STOCKHOLM den 14 Jan de nummer ha vi redan anrmält det vig betänkande rörande kommunalstygelsen, som nu hvilar på ndernas bord, och vi införde vid samma tet af berörde riksdagshandling, för att meddela våra läsare såväl utskottets motiver som det sätt, hvaruppå det synes hafva tänkt sig reformen bi tillvägabringas.. Vi vilj företaga en något utförligare granskni dessa motiver och den plan för organisationen, som dermed stälts i sammanh Till en början få vi hembära ni ckonominutskott vår tack för det värdig hvaruppå det i denna fråga uppfylt sin pligt. genom den omsorg och möda det nedlagt på detta maktpåliggande arbete, genom den talangfulla redaktionen, och framförallt genom det tillstyrkande beslutet, hvarvidutskottet visat sig hafva uppfattat sitt uppdrag på ett mera upplyst och fosterländskt sätt än sine trenne närmaste företrädare. TI afseende på nödvändigheten. och nyttan af kommunalväsendets planmässiga ordnande i allmänhet. anmärker utskottet ganska träffande, att det hörer till hemligheterna af den menskliga odlingens gång, att behofvet af kommunalfrihe: i början försvagas i den mån styrelsemaskineriet ordnas och regeringskonsten utbildas. tilidess vid en ännu högre utveckling af de sociala krafterna ett behof af återgång til! ursprungligare former gör sig gällande, et! behof för styrelsen att kasta ifrån sig hinderliga lokalbestyr jemte den ansvarighet, son deras handhafvande medför, likasom för folket att sjelft få taga dem om händer. På denna sistnämda utvecklingspunkt befinna sig nu de flesta af Europas folk, och deriblanc det svenska. I dessa få innehållsrika orc har utskottet på en gång tecknat grunddragen af de europeiska samhällenas senaste inre historia och derjemte angifvit det främste motivet för ändamålsenliga kommunalanstalters återinförande i vårt land. Flera andre motiver af ej mindre vigt skulle ha kunnat äre anföras, bland hvilka vi såsom dc hufvudsakligaste vilja påpeka den nya och fastare ställning, folket härigenom komme att intaga i förhållande till landets styrelse, samt återknytandet af det för närvarande afbrutna sammanhanget emellan socknen och länet å ena sidan och riksrepresentationen å den andra. I förra hänseendet blefve förhållandet emellan folk och regering icke, såsom nu är fallet, ett af embetsmannamyndigheter i alla möjliga mål förmedladt och förveckladt, utan ett fritt, sjelfständigt, omedelbart. I det-senare hänseendet -kunde en nödig, ehuru under nuvarande förhållanden omöjlig vexelverkan uppkomma emellan nationalrepresentationen och de stora länskommunerna, och de senarc komma i tillfälle att på egen hand och grund bevaka sina intressen, i stället för att såsom nu, hvarom den senaste riksdagshistorien företer de bedröfligaste -erfarenheter, kunna indraga den lagstiftande statsmakten i sina enskilta tvister; och debehöfde ej då göra sig en så otrolig möda att åt provincialintressen söka gifva en nationel färganstrykning. Framförallt skulle en ändamålsenligt organiserad länsrepresentation icke blott utgöra en skolz för parlamentarisk utveckling, utan ock, hvad vida vigtigare är, i sammanhang med ett bättre ordnadt sockenkommunalväsende bilda en utgångspunkt för den så efterlängtade, men endast i förening med en ordnad kommunalfrihet verkställbara ombildningen af vår nationalrepresentätion. Uti landsbygdens menighetsstyrelser anser utskottet icke någon annan förändring behöflig, än att handhafvandet af vissa bland socknens -ekonomiska angelägenheter icke såsom nu vilkorligen, utan ovilkorligen och i främsta rummet föras på listan af sockennämdens åliggande. Detta synes oss nog knapphändigt. Vi hade önskat, att utskottet i afseende på denna tå och vigtigaste form af kommunalstyr hade dels antydt en behöflig utsträckning af rösträtt vid-sockenstimma, dels ock bestimdare uppgifvi föremålen för sockennämdens verksamhet. Åt reformerandet af städernas kommunalvösende har utskottet deremot egnat en sorgfälligare uppmärksamhet och dervid kommit till det resultat, att en myndighet emellan den beslutande och den verkställande blir af nöden, samt att kommunalbidragens belopp borde antagas såsom omröstningsgrund för de inom kommunen förekommande val och voteringar. Tlvad organisationen af häradsnämden angår, anser utskottet, som os: synes med fullt skäl, en sådan öfverflödig. enär häradets betydelse i våra dagar är er helt annan än fordom, och det hela härigenom skulle erhålla en onödig inveckling. I afseende på införandet af länsrepresentationer, uppställer utskottet för sig frågan om en dylik stiftelses nytta, om dess grundilandets urgamla författning, huruvida institutionen låter förena sig med våra nuvarand samhällsinrättningar, samt om några tecker visat sig, att folket uppfattat behofven deraf. och alla. dessa frågor besvaras på ett tillfredsställande och -jakande sätt. Det hufvudsakligaste, som här måste tagas i betraktande. är hvad som bör utgöra föremålet för den verksamhet, som uppdrages åt länsnämden el ler landstir som ntskottet med mera skä: benämner inrättningen — samt den ställning i hvilken denna institution skulle korama at! befinna sig till landshöfdingeembetena, Hvad den förra frågan angår, ha de flesta af motionärerna derom yttrat sig mindre bestämdt. Uti friberre Raabs,. Matts Perssons och Jo I ett före