sjnar i växten innan den hunnit mogna, Inn i husen, mellan gardiner af bländande hvit het, innanför glasrutor, som hållas klara me en omsorg, hvilken är egen för dessa menni skor som fått lära sig värdera dagsljuset, se nan en och annan tillstymmelse till blom sterodling. Några unga frumtimmer i Rei siavik. stata med en löfkoja, som bär är e främmande växt; också här den samma blek och sjukliga utseende som i våra boninga es å de blommor, hvilka från tropikern. olifvit förvista. Hvad törnrosen beträffar, s sänner man den här antingen blott genon målade afbildningar, genom beskrifning i bo anka afhandlingar eller resor i främmand and, En högväxt man träder oss till mötes; ha atföljes af flera andra; alla bära den kosmo politiska svarta drägten, som utplånat nationa iteternas yttre skilnadstecken; det är her tjarni-Johason, rektor vid den lilla universi etsanstalten i Reikiavik. Herr Johnson tala ranska rågot långsamt, men han uttrycke) ig på ett sätt, som tillkännager att han hem: int detta språks kännedom från dess renast källor. Det är hati, som hädanefter komme xt blifva vår ledsagare, en outtröttlig följeslagare på våra exkursioner i det inre af lan let samt den mest gästvänlige och tienstak: tolk vi någonsin påträffat. Bakom rekhåller sig, i en blygsam ställning, dnadsvärd gubbe, hvilken förekommer o: såsom en verklig typ af en lärd, som cgn n hel lång lefnadsbana åt sökandet af ce och samma mål. Under tjugo ärs tid harl Gunnlaugson varit sysselsait med utarbetande! fo en karta öfver sin födelseö. Om mar jemför denna karta med senare tiders toposrafiska produkter, så är den ej fullt tillfredsställande, — Författaren har, i stället att för uppgöra det allmänna och deritrån öfvergö till detaljerna, begagnat en alldeles motsat: metod; men: oaktadt detta egna förfarande. bar han frambragt ett resultat, som utmärkei sig genom sin noggrannhet. Hans karta ä ull stort gagn icke allenast för dem, som företaga resor till det inre af landet, men äfven för sjömän, hvilka gerna rådfråga den. för att få bättre reda på de isländska fjordarnes bugter och inskärningar. Detta arbet som hos oss skulle hafva mött materiella svå righeter af alla slag, har på Island blifvit u fördt af en enda man, som ej haft att tillgå de underlättande förfaringssätt, hvilka brukas i Europa, och dessutom på egen bekostnad författaren, som dervid tillsatt hela sin lilla ärfda förmögenhet. 4 Den tredje personen, som åtföljer. rektorn. är herr Fridriksson, professor i naturvetenskaperna vid skolan i Reikiavik. Han talar en dast isländska och latin, Detta sammanträftande väcker en liflig förebråelse hos dem bland oss, som föga egnat sig åt de klassisk: studierna, och deras antal är alltför betydligt. Isländaren, som i anseende till klimatet och vanligtvis äfven af brist på allt grannskap. nödgas lefva innesluten i sitt hem, har er synnerlig håg för läsningt men hans tillgång på böcker är ganska inskränkt: den består i ett exemplar af bibeln och en saniling afsasor, hvilken går i arf från man till man Sonden läser dessa okonstlade, men underlande berättelser för sin familj, och nä han uttömt sitt förråd af krönikor, utbyter han det mot sin grannes. Dottren till den fattigaste fiskare känner sålunda utantill Semund: sånger och Snorre Sturlesons sagor. Om man träder ett steg högre upp uti dei sociala. hierarkien, så antager lärdomen cr srad af utveckling, föga känd i Europa. Så väl prester och embetsmän som i allmänhet något mer välmående folk, dem man träffar öfverallt på ön, uttrycka sig stundom på tre eller fyra särskilta språk och resonera me fullkomlig sakkännedom öfver forntidens mä terverk, jemte det de med förkärlek studera t tidehvarfs stora vetenskapliga, eller litterära alster. Biblioteket i Reikiavik skulle säkert väck: mycken förtrytelse hos dem som älska väl ordnade boksamlingar. Dess katalog är betydlig, men -en god del arbeten äro defekta och de flesta hyllor stå alldeles toma. På Island håller man nemligen före — och det meå ritta — att en bok har egentigt värde endas: då den läses, och som hvarje öns inbyggar: har rättighet att låna böcker, så blir följder utt: biblioteket ständigt är ute på språng kring berg och backar. . För öfrigt är det isländar: aå sjelfva som grundat och riktat denna inttning. Staten har öppnat en subskriptior sh förbundit sig att årligen skicka från Köpenhamn: ett urval af det bästa som utkommer; men det är likväl de enskilta som lemnat. största delen af böckerna eller skänkt penaingar till deras anskaftande. Vid vår afresi fick biblioteket en ytterligare tillökning genon en dyrbar samling af franska arbeten, en gåf. va af prins Napoleon, till mitine af det gäst vänliga imottagande! vi här fått röna. I Reikiavik finnes ett litterärt samfund stiftadt år 1816 och bestående af både inoch utländska medlemmar; det erhåller af stater stt obetydligt årligt understöd; det utgifver populära arbeten, som bidraga att sprida kunskaper i landet. Hufvudstaden eger äfven et: ckoblad, som meddelar invånarne nyheter ån den politiska verlden; men dessa berätlser komma så långt efter den tid, då de nidelser de skildra inträffat, att de förlora! itt största intresse; ty Islands kommunikatioer: med moderlandet afbrytas af långa mel anskof, och när vintern kommer, upphör all! amband dermed, så att ön, afskildfrån der friga verldeny,i faller i ett tillstånd af full .omlig isolering. (Forts följer.) Rättegångsoch Polissaker. Det nimdes för ett nar dagar sedan att kan.