TTR Fr TS kraft, samt torra ämnen, genom flere gångers ihåli lande gnidning med pulver utan denna kraft, så mycket tilltaga i intensiv medikamentskraft, att, om denna beredning drifves långt, till och med substanser, hvari man under århundraden kunnat varsna ingen sådan kraft i deras råa tillstånd, genom denna bearbetning afhölja en kraft att verka på menniskans befinnande, som väcker förvåning. Så visar sig fint guld, fint silfver och platina i deras gedigna tillstånd alldeles kraftlösa på menniskans befinnande. Sammaledes trädkol i dess råa form. Flere gran bladguld, bladsilfver eller kol kan äfven den känsligaste person intaga, utan att medikamentsverkan deraf spörjes. Alla dessa substanser ligga sålunda som medikament betraktade i ett tillstånd af skendöd. Men fördelas samma substarser, t. ex. guld ett gran och beredes genom kraftstig rifning, under en eller flera timmars tid, med att icke medikamentskraftigt ämne, sådant som mjölksocker, så uppkommer ett preparat med mycken medikamentskraft redan o. s. v.) Medikamentsänmen äro icke döda substanser i vanlig mening. Fastmera är deras sanna väsen blott verksamhet och lefvande kraft, hvilken genom denna rifningens (och skakningens)märkvärdiga process ända till ,oändlighetens gränssr kan fortsättas och så potentieras. Detta är så sant, att man derutinnan måste hålla sig inom vissa gränser, att ej alltför mycket höja medikamenternas krafter för den sjuke. En droppe af Drosera i trettionde förtunningen, vid hvarje förtunning omskakad med 20 armslag, ingifven till dosis åt ett sjukt barn med kikhosta, bringar detsamma i lifsfara, medan det att, om förtunningsglasen blott 2 gånger omskakats, ett vallmofröstort strökorn befuktadt med sista förtunningen, lätt hjelper detsamma. Dessa äro Hahnemanns oförtydbara ord om drosera: Ein Tropfen von Drosera in dreissigster Verdännung mit 20 Armschläge bei jeder Verdönnung geschättelt, bringt, zur-Gabe einem am Keickhusten kraoken Kinde gereicht, dasselbe in Lebensgefahr wihrend, wenn die Verdönnungsgläser nur zweimal geschöttelt werden, ein Mohnsamengrosses Streukägelehen it letater Verdännung befeuchtet, dasselbe :leicht heilt.o Häraf har Svenska Tidningen gjort följande van.Attida anförande: Då andra förtunningen af dreserc (ooo gran) helbregdar ett barn, som har kikhosta, så kan 30:de förtunningen (1 decilliondelaf ett gran) döda det! För bättre minnes skull upprepar samtidigt en läkare i Aftonbladet det falska ekot, då han öfversätter och citerar sin Hahnemann sålunda: sDå den 2:dra förtunningen af drosera (!9900 Bran) kan bota ett barn, som har kikhosta, så är den 30:de förtunningen (1 decilliondels gran) i stånd att döda det. Efter 30 års studium at Hahnemanns lära och dennas både användning och utveckling i praktiken bland samtidens läkare och folk, hvarvid jag icke heller varit utan min åndel i det fortgående reformarbetet, vet jag likväl icke, än i denna stund, om och huruvida ofvanskrifne. Flahnemanns iaktta.ssande om drosera till alla delar blifvit ens omgjordt af någon. Likväl, framlidne dr Franz Hartmann i Leipzig, som var vår mästares närmaste biträde (famulus) och trogne lärjunge under en lång följd af år, yttrar sig i sitt klassiska och hittills i sin art oöfverträffade år 1852 utkomna verk om barnsjukdomar, och deras homöopatiska behandling om detta ämne salunda: Btt verkligt specificum för kikhosta, som sjukdom i det;hela (Gesammtkrankheit), finnes icke, enär hvarje ny farsot, då den återkommer, också är en annan, som icke förr funnits till. Detta är grundorsaken, hvarföre Hahnemanns iakttagelse öfver drosera icke i alla fall visat sig i