som i sinom tid kan afyttras. Vida värre vore det om penningkrisen inträffat ett år, då landet hemsökts af missväxt. Vi våga icke tänka på hurudan. ställningen då skulle visat sig. Men — maldrig så ondt att. det igke.har. 0 godt med sig. Vi hoppas att detta ordspråk äfven på nu inträffade förhållanden skall tillämpas: — Våra landtmän skola snart allt tydligare inse nödvändigheten af att icke såsom. hittills uteslutande egna sig åt spanmålsodlingen; utan ställa den i nära samband med boskapsskötsel. Sistnämde näringsgren, hvarförutan intet rationelt åkerbruk kan bedrifvas, Har hos oss högeligen blifvit försummad under den tid då spanmålsproduktionen var så: lönande. Följden deraf har också varit, attpå ytterst få gårdar har kreaturens antal stått i proportion. till den öppna jorden, som derföre af orist på spred gödning alldeles utmattats. Höproduktionen har förminskats; kreaturen hafva blifvit svältfödda på — halm och plitet hör. Följden deraf har åter varit att de lemnat en ringa; oftast ingen afkastning: Också importeras årligen. ofantliga partier ost: smör, talg, hudar och skinn — produkter, som vårt landtbruk hade bort lemna, om det varit rätt ordnadt. Men våra landtmän förglömde under den goda tiden, att ängen är åkerns moder,. De få nu dyrt plikta derför (). Men. de skola. så hopvas vi, blifva visa af skadan; de skola inse riktigheten af hvad alla våra: landtbruksförfattare städse erinrat om — nemligen att vår jordmån och vårt klimat äro fördelaktiga för boskapsskötsel; att den med omsorg och sakkännedom idkad är mera-säker och mera lönande än den ensidiga sparmålsodlingen. och att den högsta rena behållningen af ett landtbruk uppnås genom spanmålsproduktion i förening med. boskapsskötsel. Otvifvelaktig: är, att. den öfvergång som vi nu antydt såsom oundviklig, såsom frambringad af den förändrade ställning som vår spanmålshandel numera intagit, icke kan verkställas utan dryga kostnader. .. Men vi tro våra. landtmän skola: förmå att. bestrida äfven dem, så. vida staten icke undandrager landtmannen hjelpen; under, det spanmålen är osäljbar. Man bör ihågkomma, att det är ingen skänk som landtmännen behöfva, det är förskott, det är lån mot säkerhet som de, begära. , Likvisst är en omständighet. af ytterlig vigt — den nemligen att våra landtmän bemöda sig att åstadkomma goda ladugårdsprodukter, ty endast sådana, lemna, god inkomst. Idetta afseende .ha våra land(män ännu mycket: att lära, mycket att iakttaga (:,.. Lyckligtvis är kunskapen derom icke längre förborgad,, utan tillgänglig, i vår goda landtbrukslitteratur, och kan äfven praktiskt vinnas genom de råd och upplysningar, som de af. staten anstälda agronomerna meddela. Må våra landtmän icke sätta sig öfver, att-anlita dem. ) Ingenstaädes här i landet här den ensidiga spänmålsodlingen så uppdrifvits som på Skånes slättbygd, . Äfven i. goda år är hötillgången der ytterst knapp. . Verkan deraf synes.nu. . .Foderskörden,blef der förliden: höst. så. -knappy att. äfven , de större jordegarne ha nödgatsanedslagta ett.stort antalaf sin boskap. Då färskt kött på Malmö torg i förliden månad förgäfves utbjöds till 2 a 2!;, rdr lispundet, så såldes fårskt smör med lätthet för 18 å 20 rdr lisp. I () Anmärkningsvärdt, att i hela Norrland, dersmörproduktionen är ganska stor, tillverkas nästan alls icke någon ost, fastän mjölken. utan gensägelse är den Fetaste i hela landet. Allmogen låter mjölken surna, bereder så kallad tät-mjölk — hvilken från fäbodarne hemföres på hästar, och utgör en vär sentlig. del af;deras vinterföda. Om den deremot användes till ost; skulle ,.derigenom uppkomma en ganska lönande handelsvara.