JJJJJJJJJJJJJ——————————— Du har icke händelsevis träffat på henne? återtager han. Jag? nej, aldrig)! Och min blick möter hans. Det är omöjligt! ... Har du ej sett henne? sög! ... med sminkade kinder... springande omkring på gatorna .. Hon går ensam ... Det är mörkt... Hon småler åt karlarne!... ol förbannelse ! En viss oro tynger på mitt hjerta. En tanke, likaså plötslig som en fiendes öfverfall, kommer öfver mig. Han är kanske tokig, tänkte jag. Ser du, fortsätter han, i det han lägger sin feberaktiga hand i min och trycker den hårdt, hon har öfvergifvit sina båda barn! Den äldste har förirrat sig bland wallacker och bofvar; de hafva gjort honom till stråtrifvate ... Och den andra, en liten flicka med blå ögon, henne, :om jag mest tyckte om, mitt hjertas älskling, också förlorad! .. Bönder hafva funnit henne på en åker... död! De hafva begraft henne bredvid en vild rosenbuske ... Jag vet ej hvar!... Han kastar sig i mina armar och utgjuter bittra tårar. O! öfvergif mig icke så snart,, sade han i det han omfamnade mig. Stanna med mig i denna koja... Ack den är ej så rik, som mina fäders boning, der du fordom så ofta besökte mig . . ack! detär uppbrändt detta fädernehem! Man såg eldsvådan på långt, långt afstånd i den mörka natten . Hvem tänker på att återuppbygga det? Gräset skjuter nu upp på dess svartnade ruiner! ... Ett fasansfullt öde har träffat denne man, tänkte jag; i jemförelse med honom är jag lycklig, mycket lycklig. Jag afbryter detta samtal. Jag går förbi a sorgliga minnena. Jag talar om vår vänskap, om förflutna glada dagar, om framti