sakliga undantaget hårifrån gör tavkjernatillverkainyen, hyilken likväl öfverstiger de fem förutgående årens medeltillverkning med 26,131 sk, så att minskningen egentligen bör tillskrifvas 1855 års utomordenttigt höga tillverkning samt i någon mån minskad koltillgång från de egentliga hytteskogarne och knapp vattentillgång inom Kopparbergs län. Enligt de berättelsen vidfogade tabeller, hvilkas sstatistiska värde dock af kollegium dragas i tvifvelsmål, hafva de under bruksåret begagnade arbetare utgjort 19,706 personer. Jernmalmsbrytningen har år 1856 uppgått till 1,931,189 skE t. v. Jemförd med föregående årens befinnes den vara 94,462 skB större än år 1855. 307,532 n är 1854. 253,067 medeltalet för 1851—55. 482,726 p 18146—50. 642,463 1836—40. Största brytningen har egt rum i Kopparbergs län från 136 grufvor med 508,747 sk, dernäst i Örebro län med 453,564 skt, Wermlands län med 375,154 sk, Westmanlands län med 224,993 sk, Upsala län med 129,824 samt Stockholms län med 87,350 sk, Des. k. Bickfordska säkerhetständrören hafva begagnats vid alla de större grufvefälten i MWermland och befunnits medföra icke blott mindre fara för arbetarne än de vanliga, utan äfven säkrare antändning och större effekt vid sprängaingen. En bättre konstruktion för flyttbara ångmaskiner (till vattenuppfordringen) uppgifves vara åstadkommen. Sjöoch myrmalmsupptagningen (i Jönköpings och Kronobergs samt obetydligt i Kalmar och Jemtlands län) uppgick till omkring 40,000 sk, eller ungefär hälften af förra årets. , Tackjernstillverkningen, inberäknadt gjutgods, har utgjort 819,630 skF från 227 masugnar, under tillsammans 30,185 dygn. Jemförd med föregående åren visar den sig vara 143,963 sk mindre än år 1855. -70,377 , större än år 1854. 26,131 än åren 1851—55. 135,144 a v än åren 1846—50. 240,486 a än åren 1836—40. Iprocent räknad har årstillverkningen varit 50,3 och dygnstillverkningen 73,1 procent större än 1846. Är 1801 utgjorde dygnstillverkningen 11,37 skt och nu 27,15 sk4. Inom bergslag producerades 489,954 och utom bergslag 329,676 sk. I medeltal för hvarje masugn var årstillverkningen 30 procent större, blåsningstiden 11 procent längre och dygnstillverkningen 3285 sktb högre inom än utom bergslag. Sedan 1843, då dygnstillverkningen var större utom än inom bergslag, har denna skilnad varit i jemnt stigande. Största tillverkningen har egt rum i Örebro län med 226,306 sk, i Kopparbergs med 212,709, i Wermlands med 127,057 och i Gefleborgs med 82,249 sk. Tiondetackjernet utgjorde 7881 sk eller 1968 sk mindre än 1855, 3689 sk mindre än 1854 o. s. v. Af hela qvantiteten tillverkades in natura blott 346 skE. Af tackjern exporterades 55,835 skå, hvaraf öfver hälften till Preussen och Finland. Gjutgodstillverkningen, genom direkt gjutning ur masnugnarne, utgjorde 25,296 skb t. v., hvaraf 6000 inom Örebro och 7613 inom Södermanlands län. Den har med 6977 sktt understigit. . . . . : . . 1855 års 6144 skI öfverstigit . . . . . 1854 års 520 sk medeltalet under 1851—55. Vid! de egentliga gjuterierna, der gjutgods genom tåckjernsomsmältning åstadkommes, var tillverkningen 36,189 sk (oberäknadt gjuterierna i Stockholm och Göteborg). Den har sålunda med 815 skI öfverstigit den för. . . 1855. 31 understigit den för . . . 1854. 3,968 öfverstigit medeltalet för . 1851—55. 