hästar, hafva sedan flera dagar med spänd väntan afvaktat resultatet af dessa länge förbereddaförsök, ande att oemsider lösa ett genom århundradeh på dägorduingen stäldt problem. Tidningarne skola säkerligen veta att redogöra för utgången; i livad fall som helst, förmodar jag att experimentet skall upprepas: Je ny manquerai pas. För att icke försurhma äfven posttimman, afslutar jag denna kurir med några få smånotiser, fångade i flykten. Jules Janin har utgifvit en liten nyårskalander, kallad Symphonies de 1 hiver, till hvilken jag torde återkomma. Den utkom -i bokhandeln först i går, är alltså ännu helt varm. Litteraturen i allmänhet erbjuder för öfrigt för ögonblicket föga nytt af synnerlig betydelse; och det lärer icke kunna bestridas, att det står skäligen bedröfligt till med Hela det franska skriftställeriet för den löpande epoken. Af de 80 boktryckerier, hvilka i Paris finnas med kejserligt patent, torde det knap-past vara mer än 6—95, som för närvarande ha något synnerligt att göra. Ni vet, att det har varit en brytning inom redaktionen .af la Presse, och att hufvudredaktören Nefftzer afträdtutan krus från detta sitt premierskap. Hr Nefftzer ämnar nu på egen hand grundlägga-en Revue Germanique; sjelf är han egentligen tysk, och i denna nya revy skola Tysklands intressert naturligtvis i främsta rummet blifva bragta in i den franska diskussionen; man har knappast rätt att vänta sig här någon synnerlig vän af skandinavismen. Misstager jag mig i denna förutsättning, så mycket bättre. En bildhuggare vid namn Vatel tyckes kallad att här blifva ett lejon för dagen. Han är — blind född och bildar sina figurer (helst djur) efter känsel; han Fnnfrad t. ex. en katt tills han har den fullt i hufvudet; reproduktionen i lera skall derefter blifva förvånande genom sanning och lif.: Han Kan äfven göra ert: porträtt, endast han får lof att tillräckligt kän a er på näsan och öfriga partier. Den skälmen! ;