svämningen af Po. Jernbanan mellan Novara och Alessandria var på ömse sidor om bryggan öfver Po bortspolad på betydliga sträckor, jelfva bryggan — ctt särdeles vackert arbete — hade dock lyckligtvis emotstått tryckningen af den. oerhörda vattenmassan. I de mest eländiga omnibuser. fraktades vi förbi dessa. sönderbrutna ställen af jernbanan, hvilken transport upptog nära en timmas tid. Det var sorgligt att se de förut rikt odlade fälten öfverhöljda med sand och mudder efter den förstörande floden. De vackra åkrarne, som nyligen lyst så lifligt gröna af den nysådda säden, voro nu helt gråa och måste på nytt odlas och besås. Den största delen af det öfversvämmade landet torde dock för nästa år och kanske för ännu flera år blifva oduglig genom de massor af sand, som floden utbredt der den härjat fram. Många boningar voro af vattnet sönderspolade och stodo öfvergifna såsom dystra minnesvårdar efter den öfvergångna förödelsen. Närmare Genua mötte gladare syner våra blickar. :Jernbanan är här på det djerfvaste sätb lagd öfver Sjösalperna och företer mer än ett motstycke till Semmeringbanan; men naturen här är dock mindre omwexlande och icke heller så storartad, som omkring det österrikiska jätteverket. På viadukter och tunnelar (ett par af dem längre än alla andra vi farit igenom) är ingen brist, men dalarne äro icke så djupa och bergen icke så högt upptornade samt dessutom oftast endast beklädda med en torftig vegetation. Vid middagstiden kommo vi till Genov la Superbax, marmorpalatsernas stadn. Vi är det sinnt, att Genua eger en mängd vackra pilatsor, t. ox, utmed Strada nuova, men ingalnnda får täga denna sista benäm alldeles ef lika litet ordsprålt H monti senza leguo, uomini , I senzr vergogna. Denna teckning af ett ha utan fiskar, berg utan skog, männer utan redlighet ocH gqvinnor. wan blygsamhHet är väl i AG j alle för si men vitthar alt Genua