STOCKHOLM den 13 Jan. Utrikes korrespondens, (Från Aftorbledets korrespondent.) Paris den 6 Januari Nyårsdagen har enligt bruket beredt vår press ett tillfälle att återkomma till det förflutna året, och att fråga sig hvad det bringat Frankrike, och hvilken karakter det kommer att intaga i historien. Det mer eller mindre skrytsamma innehållet af de regeringen tillgifna.bladen har. varit, att vår storhet har tillväxt så i det yttre som det inre. Afslutandet af fredstraktatens tvistigheter genom de på nytt i Paris samlade ambassadör rna; det genom vårt inflytande tillvägabragta biläggand:t af oenigheten emellan Schweiz och Preussen; vår politiks seger i Orienten till följd af sammanträdet i Osborne; de bifallsyttringen hvarmed Napoleon III blifvit helsad uner:sin resa i Tyskland; sammankomsten i Stuttgart, detta allt har naturligtvis åberopars af berörde tidningar såsom ojäfaktiga evis på upprätthållandet och på samma gång förökandet af vårt politiska inflytande i utlandet. I afseende å vår inre ställning kan man äfvenså lätteligen föreställa sig hvilka förhållanden de åberopa till stöd för vår växande storhet, vår progressiva stadga. Lagar, de financiella och andra af stor vigt, en ny krigslag, den genom allmänna rösträtten förnyade lagsiftande kåren i enlighet med regeringens önskningar; befästandet af vår algieriska koloni medelst Kabyliens underkufvande; dekretet, hvarigenom jernvägssystemet blifvit infördt i denna koloni; Louvrens fulländande; den i Vincennes öppnade storartade asylen för tillfrisknande arbetare, (hvarvid de båda sistnämda stora arbetena beteckna den nuvarande regimens karakter, nemligensåsom eh förmedling af de monarkiska traditionerna och den nya demokratiska andan); en nästan allmän penningekris, som vi nyligen sett gå förbi vår soliditet, en frukt af vår klokhet, och knappt beröra oss, och i Frankrike på sin höjd utöfva samma verkan, som stormen åstadkommer på dessa orubbliga träd, hvilkas blad och: grenar han väl kan skaka, men hvilkas stam frotsar honom. Allt detta är, välförståendes i ofvanberörde tidningars tycke, det allt mer och mer tillfredsställande skådespel, som vårt inre tillstånd företer. De tidningar, Hvilka vare sig af oberoende omdöme eller af partianda. icke dela denna förtjusning, svara ingenting eller nästan ingenting på dessa utgjutelser. Enligt min tanke göra dessa tidningar (oberoende a frågan om varning och indragning) både rätt och orätt uti iakttagandet af denna tystnad. De göra rätt uti att ej bestrida storheten af de handlingar och. värdet af de åtgärder man för dem tecknar. Man finner, i mitt tycke åtminstone, hos den regering, som nu styr Frankrike, i flera än ett hänsecnde tvenne obestridliga företräden: den visaste, den mest skickliga moderation i deyttre förhållandena och den ocrhördaste verksamhet i de inre. Då denna moderation i det yttre uppenbart är förenad med en fasthet, len i formen, men ganska bestämd i grunden, så är derom ingenting. att. säga. Hvad åter verksamheten i det inre angår, så är dermed icke alldeles samma förhållande. Här vändes uppmärksamheten isynnerhet på de omätliga arbeten, som utföras i Paris, och hvilka af flera ehuru olika skäl utöfva ett allmänt inflytande på hela landet. Jag är ej i okunnighet om allt hvad regeringen och administrationen kan anföra till stöd för denna materiella utveckling. Jag vet ock att allt hvad de kunna säga, det säga de. En ledamot af municipalrådet berättade mig för några dagar sedan, att då han för Scineprefekten framstälde några anmärkningar angående öfverdriften af de allmänna arbetena i Pais, bade denne, utan att ens beröra frågans pohonom på ar, då det fal: 1:r mig in att tänka på hvad framtiden kan ha att säga om min förvaltning, bekymmer aj alldeles motsatt art. Jag befarar nemligen. att denna framtid ska och med skäl kunna ssa arbeten. söm syr bakom 1 pligt, att jag icke gj s, att jag ej tått min tid. Inser ni då icke, att med den tillta en hos menniskorna och tingen, med jernvägarne, med freden, med föreningen emellan folken och de styrande, Paris innan kort, såframt det ej betydligt utvidgades, skulle bl en trång krets. som af Frankrike komme att qväfvas, och Frankrike derpå af den öfriga verlden. Hvarje rum blir efterhand alltför trångt os. v. Municipalrådsledamoten tillade, att prefekten. hvilken var utrustad med siffror ännu mer än med argumenter, hade fullkomligt öfverbevisat honom. Jag vet ej huruvida den höge embetsmannen skulle med mig hafva haft samma framgång, men jag tviflar deruppå, och ända tills min lyckliga stjerna fört honom i min väg för att öfvertyga mig om motsatsen, framhärdar jag uti den tron, att Paris utvidgas och förskönas på ett alldeles för brådstörtande sätt, Det gifves någonting annat än hus i Paris. Der gifves yrken, industrier, lefnadsställningar, mer eller mindre heroende af deras bostäder. Då man alltför hastigt, alltför våldsamt flyttar och förändrar dessa bostäder, så uppför man väl hus, men