gär det till? — Åh, jag trycker annonser. sir, med små stil i tidningarne och med stor stil på särskilda plakater, hvilka sättas up här och der vid kyrkan, deri den der village. ni ser der borta o. s. v. — Och i de annonserna? — Lyser jag ut t. ex. följande: Växande gröda till salu. Vid Melville grange 4i den och den socken) säljes medelst oftentlig auktion, den och den dagen, så och så många acres växande hvete, så och så många acres hafra, så och så många acres turnip: 0. 5. V., fördelade i latter allt efter spekulaners önskningar. Vangig kredit lemnas säker köpare. Auktionen bffjar den eller den timman 0. s. v. — På det viset, min herre, ha jag ej det ringaste besvär med skörden afal! den gröda jag försäljer. Allt går på en dag och är ett förträffligt sätt, min herre. Bruka: ni också gå till väga på det sättet? — Vissorligen, visserligen ... fast mycket sällan .. Men tillåt mig fråga, verkställer köparer sjelf skörden och hemförskaffar den o. s. v. Och .. — Ja visst, sir. Och se derföre är slet så lätt för oss att redan om hösten beräkna i öfverslag, ja temligen nära på punkten, huru det gär ihop med uträkningen. — Och nu visade mig den för sitt yrke inspirerade mannen sin lilla kassafickbok, och deri hade jag tillfälle att se, huru han endast från tt af sina turnipsfält hade medelst auktion silt för nära 300 sterling, från ett potatesfilt för hälften af denna summa 0. s. v. Potatesen, i förbigående sagdt, lemnar enligt hans tWpgift, den största afkastning bland åkerjordens växtalster, Fan har nemligen skördat ända till 20 qvarters per acre, och då har stundom kan få ända till 25 å 30 sh. per qQvater, så är lätt att se, hurusom man i den ten kan förtjena bra, redan på potatesoding. I den stilen. bedref den farmern sin sak. Misstager jag mig ej allt för mycket, så är åkerbruket i och genom denna utveckling at dess hushållning — industri. Det var detta jag ville antyda, då jag vidrörde det ämnet 1 ett föregående bref. RN: en annan sida åter torde jag kunna våga slet påståendet, att åkerbruket, för att hinna den punkten i sin utveckling, förutsätter industriell utveckling i ett land. — Möjligen skall jag här komma fram med satser, son synas er triviala eller gamla bekanta, — med den erfarenhet nemligen, som ni och andra med er hafva i dessa ämnen. Men tillåt mig liock framställa mina nybörjarefunderingar i detta hänseende. Det förefaller mig som skulle någon till en viss grad hos oss mindre :allmänt känd och erkänd sanning ligga på botten deraf, efter de fyllt mig med sådant nöje. — Enfin ... jag ville säga, att det förefaller mig, som vore det ej nog för att åkerbruket skall gå raskt framåt, 1 ett land, att der fins tacksam jord, och ihärdiga män. och frid och flit. Är det icke så? ... Förrän åkerbrukaren kan, få frisk afsättning på sina arbeten, förr kan han icke få frisk fart att frambringa sådana. Förrän landet har många arbetare på andra områden, som behöfva bröd. förr kan icke en sådan friskare afsättning börja. Ergo — det är ju en ordentlig slutJedning — förr än industri och näringsflit tätare befolka distrikten, förr kommer ej åkerbruket i friskt lif. — Och å en annan sida: förr än industrien lärt åkerbrukaren ett på en sång ordentligare och tillika ginare bokhålleri, förr skall åkerbrukaren i allmänhet ej förstå att väl beräkna sitt arbete och sin lön derför. Förrän industrien drifvit upp maskiners tillverkningar, förr skall åkerbrukarer ej kunna arbeta med tillräckligt starka krafter. Och framför allt, förr än industrien (och hndeln) gjort icke blott folk och maskiner, utan, först och främst, vägar och pengar, kapitaler och omsättningsinrättningar :0.-S. V. — förr går åkerbruket ej med någon större fart tramåt. Är det icke så? Dessa begge länder England och Skott land ... de hafva bearbetat sin jord sedan många hundra år tillbaka, och skrifna eller tryckta minnesmärken från de förra: sekler bevittna ju. att folket der sedan långliga tider tillbaka varit åkerbrukande af själ och bjerta,. som man säger, det vill säga med fallt medvetande af den näringens betydelse. dess rika innehåll och dess äran, som varar tiden ut. Men det är först i det sista århun dradet, samtidigt med alla de der andra underverken af lif, hvilka ångan och kolen och maskinerna och de många nya vägarne 0. s. Vv. framkallat, som åkerbruket tagit sådana oerhörda framsteg. Det är mig så klart, att så skilda som t.ex. detta rökiga Glasgow och en farm med frisk grönska och frisk luft än synas vara, så innerligt hänga de ihop, såsom verkan och orsak, ja, så att man kanske ej skulle hafva så orätt att säga, att om landsbygden är stadens moder, så är staden, åtminstone sådana städer som Glasgow, icke mindre landsbygdens moder. Få de hålla längre på i sin samverkan, så skall skilnaden mellan en industriidkare, som gör i kor och rofvor, o. s. Vv. ej blifva så ofantligt mycket skild från en industriidkare, som gör i kol och papper o. s. v. — Maskiner och ånga nyttja de begge. Bokhålleriet är för dem gemensamt, liksom äfven — skolan det varit, är och ännu mera skall blifva. Skulle jag nu vilja lämpa detta på Sverge. så är det mig ju klart, hvarföre vi såsom landtbrukare ännu äro der vi äro. Vi äro utan tvifvel, när allt kommer omkring, kanske lika goda hufvuden som skottarne; och våra bonddrängar arbeta ej heller så illa. Men .. hvar är ännu ångan, och maskinerna, och de många vägarne och de många munnarne? Med ett ord ... vi behöfva allt litet mera lifi alla andra knutar också, för att det skall kunna bli rätt friskt lif i landtbruket. Alla tecken antyda emellertid, att det friskare lifvet är i antågande. ; Uppå allt detta torde kunna svaras: fiddlesticks ... se på Feypten och se på södra Ryssland och Donauländerna ... Det beror på jorden och klimatet... Gif Sverge bättre jord,