sISta gemensamma saw manträdet framstälda anmärkning mot. den .kusglirsa -propositionens gröndlagsenlighet; derföre att blögsta domstolens utlåtande icke blifvit infordra.dt Öfver förslaget, sedan K. Maj:t vidtagit åtskilliga andringar i detsamma. Denna anmärkning genmäldes sf lagutskottets brdförande, gre fve EK; Sparre, och justitiekansleren v. Koch, som visadr;, att en sådan anmärkning saknade stöd i grundl? gens ordalydelse och i hittills gängse praxis. Hr Co irikeim-Gyllenskjöla hyste för egen -del inga betänkligheter vid:att bifalla den kongl. PpropositioDen, Dyenvansåg;vätt folköt icke ännu vore moget för fribetienock att man borde fästa något afseende på den opinion, söm i landet vöre mot detsamma. Hr vc Köck undrade hvar hr Carlheim-Gyllenskjöla fått reda på) denna intoleranta opinion och ansåg det vara representantens pligt att följa sin egen meDing och Ofvertygelsp: CFO Sä SRS R B-Liljencrantz. förordade i ett-liHigt föredrag en: kongl; propositionen öch visade, att tvångslagarne icke hatt-någon-af de-verknitigar, som man med dem afsett; utän .endast skadliga följder. eV Hr CIW.oTham ansåg ländsförvisningen vara det Mest rationella af alla straff; det vore lika naturligt eg ie ex. da skickar en vanartig son illsjös; toge man bort detta -sträff, så sköllesyenska Wetskyrkan befinna sig i:en högst beklaglig ock ek ma vg Rskilliga sbibelspråk i gamla a testamentet, som :skulle.bevisa att religiös förföljelser äro tillåtna. : PG För kongl. förslaget hafva vidare yttrat sig: grefvarne Ugglas och Björnstjerna, frih. ZhCederström, hr P. R. Tersmeden, frih. Jonas Alströmer samt br Ginther, hvilkön upptog till vederläggning : alla de mot kongl. förslaget gjorda anmärkningar, äfven angående forpuen. Som ytterligare flere talare anmält sig, vgpsköts. plenum kl: !(, öfver 3 till aftonen: Prosteståndet, -;Elter justeringen af protokoller och flera underdåDigga skrifvelser samt inledningen till riksdagsbesla tet och några S6 deraf samt sjelfva slutet deraf, anmålde erkebiskopen att prestsällskapet har i afton sin högtidsdag. Sedermera föredrogs Teligionsfriketshtänkandet; och mån öfverenskom att diskussiopa hålla sig till förslaget i ders helhet, 4 skulle proposition framställas på de ss . vB Sedermera Först uppträdde biskon -.rskilta punkterna. reservation och hv? — Annerstedt, åberopande sin sammanträder 4 han yttrat vid de gemensamma aotan Jesan. Han ville nu icke upprepa dem, FF. oanade dem skriftligen till ståndets protokoll, san afslog således både Kongl. Maj:ts proposition och hr Bodells motion. Kyrklig enhet finnes, och vöndringarne äro ännu ej så stora, att en sådan lagstiftnivg är af nöden. Talaren var glad att det bristfälligaframträdt i öppen dag, ty baptismen uttalar den reformerta åsigten, som länge funnits både hos lärare och-åhörare. För dessas skull bör en undersökning ske om deras antal, deras lärosatser och deras åsigter, Ännan något vidare företages. Derföre bifaller han hvad i punkten A) föreslås eller landsförvisningsstraffets bibehållande. Konventikelplakatet bör ickeuppJäfvas; utan straffbestämmelserna förändras. Sjelfkallade lärare, om de också icke förkunna en villfarande lära, åstadkomma oro och söndringar, och deras uppträdande strider emot 14 art. i Augsburgiska bekännelsen, och de böra derföre kunna återforslas till sina församlingar. Punkterna C) och D) ville talaren afslå, ty rättigheten att Smortajfa nattvarden af hvilken prest som helst skulle blifva hinderlig vid store uatvärasgängar i vissa kyrkor, och olika ritualer skulle åstadkomma splittring och söndring äfven ibland lärare. Prosten Lagergrensfann icke uti den kongl. propositionen någon den minsta förkärlek för den evangelisk-lutberska bekännelser, utan den synes vara utgången från likgiltighetens grundsats. Förslaget innehåller ingen straffbestämmelse, som hindrar affall till en icke kristen bekännelse; likaså ingen påföljd för den, som utträder före 18 år. Kortligen, han ville tillstyrka afslag på kongl. propositionen, men