, må våra krigare snart få lägga bort sin öfning för lustlägren och vaktparaden och i stället öfva sig för kriget — vi hafva ej råd att endast för att roa qvinnor och främmande furstar föda 40,000 man — det svenska allvaret och manligheten gå förlorade, om dess kraftfullaste : söner, generation efter generation; fostras till dockor och maskiner. Målskjutningsöfningar, öfningar i förskansningars uppkastandey bryggors slående, terrängs begagnande, se der: hvad -vi önska, äfven om för alt vinna allt detta vi måste nöja oss med att se den allvarlige krigaren helsa med 3 finger i stället för 2, börja sin marsch med högra foten i stället för med den venstra Ov 8: V. A.