derskapet och adeln, som den nu föreslagna, yrkad uti ett skriftligt anförande afslag, utan att fr ga måtte antagas hvilande. Uti ett längre skriftligt anförande utvecklad fril Puykull ytterligare skälen för sin reservation, inne fattande afslag å förslaget. Hr Dalman W. F. Då han vid en föregående riks dag Nifligt understödt ett af grefve Lagerbjelk väckt förslag, som äfven förutsatte ridderskapet oc adelns representerande genom valda ombud, men ha deremot på det högsta ogillade det nu framlagd förslaget, ansåg han sig böra ange skälen till båd det förra och det senare, Grefve Lagerbjelkes för slåg innehöll dels att ridderskapet och adeln skulle me sig förena alla äfven ofrälse fastighetsegare på lan det, som icke inom andra stånd egde representations rätt, . dels åsyftade detta förslag en helt förändra: form för representationens verksamhet, samfälda öf verläggningar och beslut, med ett ord eri gemensam het i ståndens arbeten, hvilken snart torde bered: en Ofvergång, hvarigenom hela den olyckliga stånds inrättningen småningom skulle bortfalla. Det nuva rande förslaget deremot bibehöll nästan det olyckli gaste af allt, nemligen fyrdelningen och den dera nppkommande splittring jemte osammanhang i beslu ten. Det bibehöll med ett ord hela det tunga me skineri, som för mången gör riksdagarne nästan odräg liga. Det innefattade ej heller, såsom grefve Lager bjelkes förslag, att inrymma valrätt åt nu orepresen terade medborgare. Det bjöd endast ridderskape 3h adeln uppå att skänka bort sin sjelfskrifvenhe till förmån sannolikt för en elitkår af Tegementsche fer, landshöfdingar, presidenter och andra höga em hbetsmän, valda efter vederbörandes fingervisning. Ta larew ville med glädje uppoffra sin personliga. sjelf skrifvenhet åt svenska folket och det allmänna, oc! den dag, detta finge ske, skulle vara den gladaste hela hans politiska lif. Men att öfverflytta den pi en hop högre funktionärer eller magnater, som tro ligen vid valen skulle blifva sjelfskrifna, dertill kun de han icke begifva sig. Sverges adel hade, deron vittnade historien, ärofulla minnen både från slag fälten och vid riksdagarne. Den hade, vid mer är ett tillfälle, stält sig emot maktens försök att in kräkta på landets frihet och sjelfva ståndets talrik het: rättigheten för 800 till 1000 svenska medborgarc att personligen infinna sig vid riksdagea, inefattad: redan en ganska väsentlig garanti, derest verkliger någon fara för friheten blefve å färde, emedan man under sådana förhållanden, åtminstone icke kunde på. förhand uträkna hvilka personer som skulle kom: ma att vid riksdagen infinna sig eller det inflytand d: der kunde komma att utöfva. Talaren vore så. Jedes öfvertygad, att hvarje attentat från makten sida, så länge ridderskapet och adeln qvarstode,såsom ett särskilt stånd, funne ett långt fruktansvärdare. motstånd af ett talrikt än af ett valdt riddarhas. Och om ridderskapet och adeln under den senaste tiden förlorat i anseende, så skulle det genow antagandet af ett dylikt förslag som det nu ifrågavarande helt och hållet stänga vägen för sig att återvinna detta, genom att från riddarhuset utestänge. säsom friherre Raab antydt, hvad som är det dyrbaraste: för representanten : eller den politiska sjelfständigheten. Slutligen kunde talaren icke undgi vittra sin förvåning deröfver, att det ifrågavarande förslaget framkommit från den liberala sidan i kontitutionsutskottet och blifvit godkändt af de demokratiska ständen. TI :talarens tänke hade man vic detta tillfälle helt och hållet förbisett de politiskt följderna af förslaget, som otvifvelaktigt skulle blifyr att inom representationen. ännu mer konsolidera de förut öfverflödigt starka aristokratiska och byråkratiska elementerna samt tillintetgöra de demokratiska beståndsdelar, som finnas eller åtminstone kunnz komma att finnas inom em på. sitt sätt så blandad församling, der personlighetsprincipen borde: kunns spela och fordom ej sällan spelat en så vigtig rol Talaren yrkade att förslaget måtte förkastas. Grefve I Löwenhjelm anser förslagets genomförande allenast bero på ridderskapet och adeln, men som frågan är af. högsta vigt, ansåg taiaren densamma öra noga utredas för erhållande af kännedom om fligheten eller ickeobehöfligheten af den förordade förändringen och hvarom man kunde erhålla visshet. om man hade tillgång till sjelfva motionen, hvaruti motiverna torde vara fullkomligt utvecklade. Sedan talaren utvecklat och bemött de förebråelser man gjort ridderskapet och adeln, såsom att, till följd at ;jelfskrifvenheten, få kapaciteter inom ståndet uppträdt; att detsamma voro konservativt och motsträfvigt mot alla nyttiga förändringar; att missbruk vid köp af fullmakter existerat; att ståndet talrikt samlas vid början af riksmötena och inkastar en mängd motioner samt tillser att de komma till vederbörande nutskott, men derefter tillstor. del lemna riksdagen, förklarade han sig tillhöra det konservativa partiet, som vill bibehålla de fyra stånden, huru tupgrodda de än äro. Tal yttrade sin fruktan att den demokratiska storm, som öfvergår Europa, förr Her se äfven skall inställa sig hos oss En at s verkningar haf för 3:ne dagar sedan visat s i Paris genom; ett mordförsök mot Napoleon. hvarvid hans gemål och flere personer blifvit sårade. Här ser man dess verkningar uti de skändligaste artiklar, som angripa allt hvad man hitinlills ansett heligast och äro tillgänglige för hvar och en, som kan stafva. Man bör derföre icke vara alltför säker; och är ålderdomen berättigad att varna de unga, att icke genom en förnäm stolthet störa den enhet, som under denna riksdag visat sig mellan alla stånden och hvilken varit den största under alla de riksdagar talaren bevistat. Många anmärkningar kunde mot hvarje pu nktaf förslaget anföres, men inskränkte :g doe: talaren till den punkt, som rörer bestridande af riksdagsmännen3 underhåll och resekostnader, hvilka han ansåg böra af staten bekostas, alldenstund staten har nytta af riksdagarne. Talaren yrkade derföre att ridderskapet och adeln, med god kännande af hufvudiden, icke inser någon annan ändring vara af nöden, än att ridderskapet och adeln omorgan serar sig så, att det kan vinna K. Mt: bifall och uppfylla medståndens fordringar. Herr Cedersckiöld,som ansåg ett större partikularintresse göra sig gällande inom ett valdt riddarhus, yrkade afslag, hvaruti grefve Ankarsvärd instämde med yttrande, det han ansågeförslaget bort hafva varit åtföljdt af en fullständig valslag. Grefve Björnstjerna anser alla frågor grundligare blifva behandlade af riddarhuset sådant det nu vore sammansatt, emedan det i sig innefattar nästan alla intressen. Genom val skulle ståndets prydnader uteslutas, alldenstund de genom sina embeter vore hindrade bevista de långa riksdagarne. Förslaget att af statskassan aflöna riksdagsmän skulle föranleda till ändlösa riksdagar. På dessa och flere anförda skäl förenade sig talaren med dem, som yrkat afslag. Sedan hr Ehrenhoff afstått från sitt yrkande om återremiss och friherre Raab från sitt förslag om ofrälse persons upptagande bland ridderskapet och adeln, blef utskottets förslag utan omröstning förkastadt. Rättegångsoch Polissaker.