STOCKHOLM. den 18 Jan. Det är att befara, att den närvarande finanskrisen, hvilkens härjningar redan öfvergött rikets större handelsplatser, likväl ännu icke låtit känna sina svåraste verkningar i landsorterna. Dessa skola måhända icke inträda förr än under nästa och derpå följande månad. Kronoutskyldernas erläggande samtidigt med köpeskillingsliqviderna för de talrika egendomsköp, som under senare åren egt rum, skall otvifvelaktigt i flera landsdelar förorsaka mycken förlägenhet. Också har man från många håll ifrågasatt, att årets uppbördsstämmor skulle framskjutas längre mot våren; och denna fråga förtjenar utan tvifvel att tagas i ett allvarligt öfvervägande. Om skatterna utkräfvas innan riksbankens sedelstock genom indragningen af statslån blifvit ökad och penningarne hunnit sprida sig till landsorterna, skola jordbrukarne tvingas att utbjuda sina produkter för rampris, utan att på de flesta ställen -kunna afyttra dem, emedan all spekulation för närvarande ligger nere och skatterna komme i följd deraf endast att delvis ingå. Det synes oss derföre, som skulle närvarande omständigheter innefatta tillräcklig anledning för det uppskof med uppbördsstämmornas hållande, som i kongl. brefvet af den 2 Nov. 1836 finnes medgifvet. Då denma författning icke torde vara allmännare känd, anse vi oss böra något närmare derför redogö Till och med året1836 funnos två uppbördsstämmor, den ena på hösten för det löpande året, och den andra på våren året derefter. Genom berörde kongl. bref upphäfdes höststämman, emedan en framflyttning i tiden. för kronoutskyldernas erläggande skulle i allmänhet för rikets inbyggare medföra lättnad vid deras erläggande, och det stadgades att för 1837 och framgent endast skulle finnas en enda uppbördsstämma. Det beror af öfverståthållareembetet i Stockholm och konungens befallningshafvande i länen att, med afseende på de skattskyldiges största beqvämlighet, förordna om denna uppbördsstämmas hållande på lämpliga tideriJanuari, Februari och Mars månader hvarje år, eller, der särskilta omständigheter någon gång kunna gifva anledning till längre anstånd, sist inom medlet af April månad. Det är detta anstånd som nu, om någonsin, bör medgifvas. Enligt författningens ordalydelse är det öfverlemnadt åt öfverståthållaren och landshöfdingarne att bedömas, om uppbördsstämman må framflyttas till första hälften af April; men det är naturligt att de i detta fall alltid måste förfråga sig hos regeringen, ty för medgifvande af sådant avstånd är det nödvändigt att regeringen har visshet derom, att statens behof kunna under tiden genom andra tillgångar fyllas. Vi hafva hört sägas, att hr finansministern verkligen varit betänkt på någon åtgärd iomförmälte hänseende, och att frågan varit inom regeringen diskuterad; men då vi från flera län erfarit att uppbördsstämmor redan äro utsatte att hållas på vanliga tider, förmoda vi att någon framflyttning deraf icke ansetts kunna ega rum. Vi veta icke af hvad skäl regeringen kan hafva afstått från vidtagandet af en åtgärd. som för landsorterna skulle hafva medfört så stor lättnad i den närvarande tryckta ställningen; ty efter hvad vi tro oss veta, disponerar statsverket tillräckliga medel för att till April månad bestrida förefallande utgifter. Vi hemställa derföre om icke frågan förtjenar att än en gång tagas i öfvervägande. Om regeringen icke anser sig kunna inställa uppbördsstämman, der hon redan är utsatt, så skulle det. utan tvifvel medföra en stor lättnad, om det medgåfves dem, som då icke kunna afbörda sig skatterna, att erlägga dem direkte hos kronofogden inom medlet af April månad; Härigenom vunnes den fördel att skatterna blefve liksom fördelade på två terminer, och staten kunde derigenom icke komma i något slags förlägenhet, emedan alltid en betydlig del af skatterna ändock komme att erläggas vid uppbördsstämman. ———RO