befarande ett recidiv, som kunde vara dödligt, lifligt motsatte sig hans majestäts önskan. Jag kan i dagtill detta numera från alla håll besräftade faktum lägga uppgiften, att drottningen allvarsamt påtänkt en tronafsägelse och förordat en sådan hos konungen. Hon skulle vilja derigenom förebygga alla konflikter mellan pligten och de fysiska krafterna, på lätt sätt lösa den invecklade frågan och i Ua tronombytet genom ett värdigt frivilligt öfverlemnande af regeringen åt den. som af ödet var u:sedd till efterträdare, förr än menskligt förutseende kunde ana det. Blottandet af detta faktum, som hittills ;nappt någonstädes blifvit antydt, skall måhända synas frapperande; men detär bekräftadt i fullkomligt väl underrättade kretsar. och flera detaljer äro kända, utan att likväl ännu rätt vara egnade att meddelas. Denna utsigt till en abdikation gjordes sannolikare å ena sidan genom läkarnes råd, hvilka ännu alltjemt förorda en resa till södern, samt å den andra genom motståndet af prinsen vänner och genom prinsessans af Preussens obenägenhet för en enkel förlängning af det nuvarande inskränkta mandatet. Att för alltid fullkomligt uppgifva regeringsmakten, stöter emellertid, som man kan förstå, på mångfaldiga hinder. Många höga och inflytelserika positioner skulle derigenom skakas och förändras. Också skall konungen sjelf ända till de senaste dagarne hafva visat föga böjelse för denna plan. Då den emellertid alldeles icke är utesluten från den närmaste framtidens möjligheter, så må den härmed vara för er signalerad. Det är för öfrigt icke underligt att många personer icke kunna frigöra sig från tanken, att det till slut likväl skall komma blott till.en förlängning af detnuvarande mandatet, då continuer petitement nu en ång allt för mycket passar för de här ilandet öfliga upplösningarne af alla kriser, och vi i Preussen sedan lång tid icke äro vana vid stora och djerfva lösningar. Man kan väl derföre också icke tro på någon abdikation förr än den står att läsa i Staatsanzeiger. För förlängningen af det nuvarande mandatet, som varit så plågsamt för prinsen af Preussen, påtänker man att så vidt möjligt är utvidga detta. I fråga om denna ännu nog diskret behandlade punkt tror jag mig kunna göra följande antydning. Man erinrar sig, att i kungörelsen af den 23 Oktober, hvarigenom prinsen af Preussen öfvertog vikariemandatet förklarades att han skulle. föra. regeringen i enligt konungens för honom kända intentioner. Hvilken vidsträckt betydelse detta ord hade, har sedermera visat sig. I hvarje fråga nemligen, der prinsens öfvertygelse icke öfverensstämde med ministrarnes råd, åberopade sig: ministrarne på konungens intentioner... Man kan förstå, att regeringens gång derigenom mer än en gång måste förlamas och att de intentioner, som prinsen at Preussen å sin sida kunde hafva, skulle förlora allt initiativ. Prinsen är en rättfram man, och att åberopa sig på hans i kungörelsen den 23 Oktober gifna ord var tillräckligt att sluta rådplägningen om hvilken fråga som helst till fördel för dessa förmenta konungens intentioner. Dervid skall också hafva inträffat, att om tvärtemot Hans Maj:ts eljest väl bekanta vilja icke öfverensstämde med ministrarnes afsigter, man icke särdeles skyndade att meddela denna me-l ningsskiljaktighet. Dessa korta antydningar äro tillräckliga för att hvar och en skall. genom detta exempel tyåligt fatta de talrika olägenheterna af det de inskränkta: mandatet. För att nu. om ängningen icke skulle. kunna undvikas, åtminstone få detta mandat något utvidgadt, säges man hafva för afsigt att i kungörelsen om dess förlängning låta de mycket betydande orden om regeringens förande efter konungens intentioner bortfalla. Äfven om denna punkt är för närvarande intet afgjordt, och det skall blifva ganska intressant att se hurn kungörelsen kommer att lyda. Afgörandet kan för öfrigt nu icke låta länge vänta på sig. Regeringen vet nemligen, att från olika sidor af kammaren interpellationer förberedas rörande detta med författningen föga öfverensstämmande tillstånd. För att undgå upphetsande debatter om saken, vill man om möjligt före kamrarnes sammanträde, som är utsatt till den 12 Januari, bringa saken på det klara. Måhända skall telegrafen redan hafva underrättat er om frågans lösning innan detta bref hinner fram. Hvad jag här nämt, kan då förklara huru denna lösning tillkommit. En intressant omständighet i denna angelägenhet bör jag emellertid icke lemna ovidrörd, nemligen den högst betecknande ställning, som den utländska diplomatien intager i denna fråga. Det är nemligen en offentlig hemlighet, att Frankrike och Ryssland lifligt intressera sig för att det nuvarandetillståndet måtte fortfara och gynna detsamma så mycket de förmå. . Detta sker först och främst, emedan allt, som hindrar Preussens verksamhet, kommer lägligt för nämde länders diplomati, men i detta fall äfven särskilt derföre, att man i Paris och Petersburg, hvilka som bekant nu icke äro hvarandra motsatta: poler, befarar, att vid ett författningsenligt regentskap och ännu mer vid en abdikation af konungen ett närmande till den engelska politiken skall inträda. Deraf härleder sig de redan för några dagar sedan af franska officiösa korrespondenter ifrigt och i förtid meddelade försäkringarne, att en blott förlängning af mandatet skulle vara en afgjord sak; deraf också den ovärdiga och. af förtal mot de preussiska partierna öfverflödande artikeln i Journal des Debats för den 19 December angående prinsens af Preussen mandat, hvilken artikel i hela Tyskland framkallat en verklig harm. Denna artikel, som hade till syfte att ingifva prinsen af Preussen misstroende till de: liberala partierna, skall vara inspirerad härifrån, och jag återkommer vid tillfälle till denna ovärdiga intrig. AR