STOCKHOLM ten 2 Jan, Det år, som nu tilländagått, företer för den politiska betraktelsen icke särdeles många ljuspuakter. Den domning och apati, som följde på 1848 års rörelser och som endast för et Kort tid afbröts genom det orientaliska kriget och de förhoppningar, som detta framkallade, har hvilat tungt öfver Europa. Den politiska reaktion, som har sitt stöd i det moderna franska kejsaredömet, smickrar sig utan tvifvel med den förhoppningen att kunna qväfva alla frihetssträfvanden i brodden, och att den generation, som uppväxer i den nuvarande politiska atmosferen, skall sakna sinne för friheten samt kraft och lust art bryta en lans med mörkret och godtyckt Ett fåfängt hopp! Visserligen har man rätt deri, att vår tid med sina kejsaremöten, kejsareparader och kejserliga sträfvanden att framför allt skafta spektakel och bröd, har ett visst ceesariskt tycke; men det torde dock icke dröja alltför länge innan man erfar, att en verklig tillbakagång, såsom i den romerska kejsaretiden, numera icke. är möjlig, att de nya generationerna oförtrutet skola taga vid der de gamla slutat och att de europeiska folken icke låtit fara, utan djupt-i sitt inre gömt och till mognad utvecklat: de stora idter om frihet oc menniskorätt, som vi ärft af det förra århundradet. :Den blodiga strid, sm England kämpar uti Asien, är sett bedröfligt skådespel, emedan det företer scener och handlingar, som man gerna skulle ha förestält sig .vara omöjliga i vår tid och som erinra derom, att menniskoslägtet i sin helhet ännu icke; hunnit långt å eivilisationens bana; men äfven detta krig, iksom det orientaliska och det kinesiska, ut-: föres i civilisationens intresse, äfven om engelsmännen i första rummet endast afse sina speciella och, om man så: vill; egöistiska: intressen. De segrar, som .den konstitutionella saken vunnit.i Belgien och Sardinien, -Utgöra dn för framåtskridandets vänner mest glädj.nde bland årets politiska företeelser. Dessa båda länder utgöra lysande föredömen för Europas stater af andra ordningen och visa. så klart som det är möjligt, huru sådana -stater måste bete sig för att kunna förvärfva Europas aktning, inre styrka och yttre miotståndskraft, så att de lugnt kunna möta hvilkaj stormar som helst, äfven sidana, som kunna komma de präktiga kejsaretronerna att darra, Den stora finansiella kris, som på senaste ti den hemsökt Europa och Amerika och nästan ut:slutande tagit uppmärksamheten i anspråk torde i sin utveckling icke sakna allt inflytande på de politiska förhållandena, och då det är alldeles: omöjligt att på förhand kunna bedöma, hvilken utsträckning den ekonomiska krisen skall. erhålla, är det ännu mera fruktlöst att: beräkna, hvilka politiska följder densamma kan tomma att medföra. ? Rikta-vi blicken på våra inreförhållanden, finna vi icke stora anledningar till-sglädje, antingen vi se på det förflutna eller mot-den närmaste framtiden. Vid det förgångna årets början funno vi riksdagen samlad, och vi fin-: na den ännu fortgående på sextonde månaden, utan att man med: någon bestämdhet kan förutse när den skall kunhå åfslutas. Och resultaterna? Vi vilja visst icke förneka värs det af ett och annat, som vid denna -riksdag blifvit åtgjordt, specielt med afseende på institutionerna för allmän bildning och folkuppfostran; men det vigtigaste resultatet torde dock vara det, att hela nationen, med undantag af en liten skara stockkonservativa och privilegierade, kommit till alldeles klar insigt derom, att stånden äro fullkomligt mogna att afträda från den politiska skådebanan, att de icke, såsom man en tid smickrade sig med, kunna gifva någon lösning åt de stora rätisoch kulturfrågor, som betinga vårt framåtskridande i alla riktningar, samt att de en gång ega den motståndskraft mot förflugha, oöfverlagda och -vådliga projekter, när dessa utgå från regeringsmaktens sida, som man så gerna velat tillmäta dem. Denna riksdag skall näppeligen vara afblåst, innan representationsreformen ånyo blifver dagens lösen och samlar till gemensamt och mera energiskt sträfvande än någonsin hittills alla de liberala krafter, som man förut genom materiella intressen och listiga machinationer inom representationen och pressen förstått att splittra. Den finansiella kris, som hemsökt äfven oss, har visserligen redan medfört många olyckor och mycket betryck och vi veta icke hvilka förödelser den ännu i.sin fortgång kan åstadkomma. Man bör dock ieke förneka. att den kan ega åtskilliga goda och -helsosamma verkningars Den öfverspänning, som förut egde rum, var icke naturlig; hvad som mången i ljufva. och lysande illusioner hels sade såsom helsans rodnad,, såsom frisk kraft. var i icke oväsentlig. mån endast en feberstyrka, som snart måste gifva efter; och när denna onaturliga spänning gifvit vika, ha många falska beräkningar, många toma förespeglinpgar, många farliga nationallyten blifvit blottade, och de lexor, som sålunda erhållits af omständigheterna, ha varit starkare än dem någon moralist och statsekonom kunnat gifva, och de skola säkarligen ej helt och hållet gå förlorade för framtiden. Utan tvifvel-är det äfven godt, att en stor del af allmänheten fått en helsosam-påminnelse derom, att icke alltför uteslutande fästa sitt hjerta och bygga framtidsförhoppningarne på verkliga eiler skenbara materiella framsteg, så att man för dem lemnar de nödiga reformerna! och de politiska principerna till spillo. -Det verks liva Och säkra framåtskridandet äfven i ma