EKurir från Paris. Af ORV. ODD. Den 30 Dec. (Slut fr. gårdagsbladet). Men för att gå några steg tillbaka, det är icke endast hr Giroux dockoch leksaksmagasiner, som bevisa att juloch nyårshelgen dock egentligen är äfven här barnens fest. Man finner det af mycket annat. Sjelfvaste juldagen har jag från en messa i S:t Roch, en messa med fullstämmig vokaloch instrumentalmusik (och hvilken musik, dessa gamla italienska julhymneri), fallit Hufvudstupa ner i en Grande recreation matinåle enfantine i Cirque Napoleon. På juldagsmiddag kl. 2 uppfördes här, alltid med särskilt afseende fästadt på den glada ungdomens oskyldiga sympatier och tycken, en stor eqvilibristisk, eqvestrisk, gymnastisk, pantomimisk föreställning med allehanda komiska scener och slutande med diverse hundkonster och prestationer af singes savants,. Jag behöfver icke säga att huset var proppfullt och att . den stora pluraliteteten af åskådare och åskådarinnor utgjordes af dessa oändligt nätt och smakfullt kostymerade barn, hvilka i massa utgöra en af den franska hufvudstadens sanna prydnader, cch hvilka åt Paris offentliga trädgårdar och promenader gifva en så vackert egendomlig karakter af vandrande blomstergårdar,. Äfven af dockorna hade en och annan fått följa med, af dessa bebes parlants, disant papa et maman, men de nya dockorna komma, som sagdt, först allmänt om fredag. Hvilken glädje, hvilket stoj i den stora circus! Hvilka salvor af handklappningar åt pajas och åt hundarne, åt. den unge konstryttaren Tony och åt de påklädde aporna, men applådissemanger med små hvitz händer,! Hvilket skratt, och ur lyckliga barnasjälar! Men när det kom en episod. kallad det afhuggna hufvudet, och när mannen, som nyss ganska ordentligt fått sitt hufvud afhugget, började dansa, hoppa och göra konster, då hafva vi hurrat och stampat och klappat händerna allesamman med en entusiasmo, en frenesi, en öfvergifvenhet! Och när akrobaten Wheal, fadren, efter slutade öfningar med sin lille son, helt enkel: knöt in denne i en näsduk och bar honor sålunda ut under armen, hvilken furore!l.. I söndags var det, alltid på middagen, ce stor offentlig barnbal i Concerts parisiens 1okal vid Bouisavard des Capucines. Der va äfven ett stort — iulträd, behängdt med kon: fekt, frukter och allehanda rara saker, oc! en tombola, hvarvid dessa herrligheter efterå bortlottades åt ungdomen, Paris, der allting finnes, har äfven sin löjtnant Höökenberg för öfrigt, om Höökenbergarne här måhänd ega lika mycken talang som den svenske frejdade arrangören; se de ut på helt annat vi: och ega på långt när icke detta vördnadsbjudande. Detta en passant. Förutom dessa extraordinära tillställninga för dei mycket unga publiken, vet jag ej at: Paris för ögonblicket har något åtminston: till afsigten muntrare att bjuda på än des.k revyerna. Jag omnämde i mitt sista bre som allra flyktigast en af dessa, les vache: landaices; sedan dess har snart sagdt hvar enda teater -(d. v: s. med undantag af d allraförnämligaste och de för större musik satt på tiljorna någon dylik tokeripjes — Jat finner i hastigheten intet bättre namn fö dessa tillfällighetsfarcer — den ena med bi zarrare och obegripligare titel än den andra Figurerna, som röra sig deri, äro naturligtvi: nngefär desamma i alla, enär stycket egent