ar omkring trettiotvå år cammal och för-; de sig med att emot betalning uppföda andras barn. Martha ansågs berga sig ganska bra. ; Männerna voro klockaren Amen Corner och I dödgräfvaren: Nicholas Pim. Då vi nm presentera dem för läsaren, skola vi börja med den förre, såsom den vigtigaste personen af de tvenne. Amen Corner var af ett halt; inställsamt och aktningsvärdt utseende. Hans femtio år anstodo honom väl, och så gjorde äfven der il borstade svarta rock han ständigt bar En fysionomist skulle, måhända hafva uppickt något olycksbådande i håns små gri ögon, hans mörka buskiga ögonbryn och der heliga dragningen i hans mungipor; men dettz intryck försvann, då man hörde honom tala: han. var så högligen from och visade så myckon rättsinnighet — i ord. Om hans haåndlingar äfven stämde öfverens dermed, skal! tiden visa. . ; dan brukade sitt korpsvarta hår slätt nedkammadt öfrer pannan, hvilket äfven bidrog att gifva hans utseende ett puritanskt uttryck. Nicholas Pim deremot var en vacker, frisk och gladlynt gammal mun, som längesedan pässerat sitt sextionde år. Hans ansigte var öppet och ljust som en sommardag och blom strade af helsans färg. I sin ungdom måst. ban hafva varit vacker, ty hans ljusa blå ögon voro ännu lika klara, och hans långa tunna vitt som snö, föll haltiockigt ned på hans ax ti Dödgräfvaren hade i sanning elt patriarkakt utseende der han stod i skjortärmarne ilande mot sin spade och språkade med sin jeslagare; de sista solstrålarne föllo på hans höga kala panna och man tänkte ovilkorligen på Mont Blanc i solnedgången. I intet land skulle hän blifvit tagen för annat än en en