för geologiska undersökningar, föranledde en diskus sion, derunder hrr Björck, Falhem och Boman mot satte sig detsamma, emedan dels tillgången på me del härtill vore särdeles begränsad, dels icke någr: skickliga personer, med undantag af en, funnes at: använda för dessa undersökningar, oeh dels någo geologisk kimskap ännu icke vore bland allmänhete: spridd, som kunde göra: en allmännare undersökning nödig. För bifall talade hrr Danielsson, Hasselro och Gahn, anseende att denna undersökning varit all: för länge uppskjuten, och framhållande dess stora vigt för landets utveekling och tillgodogörande af nu kan ske okända tillgångar. För bifall, ehuru medgifvandc summans nedsättning till 30,000 från 60,000 rdr, ta lade hrr Henschen och, Rydin. Genom votering biföll: utlåtandet med 28 röster mot 10. Bondeståndet. Plenum i dag upptogs af blott protokollsjustering och bordläggning. —— Vördsamt memorial. Åtskilliga förslag hafva redan inom andra stånd blifvit väckta om åtgärders vidtagande, åsyftande att i möjligaste måtto söka förekomma de olycksbringande verkningarne af den nu inträdda vidtutseende finanskrisen. Dessa förslag äro redan remitterade till vederbörliga utskott, hvilkas utlåtanden deröfver således böra afvaktas innan något omdöme derom ttalas af den enskilta representanten, men då förrne till dessa förslag synas hufvudsakligen hafvs t sina ögon riktade på börsens medlemmar för: att utfinna medel till deras räddning, dervid helt oct hållet förbiseende, att den nu inträffade penningekrisen kan inom kort komma att störta en stor del af medlemmarne inom en annan samhällsklass, endast derföre att staten ännu icke mot dem uppfyllt sin pligt, så har jag funnit mig uppmanad att å detta utomordentligt vigtiga förhållande påkalla ri kets ständers synnerliga uppmärksamhet, på det att hjelpen må erhållas innan olyckan, som nu står för dörren, redan inträdt och utspridt sina förstörande yerkningar. Visserligenkan det icke annat än.väcka oro, beEymmer och deltagande bland alla rättänkande menniskor, att se den ena efter den andra bland börsens medlemmar försatt uti den beklagansvärda ställningen att nödgas upphöra med sin verksamhet; mer om det är sannt hvad som nppgifves, eller att de flesta bland dessa börsens medlemmar hafva betydliga tillgångar utöfver sina. skulder, så vill det syna: sanuolikt, att de endast hafva-behof af någon kor tire tids anstånd eller hvila för att kunna åter börja sin verksamhet, samt att följderna af deras iråkade konkurstillstånd ej skola blifva för samhället af nå gon mera ingripande vådlig beskaffenhet, allenast man under denna börsmännens anståndseller hvilotid bereder utväg till sysselsättning för dem son. blifvit i saknad deraf genom de inträffäde konkurserna. Helt annorlunda: är deremot förhållandet med embetsoch tjenstemannaklassens medlemmar. Massar bland dem har inga öfverskott. Det förhåller sig icke med tjenstemannen såsom med börsmannen, att hån kan repa sig, blott han får anstånd. Har han ca gång fallei, så är han. merendels förlorad. . Då det för enhvar torde vara klart, att snart sagdt helt statsmaschinen skulle hämmag eller rubbas i sin verksamhet om ett större antal bland embetsoch tjenstemannakåren smntidigt försattes i konkurstillstånd lärer det icke vara behöfligt att söka här vidare ut veckla och framställa de olyckliga följder, som af ett sådant förhållande för hela riket skulle uppstå, utar tarde här endast böra ådagaläggas, huruvida ctt så dant resultat kan vara att befara såsom en följd aj den nu uppstådda penningekrisen. Det synes mig då böra för hyar och en, som vil: göra sig reda för verkliga och sanna förhållandet blifva fullkomligt klart, att det af mig antydda sorgliga resultat skall framstå såsom en följd af den in träffade allmänna penningeförlägenheten, derest ickt snar hjelp mellankommer. Tyen axiomatisk sanning som af ingen samvetsgrann man kan förnekas, ärj den, att tjenstemännens .aflöning under de senast årens högt uppdrifna pris på alla förnödenheter omöj ligen kunnat vara tillräcklig för att. äfven med de; im st omtänksamma sparsamhet, bestrida de utgifter som det åligger en f och en sådan familjfader, som icke haft andra till gågnar än sin löa:-—— och det är händelsen med de: stora HAertalet bland tjehstemännen -— har sälede: under dessa förflutna dyra år varit ovilkorligen nöd sökad att sätta sig i skuld. Ehvad nu han häftar : denna skuld på grund af utgifna reyerser, eller pi grund af den kredit, som han hos minuthandlarei och handtyerkaren erhållit för reqvirerade förnöden beter, eller, hvilket är det troligaste, på grund si väl af utgifne reverser, som åtnjuten kredit för bor gude varor, skola dessa fordringar nu hos honon utkräfvas. Under det att grossören ser sig hotad med prote sterade vexlar utkräfver, han sina fordringar hos mi! buthandlaren och denne sina hos handtverkaren, hvilk: båda senare sålunda se sig nödsakade att jemyväl ut: kräfva sina fordringar hos tjenstemannen. Denni oväntade attack kommer i allmänhet, så väl för der ene, som för den andre, att slutligen leda till samm:, katastrof. Skilnaden är endast den, att under der att ett eller annat hundra -tusen rår behöfver ho: den store grossören utkräfvas för att han skall finn: sig tvungen att uppgifva sin stat, fordras deremot i allmänhet endast att ett eller annat tusen rdr utkräf ves hos tjenstemannen, minuthandlaren eller handtverkaren för att han skall se sig försatt i denna bedröfliga belägenhet. Då nu endast några dagar återstå innan tjenstemännen hafva fullgjort det års ärbete, för hvilket K. M:t ansett dem böra tilläggas förhöjd aflöning dä denna lönefyllnads snara utbetalning säkerliger skulle rädda många familjer från den undergång, hvaraf de nu hotas, och då med visshet kan artagas att de penningesummor, som af statsverket för dett: ändamål utbetalas, fastän de visserligen gå till ganska betydliga belopp, dock icke komma att skrinläggas, utan till största delen att genast af tjenstemänsnen öfverlemnaås till minuthandlaren och handtyerkaren, hvilka dörigenom blifva satte i tillfälle att : större mån uppfylla sina förbindelser till grössören 3å torde häraf vara klart, att rikets ständer, genom stt wu lemna bifall till K. M:ts förslag om den för höjda aflöningens beviljande för innevarande år, allenast SR samma pligt mot statens tjenstemän som redan blifvit fullgjord emot rikets ständers egn tjenstemän, utan äfven på ett verksamt sätt samtidig! öka penningetillgångarne för industriidkarne och för hindra att de olycksbringande följderna af den in träffade penningekrisen må kunna uti någon vid sträcktare mån sprida sig äfven bland statens egn: tjenstemän. Då emellertid nöden står för dörren, mäste hjel pen komma smart för att kunna blifva verksam och vägar jag derföre vördsamligen föreslå, att hög! statsutskottet måtte anmodas att så snart ske kal före slutet af detta år afgifva utlåtande öfver K. M:t: amiljfader att ombesörja. Hvar