ville återremittera till utskottet prö ningen af biskop Thomanders och prosten Ljunggrens motioner. Iafseende på litt. A) ville han äfven bibehålla landsförvisningsstraffet tills vidare, men yrkade derjemte en . undersökning buruvida en större frihet vore nödig, i öfverensstämmelse medbiskop Annerstedt. Många bedröfliga. exempel finnas på lekmannapredikanter och kolportörer, att de missbruka sin rättig-. böt och förvilla folket, hvärföre de ingalunda böra få fortfara, Hän uppläste något af baptitspredikan ten Möllersvärds skrifter och deras värsta utfall 2mot kyrka och prester; derjeimte uturj andra broschyrer ätskilliga anmärkningar emot prestbildninger der voro gänska bittra. Fördenskull vill— sea; som; med domprosten Björling. sohaR instämm: . angår, ville han vr savad punktern: Coch DÅ: tionären, e— oas afslag och hemstälde till moz pat vr Hän på detta sätt ville införa den grundI. ase0; att sakramenternas välsignelse beror af den 7; förvaltande predikahtens sinnesstämning. : Doktor Säve kunde icke godkänna hvarken den koögl. propositionen ej heller lagutskottets förslag, : emedan han fann båda behättade med så stora bri; stor, att de icke kunna bifallas. . Han uppläste: ett : skriftligt anförande, hvaruti han omständligt ut-. vecklade grunderna till sina åsigter, och -slutligen ; yrkade återremiss af mom. Bs sg saba: Prosten Tegner uppläste ett längre skriftligt aänfö-:. rande, hvaruti han yttrade sin öfvertygelse, att:det lå. stora flertalet af svenska folket med fruktan och misstro betraktade den föreslagna religionsfriheten. , L q J L f I l l Å t ( L L L 4. Ör Ön doFORn OG Uls så matt na. Då en ih ad tvifvelaktigt, burnvida en statskyrka kunle fnten med; ;en allmän zeligionsfrihat. Tal. yrkade äfslag af K. M:ts proposition och SN g konzentikelplakatet i närvarande tid böra bibehållas, äfvensom. att punkterna C) och D) borde afslås. Mom. B) ansåg tal. böra återremitteras. Prosten Ljungdahl yrkade i ett skriftligt anförande afslag al EK. N:ts, proposition samt af mom. C) och Dj. Landsförvisniogsstraffet och konventikelplakatet ansåg tal. böra bibehållas. Prosten Melander. hade flera föregående riksdagar förordat konventikelplakatets upphäfvande, men ansåg det i nuvarande upprörda tid vådligt, såvida ej något annat i dess ställe stadgades. I sådant hänseende: förordade tal biskop Thomanders förslag. En större frihet borde beviljas lärare att verka äfveninom andra församlingar är den de äro änstälda. Tal. ogiliade den kongl. propositionen samt punkterna C) och D). ; Prosten Mellqvist yrkade afskaffande af landsförvisnDingsstraffet och konventikelplakatet, men ansåg dock socknebandet böra bibehållas, samt framstälde ett särskilt förslag till de former, hvarunder affall skulle kunna medgifvas. Prosten HåkM uppläste en skriftlig i stränga ordalag affattad kritik af det kungliga förslaget och yrkade bifall: till mom. A,; återremiss af mom. B;samt lag å mom. C och D. MA Björck upprepade i ett läpgre anförande de åsigter fan vid de gemensamma sammanträdena framstält och yrkade återremiss, , : Riksarkivarien Nordström. Kyrkans enhet ligger. i tron på Kristus såsom menniskoslägtets återlösare. : pa dogmatisk enhet i uppfattningen af bibelordet är Dågot orimligt, ty olikheten i detta hänseende Loge på menniskornas olika förmåga att mer eller min riktigt uppfatta sanningen. Reformationen var egentligen en opposition mot påfvedömets supremati och innebar ingalunda en sådan bekännelsefrihet, som nu är i fråga. En sådan bekännelsefrihet;har ej före 1815 .(!) funnits i något ;kristet land. .Talaren framstälde en historik öfver toleransens utveckling, särdeles inom vårt land. 16 regeringsformen inanehåller, om den bokstafligen tolkas, intet annat än att konungen skall skydda hvar och en i utöfningen al sin — d. v. .s. af den religion konungen bekänner (!) — religion. I 16:de 3 ligger således ej reliSgionsfrihet; deri uttalas endast religionstoleransens grundsats, sådan den till dess princip finnes i den a Rn 2 IE a RR LJ