fullaste ljus (?). Med afsigt ställer jag dessa ord med ett frågetecken, enär endast ganska få. homöopater följt hans noggranna uppgift om detta medel. —— — Så viss jag ock är om min sak vid bruket af drosera i kikhosta, kan jag likväl ej begära, att man skänker mina ord mera tro, än åt Hahnemånn. Det vissa är deremot, att andra förtunningen drosera aldrig hittills; så vidt jag vet, gjort mera gagn i kikhosta, än om den högre förtunningen sålunda uppgifvits. Hvar Svenska Tidningen och eu läkare i Aftonbladet tagit sina uppgifter ifrån, beträffande andra förtunningen drosera (;,4,0oo Bran), återstår för dem att visa. Men, om och huruvida dr Hartmann i praktiken varit vittne till lifsfara af 30:de förtunningen drosera, beredd med 20 armslag hvardera, derom förmäJer han och någon annan icke heller — vare sig alloeller homöopat, mig veterligen. Kanske kunde Hahnemanns rön och iakttagande derom ock varit blott ihdividuelt och tillfälligt, alltså till slutet äfven det ett helt enkelt misstag, likaså väl som alcalt pneum. (se till Hahnemanns rättfärdigande Svenska Tidningen den. 25 November 1857), utan att den mannens sannfärdighet eller hans medikamentsläras sanning i öfrigt deraf lider. Ty, fri från misstag var ännu icke någon dödlig, minst den, som brutit och banat ny väg så genom motstånd och hinder af nästan alla slag, som den store anden Samuel Hahnemann. Stockholm den 18 December 1857. P. J. Liedbeck. ) Horn, elfenben, ben, kalksten, impregnerade med bergolja (Orsten) m. m. d. hafva i och för sig ingen lukt. Filade eller gnidna börja de först icke blott att få lukt, utan de stinka t. o. m., hvarföre man ock på tyska kallat orstenen för Stinkstein, fastän den ogniden låter spörja ingen lukt. ) Med fördelning och omskakning i 50 droppar vat ten och lika mycket sprit kan denna beredning inverka på personer, som af bladguld känt ingen olägenhet, likasom vida högre fördelning af medlet äfven botat mången melancholi, t. o. m. vid sjelfmordslust, icke blott i Hahnemanns hand, men ock i mången annans — läkares och sjuklings — som betviflat hans lära. Med guld har den, som nedskrifver detta, för flere år sedan, såsom ock nyligast, alltså förnyade gånger omgjort försöket. Guld i kulform intaget, år 1829 ända till .en hel dukat, gjorde lika Etet någon märkbar ändring i mitt helsobefinnande som sedermera ett par gran bladguld. Första förrifningen af ett gran bladguld med 99 gran mjölksocker, innehållande hvarje gran alltså .,,, gran guld, omskakadt med 50 droppar vatten och lika många sprit, hvaraf några droppar intogos, (jag vill minnas 5 eller 10) medförde äckel, till litet kräkning en gång, likasom ock äckel med känsla af ökad kroppsvärma hos mig gång efter annan framkallats af jog BräN med mjölksocker sammanrifvet guld, senast i dag, då jag på fastande mage repeterat försöket. Naturligtvis skola homöopatiens förklenare skylla resultatet af detta mitt omgjorda rön på allt annat än guldets positiva verkan och den lilla, men fint fördelade dosen. Inbillning, bedrägeri, sjelfbedrägeri, om ejvärre, skall det hetas varit eller i bästa fall, Idiosynkrasis — en förklaring bland de många andra också som intet förklara. . . Jag kan, jag bör med ett ord ej härvidlag vänta mig annat eller. bättre omdöme, än allas vår mästare i medikamentspröfning på sin tid samt nyligast i Sv. T. och A. B. Än mer, man skall skylla äcklet hos mig, på klent hufvud, Derpå mitt öppna svar med skalden: En hvar kan icke bli en Genius, — Men, hvem som vill kan pröfva förrn han dömmer, Kan fatta sjelf den sanning, han besvärjer — tt Telegrafrapporter. Hamburg den 24 Dec. kl. 4, 20 e m