LITTERATUR. En historisk forskande blick på Religion, Bibel, Kristendom, Skola, Kyrka och Prester. Sanningsälskande reflexioner, uttalade i brefform till en vän, af En Lekman. Det innevarande året har uti kyrkligt hänseende varit det märkligaste år i vårt land allt sedan 16:de seklets religiösa rörelser. Vi ha haft ständiga anledningar att följa och belysa de offentliga skriftvexlingar, opinionsyttringar och diskussioner, som religionsfrihetsfrågan föranledt, förutom andra saker, hvilka tjena till att karakterisera den rådande kyrkliga andan. Men detta år har äfven varit rikt på litterära produkter, som uti icke mindre grad äro betecknande för det kyrkliga tillståndet, och dem äfvenledes tillhör en tidningspress att anteckna, så vidt han i någon mån vill redogöra för dagens lifsfrågor. Vi anse Oss ibland dessa böra omnämna några och göra början med den, hvars titel vi ofvan anfört. Då denna skrift, af hvilken redan 5 häften utkommitunder årets lopp, icke varit tillgänglig i bokhandeln, men icke desto mindre, efter hvad vi med visshet hafva oss bekant, lärer vara mycket spridd och läst och ha väckt mycket uppseende, så anse vi oss så mycket mindre behöfva ingå i någon egentlig redogörelse för dess innehåll. Vi skynda derföre strax att med några få ord söka karakterisera densamma samt dess betydelse för vårt lands förhandenvarande kyrkliga frågor och förhandlingar. Man torde lämpligast kunna betrakta densamma som en tidsbild, som just i sin förbindelse med de öfriga scener och tablåer, dem den kyrkliga skådeplatsen för det närvarande företer, får sin betydelse. Hon är den motsatta sidan af det Janusanlete, hvilket det rådande reaktionära kyrkliga systemet framvisar. Hon är en bruten, visserligen ingalunda behaglig, motbild af detta kyrkliga system sjelft. Hon är ett svar ifrån församlingen till den officiella statskyrkliga stämman från kyrkans högkor. Vi gå att närmare utveckla denna korta karakteristik, som möjligen skall synas desto hårdare och orättvisare mot kyrkan, när vi tillika anmärka, att skriften är den argaste kyrkliga oppositionsskrift, som någonsin varit synlig i vårt land. Hon angriper med den största bitterhet ej endast vårt eget presterskap, framförallt hierarkien, utan allt presterskap öfverhufvud. Bland alla nationer hafva presterna varit mensklighetens plågoris och dllande förledare, yttrar författaren. Men oe mindre hätskt angriper hon de kyrkliga ärorna, såsom vårande till en stor del råa, vidskepliga och förnuftsvidriga och endast en törvändning och förvridning af den höga religiösa or sedliga sanning, som Kristus sjelf bär pre fåld an inrättade under medeltiika förmätna anennl Kyrkans skydd emot dylängesed ingrepp, och sedan inqvisitienen längesedan råkat i vanrykte och i de flesta katolska länder blifvit fullkomligt af