drig trott enl häst i stånd till SådanBvighet, hade jag ej sett det med egna ögon och sjelf ridit på henne vid några af de svåraste stäl; lena, för att öfvertyga mig om hennes förmåga. Vi klättrade raskt undan, men det i gick ändå halfannan timma innan vi upp: nådde toppen. Vi voro nu på den stora Hardangerfjeldsplatåen, 2300 fot högt öfver hafvet: En vild trakt låg framför öss stora stfäckot, öfvertäckta med ljung och försvinnande i ett ödsligt fjerran. Några enstaka, snöbetäckta bergspetsar reste sig här och der öfver bergslätten och en djup öppning till venster om oss utvisade mynningen af det gap, hvarigenom elfven banade sig väg. Vid dess ända, en! mil bort eller längre, syntes en ljus dimma,! hvilken i den klara bergluften tycktes vara! oss helt nära. Den dyiga marken, ej mer än två fot djup, hvilar på en tät klippbotten I bela Hardangerfjeld är i sjelfva verket blott; en enda klippa — och är derföre ständigt sumpig. Blåbär funnos i mängd, liksom smultron, och Peder, som var ute på jagt efter dem, ledde oss oupphörligt vilse. Men slutligen nalkades vi den gungande töckenstoden och hörde Vöring Fossens dofva rytande. Det stora gapet öppnade sig framför oss; ännu ett steg, och vi stödo på dess rand; Jag fattade tag i en gren af en utig tall och lutade mig öfver: Mitt hufvud svindläde ej; höjden var dertill för stor, intrycket för storartadt och underbart. Det klippstycke, hvarpå jag stod, sträckte sig långt utöfver en tolf hundra fot djup afgrund, hvars motsatta sida uppsteg i en enda jemn sluttning från botten till en höjd af åtta hundra fot öfver mitt hufvud. På denna mörka vägg, som var fuktad af evigt skum, aftecknade sig en lysande regnbåge, bildande två tredjedelar af en cirkel-; periferi, innan hau bortsmälte i dunklet der nedanför. En liten bäck nedföll i en lång! silfvertråd från sjelfva spetsen, lik ett sänklod, som man uthängt för att mäta de två tusen foten. Till höger om mig nedföll strömmen från fjällslätten i en söndersplittrad, oredig och sjudande massa och nådde kanten af; fördjupningen vid en punkt, som låg ungefär; fyra hundra fot nedanför mig, hvarifrån den! sedermera nedföll på en gång till bottnen, ett; djup af mellan åtta och nio hundra fot. I Kunde det ses nedifrån, skulle detta fall fö-i rete ett af de mest storartade skådespel i verl-i den. I höjd, vattenmängd och sublima om-i gifningar har det ej sin like. Men åskådaren ser ned på det från en stor höjd ofvanoml dess rand, hvarigenom det blir så förkortadt, att han endast kan ana dess majestät och skön-) het. Genom att lägga sig framstupa och sträcka hufvudet fram om tallarnes rotfäste,j. kan man tryggt blicka ned i den förfärligal afgrunden och genom det fräsande skummet; i dess upprörda inre iakttaga de stjernlika blänkningar, som utstråla från fallets botten, likt oupphörligt exploderande vattenraketer.j Men denna så sublima anblick väcker endastl ens längtan att stå dernere och se huru elfven, med skummet glittrande mot skyn, i ett enda hopp nedstörtar från himmelen till af-j grunden. Några personer hafva lyckats, genom att intränga i gapet vid dess mynning i dalen nedanför, att komma tillräckligt nära för att se en del af fallet — återstoden bortskymdes af en framskjutande klippa —; och den tid :skall utan tvifvel komma, då någon skall ega nog tilltagsenhet för att anbringa en väg till sjelfva foten deraf. Jag afundas dem som då komma att besöka Vöring Fossen. Ett litet stycke ofvanom fallet finnas nå-j gra stugor, bebodda af seterfolk, dit vi be-j gåfvo oss för att erhålla ditet mjölk. Huset var ruckligt och snuskigt, men folket emottog oss vänligt. Den bastanta husmodren lade åsido sin höräfsa och kom till oss med mjölk, som verkligen var söt (en sällsynt. sak i Norge), snuskigt ehuru icke härsket smör och försvarlig ost. Då min vän begärde vatten, hemtade hon ett ämbar ur en förbirinnande bäck, tjockt af affallen mossa och multnade växtämnen, och räckte det åt honom. Han var nog kräsmagad att först urtaga en ruttmad rot innan han drack, och denna upptog en af barnen från golfvet och åt upp.! Likväl tycktes icke dessa menniskor lida nå-) gon egentlig nöd; de sågo friska, muntra och; nöjda ut, och deras osnygga lefnadssätt är en-j dast en följd af na och liknöjdhet. Det! var ingenting som hindrade dem att inrätta åt sig på ett trefligt och angenämt sätt, äf-j ven med deras knappa tillgångar; men det! är alltid så, att Guds gåfvor sköflas och för-i spillas i smutsiga händer. Då vi öppnade vår vinbutelj, utbredde sig: en utsökt arom i rummet — en blandad lukt; af vinblommor och mogna drufvor. Vismakad — gammalt präktigt Chateau Latour från! Bordeaux solbelysta kullar! Af hvilken slump det ock banat sig väg hit upp i norden. så föll det icke i händer som ej förstodo göra det full rättvisa. Till och med Brita Halstensdotter, den karlavulna matmodren, smac: kade med läpparne efter det glas hon drack sedan hon suttit för att låta mig aftaga hen-! nes porträtt. Sedan skizzen blifvit färdig, fyllde vi den tomma buteljen me: :-Mölk och begåfvo oss på återvägen. å UTRIKES i