1 bladet. ———— — Som man vet, plägar den konservativa ressen grufligt jemra sig, då man från den iberala sidan framhåller det ruttna, som förefinnes i bestående institutioner och förhållanden. Det brukar då ofta skildras såsom i högsta grad opatriotiskt, att låta det öfriga Europa veta att missbelåtenhet råder inom nationen: och att det i så många hänseenden står illa till här hemma. Då talar man om huru fult det är att illa tilltyga eget bo o. s. v. Emellertid visar det sig ofta nog, att man på det hållet icke är så nogräknad och icke visar mycken grannlagenhet i detta fall, så snart det gäller att få ge luft åt ovilja mot samhällsklasser, som äro politiskt misshagliga för det aristokratiska eller byråkratiska partiet. Så har Svenska Tidningen icke dragit i betänkande att inför Europa : skildra . Sverge i kommersielt hänseende såsom ett dåligt vinglarenäste, och dessa skildringar göra sin rund genom utländska tidningar. Främmande tidningar aftrycka för kuriositetens skull de pikanta öfversigter Sv. Tidningen efter lösa och obestyrkta rykten gifvit öfver vissa affärsmäns ställning och de reflexioner och anmärkningar, genom hvilka dessa göras till ett slags jr NE för vår handelsverlds redbarhet och soliditet; rättelser och återtaganden af de gjorda uppgifterna bryr sig naturligtvisden utländska pressen icke om, utan de få gälla hvad de kunna till att nedsätta vårt lands kredit, då den på allt sätt behöfver stärkas och upprätthållas, specielt med afseende på underhandlingarne rörande statslånen. Hvad dessa låneunderhandlingar angår, ha vi från tillförlitligt båll erfarit, att herrar Wilz lerding och Cervin, oaktadt de vilkor, som framställts i. Hamburg; synts alltför hårda, dock icke definitivt afbrutit sina negociationer derstädes, samt att de, om sådant kommer att ske, utan tvifvel komma att direkt ställa sin kosa på London. Till följd af sin instruktion skola de stå i jemn kommunikation med presidenten Åkerman, som i Paris bedrifver jernvägslånets afslutande. Det allmänt gängse ryktet, att hrr Willerding och Cervin skulle betingat sig en. viss procent af lånesumman såsom provision för sitt besvär, lärer vara allleles ogrundadt. I morgon lärer riksgäldskontoret börja draga vexlar på det kreditiv, som i sammanhan, med jernvägslånet skall ha erhållits hos det stora engelska huset Overend Gurney i London. RE —— Vi äro nu i tillfälle att fullständigare redogöra för Mengels i bondeståndet väckta motion om åtskilliga nya stadganden angående införseln af utländskt bränvin. Motionären erinrar först derom, att den vid sista riksdag antagna bränvinslagstiftning afsåg bränvinskonsumtionens förminskning genom varans fördyrande. Detta syftemål har ock så tillvida vunnits, att försäljningspriset höjdes till 134, å 27, rdr eller i medeltal 2 rdr rgs pr kanna sexgradigt bränvin, såsom äfven i den kungliga propositionen antyddes böra blifva förhållandet, hvarefter den årliga konsumtionen nedgick från 30 millioner till cirka 12 millioner kannor — ett förhållande, hvars oda verkningar numera af ingen bestrides. id nu pågående riksdag hade ständerna i samma syftemål ytterligare förhöjt bränvinsskatten ; men samfidigt dermed hade ständerna fattat ett annat beslut, som sannolikt skulle tillintetgöra, eller åtminstone förminska det förstnämda beslutets goda verkan. Ständerna hafva nemligen genom den nya tulltaxan medgifvit frihet att emot tull införa utländska spritdrycker af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan afseende på om en dylik nförsel är af behofvet påkallad eller icke. Denna införselfrihet ansåg motionären skola gifva Öppet spelrum åt en äfventyrlig spekulation och möjligen föranleda ganska beydlig bränvinsimport nästa vår, enär, till följd af det låga priset på spanmål och potates i Preussen och Östersjöprovinserna, den jemförelsevis billigare bränvinsskatten der, penningeställningen och andra omständigheter, atländskt bränvin af 67, graders styrka, oförtulladt, här vid bron skulle, enligt motionärens förmenande, kunna levereras till nitton skillin—— rr