.emhgen troligt, att så bordiga lander, som ex. de ofvannämde, skulle, om alla de förut vämde industriella drifkrafterne der voro med spelet, Vara i stånd att frambringa och tilldogöra sig ännu ofantligt mycket större och vättre förråder, både lättare och för mindre oroduktionskostnad oe. s. v. Men — för att återvändatill: Melvillc Grange — så väl skötte de 200 acres vid: räckta åkrarne äp voro, och hela farmen bedrefs numera nästan uteslutande för odling af säd och rotfrukter, då mr Laing för någri ir sedan slagit om från ladugårdsskötsel til ädesproduktion -— der var ändå icke mång ;rbetare. Der stodo under några stora almar. tt par stenkast från farmerns egen boning. några små stenhus, cj inycket olika hans eget. utanpå åtminstone. Der bodde hans folk. ren skottske landtbrukarens arbetare äro ett slags statfolk, under det att farmerne sjelfva iro arrendatorer, hvilka betala sitt arrende i pengar till lundlorden Det skulle här blifva för vidlyftigt att berätta alla de sifferförhållanden, hvari dessa parter stå till hvarandra. icke heller räcka mina iakttagelser till, för tt göra en sådan framställning så sann och fullständig, som jag skulle önska i hvarje enkildhet. Jag vill derföre blott anföra några få af de allmännaste dragen. Farmern har sin gård på 19-årigt arrende. Han betalar jordegaren, landlorden, i allra vanligaste fall 3 procent af jordens värde i arrende: och jordens värde beräknas, enligt hvad man uppgaf för mig, efter arrendesumman sålunda, att man multiplicerade den med 30 (år) En jordegendom, för hvilken beta: las 300 i årligt arrende, skulle alltså vara värd 9000 . Relata refero. Landlorden har alltså ej ide festa fall mer in 3 procent om året af sin jord, ehuru naurligtvis lokaln och andra förhållanden kunna både höja och minska den siffran. På särskilt öfverenskommelse mellan landlorden och farmern beror, hvem af dem skall betala skatterna, och de äro oerhördt dryga i England och Skottland; som man vet. Farmern dermot måste kunna göra sig 9 procents vinst af jorden, om allt skall gå väl ihop. Arrenlet drar nemligen 3 procent; farmens underhåll också 3 procent, och hans eget hushåll likaledes 3 procent. Arbetaren — statdrängen såsom vi skulle kalla honom — jag vet ej hvarifrån jag hade ått det, att han skulle vara så väl lottad här i England och Skottland, att han skulle få a kött några gånger i veckan o. s. v. Men så fett har han det väl på de flesta ställen ej. ( Fifeshire t. ex., som anses för ett af de bästa shires i fråga om åkerbruk, och der joilen på sina ställen betalas med 3—7 i är-) ligt arrende per acre — alltså lika högt som i de bördigaste delarne af Lothian, Skottlands I vördigaste och för afsättningen på Edinburg bäst belägna trakt, — aflönas, enligt en mi-. nisters (kyrkoberdes) uppgift, farmarbetaren ör närvarande med: 16—17 om året i lön, 54, bowls (1bowl säd i allmänhet — 4 bushels) oat-meal, 2 qgvarts (ungefär — 3 halfstop) mjölk dagligen samt 9 bowls potates. Är han gift, så får han eget hus, åtminstone eget rum och kök med täppa utanför; men de ogifta bo tillsammans och få sjelfva bereda sin mat, hvilket mest sker på så sätt att på oat-meal (groft hafremjöl) slås kokhett vatten och deri gjutes mjölk. Potatesen får tjena till sofvel, när fisk och kött fattas, vilket allt torde inträffa åtskilliga dagar i veckan. Bränsle är i Skottland ej att taga — ur skogen, utan ur jorden. Men det fås ej för intet; utan arbetaren måste köpa sina stenkol — och det torde göra, att han häri Skottland förstår att hushålla med dem. — Detta ir just ej så lysande vilkor. De äro dock, liksom till och med våra drängars, bättre än våra skolmästares! För ett tiotal år sedan var penningelönen endast 10 per år. Emigrationen har gjort folk sällsyntare och dyrlegdare. En god del af de kringvandrande arbetarne äro irländare. Men icke alla farmers sköta sjelfva sin jord. Det råder i Skottland naturligtvis samma förhållande som hos oss, att det finnes en mängd possessionater, eller enkor och döttrar efter dylika, hvilka dels icke vilja, dels icke kunna, dels ej hafva tid att sjelfva taga jord och folk om hand. I så fall lega de managers eller stewards. En sådan, på en vanlig farm åtminstone, har omkring 45—50 och inda till 60 per år, hus med trädgård, mjölk, smör, hafremjöl, potates och kol. En förman för arbetarne, eller, hvad vi kalla rättare, har 20—25 om året, mjölr, hafremjöl och potates. Det der är nu tarfliga, nakna sifferförhållanden: Men det synes mig som man alltid skulle förstå lifvet hos ett folk bättre, om man vet, hvad och huru mycket det får att äta. — När jag för några år sedan för första gången hörde, hur en svensk torpardräng hade detn, när han gick på dagsverke vid herr ården, — tyckte jag mig för första gången ja ana, hur det stod till med svenska landtlifvet. Det börjar lida till slut med denna dag. Och i morgon börja the Exhibitions,, begge två. Då är det omöjligt att få någon ledig stund för pennan. Öch jag har ändå åtskilligt att om Skottland förtälja, innan jag rör vid Exhibition,, för att med en liten historia derom sluta hela min lilla historia om Skottland. Tillåt mig vara mycket, mycket kort. Skottland består, som bekant är, af tvenne da facta fall hvarandra olika delat. the