Ni måste vara rik, sade mr Ellsgood med ett leende, i det han skref qvittenset. Jag skulle vara rikare, om icke någon :hade varit som ni liknar, var svaret. Som jag liknar? sade agenten och fortfor att skrifva. Ja, han hade er hala tunga och skenbara redlighet. Samma böjliga natur, som kunde låna sig till hvarje skurkstreck som han fick betaldt för— samma onda; giriga, gudlösa hjerta I Kors, bevara mig! utropade gentlemannen i det han släppte pennan och stirrade henne rakt i ansigtet. Ni kan väl inte mena min högtärade och — hm — det vill säga någon som jag länge har känt?) Denna gång svarade Nan med ett verkligt skratt. E Jag måtte vara skicklig i porträttmålning, sade hon; skada att jag är för gammal att egna mig deråt. Här är ert qvitton, såde mr Ellsgood, farväl. med er. Den enda välgång ni nånsin önskat, sade qvinnan i det hon omsorgsfullt genomläste papperet och stoppade detii sin ficka; hvarefter hon, utan att säga något ord mera, lemnade rummet. ; : En högst obehaglig Person, mumlade juristen och trummade sig i pannan; jag kan ej rätt förstå mig på henne.Jag fruktar att mr Hastings varit en stor skurk — nå, nå, det kommer af vår svaga menskliga natur — och hans hustru har handlat som en toka. Men, tillade han med ett liknöjdt leende, hon är hans hustru och skall nog få plikta för sina misstag — stackars oförnuftiga qvinna, hon är som de andra — tokiga allesammans! Efter denna filosofiska anmärkning tillslöt han sina kontoböcker, sammanband omsorgsfullt de särskilta kanfaspåsarne på bordet, hoprullade papperen ochropade derefter på