ULL CR 20 DUM — Då den vigtiga frågan om tremillioners-silfverlånet förekom i samtlige riksstånden sistl. tisdag, talades visserligen åtskilligt om den bekymmersamma finansiella ställningen, om nödvändigheten att biträda handeln och näringarne — men hvilka näringar menade man egentligen? Talade man väl om landets hufvudnäring — jordbruket, såsom äfven varande i stort behof af bistånd? Pröfvade man väl, huruvida idkarne af detta yrke redan blifvit hemsökta, eller snart skola hemsökas, de äfven, af den finånsiella krisen? Visst icke! Till och med i bondeståndet, der jordbruket bör hafva sina flesta målsmän, undveks omsorgsfullt allt ordande om denna näringssrens på sista tiden förändrade ställning. Så vidt vi erfarit, fästade endast en talarc uppmärksamheten på jordbrukets beroende af den stora handeln, hvarförutan ingen egentlig spanmålshandel och ingen större spanmålsexport härifrån äro.verkställbara. De öfriga talarne dundrade deremot väldeliga på den stores handelns idkare, emedan så många andra gjort sammaledes förut, men förtego, att det likvisst varit just denna handel som väsentligast bidragit dertill att spanmålsexporten under några år beredt landtmännen så stora förmåner. Bondeståndets tystnad i fråga om jordbrukets närvarande ställning är emellertid ganska anmärkningsvärd. Äro då de restriktiva representanterna verkligen okunniga om det penningebetryck; som råder i alla landsorter? Visst icke! Men kanske har det styrande partiet, som efter förmåga äfven varit med om att draga stora vexlar på landets blomstrande ställning, nu ändtligen gripits af samvetsqva! öfver sin obetänksamma frikostighet i anslags väg, och söker nu att lugna sinnena medest föreställningen att med jordbruket är ingen fara? Ja, så ha vi hört åtskilliga yt tra sig, väljande heldre denna utväg, ehurv påtagligen oriktig, än attrent ut säga: Landtmännens ställning blir med hvarje dag allt mera bekymmersam. Det torde förefalla. ganska många obegripligt att äfven landtmännen skulle lida ai krisen, då en hvar har sig bekant, att allä landtmanhnaprodukter under flera påföljande år, blifvit högt betalta, och att i alla tal och skrifter framhållits huru, landtbruket gätt framåt,. Saken är så vigtig, så intressant, att vi deråt vilja egna särskilt uppmäksamhet just nu; Obestridligt är, att jordbruket under de sista åren gjort ganska vackra framsteg till följd af särdeles lyckliga konjunkturförhållanden. Men dessa framsteg hafva berott och äro beroende af konjunkturen. Jordbruket har icke på rationel väg blifvit utarbetadt; det har. uppnått en. viss brådmognad. Förhållandet, är. verkligen, att. genom den gynsamma . konjunkturen: fördes . jordbruket och dess idkare in :på en betänklig -afväg. Hurudan är denna j afväg?: torde man fråga. Vi skola i största korthet beskrifva den. ; Genom bildandet af ett stort antal olika låneanstalter , genom den lätta afsättningen och det höga pris, hvartill spanmålen under några år afyttrades, steg -priset å jord oafbrutet. Vid alla. egendomar, stora så väl som små, verkstäldes kostsamma nybygnader och uppodlingar. Så vidt möjligt var förvandlades med ospard kostnad all tjenlig mark, äfven bördiga ängar, till åker, och hvarje landtmans hufvudsakligaste sträfvande gick ut på största möjliga produktion af den enda varan — spanmål. Detta brukningssätt erfordrar stort kapital och stor arbetsstyrka, hvarföre ock hvarje landtman ökade sm skuld eller nedlade sina inkomster. i jorden, på samma gång han ökade si arbetspersonal högst betydligt. Arbetskostnaden steg allt mera i samma mån arbetslönerna stego. Räntorna och skulden stego, allt under förhoppning om större inkomster framdeles. Men ett brukningssätt som ensidigt afser spanmålsproduktion, är en konjunktursak, beroende af höga spanmålspris. Att idkeligen producera spanmål och försälja den, hvarigenom jorden successive utmattas, bär sig säl-) lan i längden, och allraminst i Sverge, der tillgången på artificiella gödningsämnen är ganska knapp. Derpå tänkte våra landtmän i allmänhet föga, allraminst så länge spanmålen var lätt afsättlig, icke heller sedan, när priset, föll, — tvärtom, man. producerade, om möjligt var, än mera säd, för att genom den större försäljningen kunna bringa upp inkomsten till samma belopp som förut. Redan 1856 års skörd var svårafsättligare än de föregående årens skördar, dels emedan den af ihållig nederbörd skadats och svårligen kunde utskeppas så rå som den var, och större torkningsanstalter saknades i sjöstäderna, dels emedan skörden i utlandet allmänneligen hade lemnat ett godt resultat. Priset höll sig ändock väl uppe här i landet, emedan våra affärsnän; idkarne-af den nu så strängtifördumda stora handeln, hade godt ömpenningar och uppköpte derföre spanmål. på spekulåtion. Såsom det.sedaftWisat sig, misslyckades spekulätionen. Särdeles i de södrå orterna finnas handelshus, som ha stora partier, af 1856 års skörd inneliggandezsom osäljbara. ; 1857 års skörd lyckades öfver förväntan väl; dess qvalitet är. den yppersta som på många år erhållits; all säd är torr, ren och särdeles vigtig.. Emedan skörden fullbordades I tidigare än vanligt, hade redan i höst en fördelaktig export bort ega rum. Men emedan priset på den svenska spanmålen t de-städer, hvarifrån export kan ega rum, är beroende afl prisgtypå ivenldsmarknaden,; och prisetider kela hösten stod lågt, till och med lägre än här, l