Flvad som härvid i främsta rummet synes åligga statsmakterna såsom en ovilkorlig pligt, är att tillse, det icke staten sjelf förvärrar det onda och minskar den redan förut alltför knappa tillgången på rörelsemedel genom att i statens kassor för en längre -tid skrinlägga till statsverket inflytande medet;eller på games maldagsvis skjutsa dem fram och tillbaka på landsvägarne, utan att de måtte såfort som möjligt få återgå till. den allmänna rörelsen. De af statsutskottet i detta hänseende föreslagna åtgärder, hvilka redan i morgondagens lena torde förekomma till. afgörande, förtjena åledes att allvarsamttagas i öfvervägande, Vi ha redan fullständigt redogjort för statsutskottets förslag och de motiver, med hvilka utskottet beledsagat detsamma. De tillstyrkta åtgärderna måste tvifvelsutan i allmänhet anses ganska nyttiga och ändamålsenliga, under förutsättning naturligtvis, att statens. egen ,säkerhet dervid noga och väl bevakas, Hurnvida deremot staten, förutom åtgärder att göra förhandenvarande rörelsemedel tillgängliga, äfven bör vidtaga några mått och steg för att effektivt öka tillgången deraf, är en vida betänkligare fråga. . Omständigheter kunna inträffa, som göra sådant oundgängligt, men hvad som -dervid framförallt, bör tillses, är att åtgärderna icke blitva af natur att på något sätt kunna rubba. myntvärdet, ty en rubbning i-detta hänseende skulle tvifvelsutan medföra långt betänkligare följder och isynnerhet låta-känna sitt inflytande vida län in i framtiden än den nuvarande tillfälliga krisen.