ning i monarkien, en värdig slutsten på denna sidaraf det danska viket och. en. dktningsvärd endant till hufvudstaden vid Sundet. Prån Flensborg hit: till Hamburg har jag ilat på den slesvigska och HKolsteinska jernvägen, såsom. det. ganska välbetänkt heter i det officiellaspråket. Jag har endast i Rends-burg gjört några timmars. uppehåll; för att litat närmare beskåda: denna omtvistade fästning, den tyskarne så ofantligt gerna vilja hafva proklamerad till förbundsfästning. Så vidt jag kan förstå, borde detta, om det en gång ginge i verket, icke -behöfva uppväcka någon stor oro för konungariket Danmark; formidabel ser den åtminstone icke numera ut och torde väl knappast någonsin kunna blifva; det är för öfrigt icke här Danmark har sin sårbara häl, det är litet längre i norr: må man från dansk sida se till att Dannewirkelinien blir, så ordentligt reglerad, som strategiska förbållanden fordra, och så befästad (som till och med lärer kunna ske med relativ lätthet), att det ypperliga naturliga läget icke kommer att ensamt försvara terrängen,så betyder det i sanning mindre, om Frankfurt skulle hålla några korpraler på Rendsburgs murar, eller dåt stora fäderneslandet stoppa den lilla staden full med sina sesshunderttausend man, hvarom hr Scheel plägade orera. Dänmark. ärnar visserligen i alla fall aldrig öfver Rendsburg hota det heliga tyska riket, och har man åter å dansk sida det amla Dannevirke så i stånd som sig bör, i hvilket fall jag hört män af yrket förklara positionen för nästan omöjlig attforcera utan de aldrastörsta uppoffringar för en angripande, hvarför skulle ej tyskarne ha lof att blåsa i lurarne från Rendsburgs vallar, så att de dervid förderfva både käkar och lungor, si cela leur fait plåisir 2 Genom Pinneberg har jag kommit kl. 3—4 på e. m. Det var redan skumrask, och jag unde sej upptäcka: hr Scheels hotell. Hade ej heller tid att springa ut för att aflemna mitt visitkort.