ST EE TRE RT ET -inrättning eller bolag för bedrifvande afannan rörelte helst då lagen bjuder, att bankernas i skall vara underkastad regerinförvaltning ; rr gens omedelbara kontroll, hvilket icke är stad: Ve 2 ÅN 1 adt för andra bolag; och att banker, som-väl förvaltar äro nyttiga för alla orter der deinrättas, lärer väl. vara temligen obestridligt och af erfarenheten: bekräftadt. Att deromot öfverlerima åt regeringen att efter behag bifalla inrättandet af bank i en ort, och vägras detsamma för er annan, synes vara att lemna ett allt för stort utrymme åt godtycket och är i:vår tanka -helt och hållet utan nytta, om banklagen vär stödd på riktiga grunder. och föreskriver tillräckligt verksamma kontroller; hvaremot, derest sistnämde egenskaper saknas i lagen, ett privilegium hos regeringen att oktrojera banker kan blifva ganska Vädlig. Beträffande åter frågan om fortsatt.inlösen af bankens kreditsedlar; äfven sedan banken råkat i konkurstillstånd, så afviker visserligen detta stadgande från. nuvarande lagstiftning. men innefattar icke desto mindre, efter vår tanka, full rättvisa, och som skäl derföranföra vi med nöje utskottets i vår tanka väl grundade motiver. Uti lagens övilkorliga fordran, att baniksedel i hvilket ögonblick som helst den varder -hosbanken till inlösen företedd,: skall med? inynteller riksbankens sedlar inlösas; uttryckes den grundväsentliga karakteren af banksedel, såsom myntrepresentativ. Sjelf saknande inre värde, har banksedeln tillkommit endast derföre att den är af lättare transportabelt ämne, än det klingande myntet; och endast den fastaste öfvertygelse,hos allmänheten att klingande mynt, eller sedlar, som för mynt erkännas, när som Helst kunna i stället för banksedeln erhållas, gör banksedelns kredit och eirkulationfullt försäkrad. Då-en bank tillåtes utgifvå banksedlar; måste alltså tillses, att. nämde öfvertygelse kan förefinnas; ochi de föreskrifter, hvilka reglera bankens verksamhet, stadgas sådana garantier, att öfRp icke 1; något.fall kan varda besvien : AE fn feet rt RT JEN) bn ct NR on ND Ft SL 2 VA Pe t -— Erkännes detta såsom en nödvändighet, så kan vid lagstiftning i ämnet icke ens den tanken uppstå, att innehafvare af en baniksedel skulle kunna komma att.i bankens konkurs brista mark om mark med innehafvare.af annat utaf banken utfärdadt fordringsbevis. Blotta möjligheten häraf skulle nedsätta banksedeln till likhet med andra kreditpapper, hvarigenom den förlorade omförmälde grundkarakter af myntrepresentatiyv. Lagstiftningen kan omöjligen tillåta en bank träda i verksamhet med så svaga garantier, eller en regering låta en dålig örvaltning af un sådan stiftelse fortgå så länge, att ju icke banken: eger förmåga att infria alla sina banksedlar. Allmänheten, som emottager sedlarne; har härpå en ovilkorlig fordran och lagstiftningen en pligt att uppfylla denna fordran: I öfverensstämmelse härmed bör det stads, att, äfven om, banken råkar i konkurstillstånd, invexlingen af -banksedlarne skall fortgå jemväl under konkurstiden. å Häremot invändes, ntan tvifvel, att innehafvarne af bankens sedlar derigenom skulle gymnas på bankens andre borgenärers beköstnad; men likasom banksedlar aldrig kunna sättas i samma kategori, som andra kreditpapper, så känna aldrig banksedlarnes innehafvare Hetraktas såsom bankens borgenärer i den mening som innehafvare af adda fordringsbevis. Desse sistnämdes förhållande till banken är nemligen grundadt på ett af dem sjelfve direkte med banken ingånget kontrakt, vid hvars afslutande desjelfve variti tillfälle bedöma möjligheten af vinst eller förlust till följd af aftalet. För sedelinnehafvaren, som icke stått i någon sådan underhandling med banken, ee förlust alltid anses såsom en omöjliget, De ledamöter, som reserverat sig mot detta förslag, hafva hufvudsakligen utgått från der ru ndsats, att en banksedel vore endast ett ford, ingsbevis, som icke borde vara berättigadt till bättre rätt än bankens deposit-eller insättn ingsbevis. Detta vore likväl, å sätt utskottet utredt, att helt och hållet tillintetgöra karakteren af en banksedel, såsom reresenterande bankens mynt. Och att låta varje innehafvare af en banksedel ingå i konkursen för att brista mark om mark med dem, som -sjelfmant hos banken insatt sina pennihgar, och i sådan form blifvit barikens fordringsegare, synes icke stå tillsammans med grunderna för en solid bank, som i främsta rummet fördrar: förtroende för: sina, hös den stora allmänheten spridda sedlar. Det skulle troligen smart: beröfva dessa förtroendet. Också är enahanda grundsats sattsyckt i 2-och-3 Staf KX förordningen; angående vissa lagbe-stämmelser med: afseende 4 :enskilta banker, den 6-Oktober 1848;ehuru steget der icke är så långt uttägetsom nuWw är föreslaget. Frågan om solidarisk: ansvärighet hos bolagsivännen i enskilta banker torde för närvarande inom representationen ieke bli någon symmerlig tvist underkastad. En väsentlig förbättring är emellertid af utskottet föreslagen, gendm tilläfeisen atti Bankbolagen inrymma äfvon s. k. kommanditdelegare, hvilkas ansvarighet begränsas af dem tecknade aktiens fulla belopp, och hvilka, alldenstund de, solidariska bolagen förut måste vara konstituerade och nödiga försigtighetsmått blifvit vidtagna till förebyggande af något öfvervägande inflytande från dessa kommandit-delegares :sida, hufvudsakligen kunna: betraktas som dei ponenter med andel i vinsten. — Med anledning af ständernas begäran om anställxnde af inventering af flottans materialförråd i Karlskrona, har K. M:t den 17: sistl. Nov. anbevralt förvaltningen af sjöärendena, att.skyndsaninigen till K. M:t inkomma med förslag ej mindre å det antal personer, som må anses inom möjligast korta tid kunna fullgöra ifrågavarande inventering, än ock till den instruktion, efter hvilken samma inventering