Mina välsignade barn, inte ska ni vara räddan, :sade den gamle dödgräfvaren. Pastörn är en from man och tycker om barn. Han säger ej ett ondt ord åt dem. Det är hara Amen Corner som ej kan tåla dem — ag Kan just undra hvarför? Det är ett fult tecken när någon inte kan med såna små kräk. Det låg mera filosofi i denna anmärkning in den gamle sjelf begrep, ty barn äro framtidens vår och den kärlek, som deras oskuld och renhet väcker Kos oss, är en af de skönaste känslor hvaraf vi äro mäktiga. De äro sanning beklagansvärda som kunna se dem med ovila eller likgiltighet; sådana menniskors barndom måste hafva varit ond, eller slädjetom i högsta grad. Hafva alla mina tillsägelser blifvit verkstälda ? frågade kyrkoherden i det han vände sig till Nicholas Pim. Alla, ers vördighet,, svarade dödgräfvaren vördnadsfullt och såg upp från sitt arbete; pgrafven har blifvit sopad och jag har polerat upp alla plåtar och handtag på kistorna, Den stora jerndörred jemrade sig just som en lefvande varelse, då den svängde på sina rostiga gångjern, och jag suckade med. Stackars sir Harry! Så ung, så godt Presten vände sig bort för att dölja en tår. Hvad är det jag hör, min goda vän, sade doktor Marsh, om ett ljus som visat sig i koret samma natt sir Harry dog Nicholas återtog sitt arbete. Hörde ni hyad jag frågade? Ja, sir,, svarade den gamle mannen, men om ni tillåter, önskar jag att icke tala derom. Hvarför inte?. vHans vördighet vill ej att man talar om det, . Ni må gerna svara denne herre, Pim, sade kyrkoherden likgiltigt. Ni har länge vetat