25,515 n n , 184143. I Kalmar län utgjorde tillverkningen 7354 sk, i Östergötland 5519 och 1 Södermanland 5321 sk. Exporten af gjutgods var 5314 sk. Stångjernssmidet uppgick till 840,205 sk, hvaraf 219,147 sk vid verk med bestämd tillverkningsrätt och 621,058 vid verk med oinskränkt tillverkningsrätt, enligt 1846 års förordning. Detta är den största tillverkning, som hittills egt rum i Sverge, och öfverstiger. med .45,236 sku den för . . . . sv 1855. AIDS an ar NOA sr dpeltsrnieta nde sr SA 129,391 medeltalet för . . . . 1851—55. Å 208,902 b Wim na SBTÖ 00 :270,235 osa os ov 1841—45d1 295,008 1836—40. . Härdarnes antal bar varit 465 med bestämd och 842 med oinskränkt tillverkningsrätt. Frånräknas de 57 under året nedlagda, kommer på hvarje med -bestämd smidesrätt 502,63 och med oinskränkt smidesrätt 753,11 eller för båda slagen 666,93 skä. Största tillverkningen var i Wermlands län med 183.575 sk, dernäst i: Kopparbergs med 121,480; Örebro 115,375, Gefleborgs 109,901, Westmanlands 286,726 och Östergötlands med 52,456 ski. Hammarskatten utgjorde 7650 ski, hvaraf 125 levererades in natura, och exporten utgjorde 634,736 sk. Jernmanufaktur och ståltillverkningen utgjorde 110,165 sk och öfversteg med z 20,681-skQ den för 7. os 00.0 vn 1855: FP TS NRA RSA EEN CT MR 1 6 13,831. medeltalet för . oo. oc cc 1851—55.1 35,838 sv. 0. 1846—60; 53,237 n 1836 —40. I stångjernssmidet utbreder sig alltmera FrancheTomtesättet, och vid manufaktursmidet begagnandet af stenkolsstybb, blandadt med sågspån. Exporten af stångjern samt jernmanufaktur och ståt utgjorde 693,079 skT, hvaraf stål 22,592 skö. Guldällvevkningen har under året icke idkats. (År 1855. erhölls vid Gustaf III:s silfververk i Fahlon 72 sort 90 korn.) Silfoertillverkningen har utgjort 5553 lödiga marker 8 lod eller 110 marker mindre än . år 1855. ; 291 mera änns: sg or ör År 1894. i 1262 mindre än . . .år IS5L ; 457 mindre än medeltalet för — 1851—55. 1000 mera än , 1841—45. 1579 mera än , 1836—40. 1 Orsaken till minskningen är tillverkningens aftagande vid Guldsmedshyttan och upphörande vid Wermskogs silfververk. Den förra gaf 1856 984 marker. Koppartillverkningen lemnade 13;402 skit 18 18 18 FE st. v., hvaraf 5192.sk ihom Kopparbergs län och 6344 sk vid Åtvidaberg. Tillverkningen öfversteg med 876 sk föregående årets, med 1822 sk medeltalet för 1851—56, med 6305 sk I dito för 1841—46 och är mera än dubbelt så stor som medeltalet för ären 1836—140. MNiekeltillverkningen lemnade vid Sågmyre i Kopparbergs län 155 sk 12 13 nickelspeis och vid Klefva s Jönköpings län 939 skT; skärsten. z Messingstillperkningen vid Skultuna uppgick till 1047 skå 7 18. 4 Blysmältningsverken hafva lemnat 1633 skb 15 18 ply eller 200 skb mindre än föregående, år, Zink har ej tillverkats under året och Kobolt blott vid Tunaberg i Södermanland till belopp af 2343 F vy. Vv. : Svafveltillverkrängen har: utgjort 890 skE 17 1 äer 241 sk mera än år 1855. Af Vitriol tillverkades 984 sk och 3400 tunnor: af Alun 6697 tunnor; af Rödfärg 10,722 tunnor: at iBlyerz Avid Norbergs by i Westmanland) 171; sk?; af Porfyr vid Elfdalen för 1850 rår; af Marmor vid Kolmården för 5696 rdr och af Stenkol vid Höganäs 197,515 tunnor, hvaraf 124,000 förbrukats på stället Under året -hafva skett 830 inmutningar, bland andra på en stenkolsanledning å -Simpnäs bys egor pi Björkön i Wätö socken och Stockholms län.