stängda från de högre politiska och medborgerliga rättigheterna, men äro dock icke förpligtade att bidraga till statskyrkans materiella underhåll. Den religionsfrihet, som i Sverge skulle genom det kongl. försla et införas, blefve af en fjerde, ännu lägre ordning. Den innebure i sjelfva verket endast ett lagligt upphäfvände af den gröfsta och numera praktiskt omöjliga intoleransen. Statskyrkan skulle stå qvar, i fullt åtnjutande af alla sina privilegier, alla sina rika emolumenter. Konungen, alla rikets embetsoch tjenstemän, hela folkrepresentationen: (med ett. möjligt. undantag för någon reformert) skulle tillhöra henne; sjelfva dissenters skulle, så. vidt vi kunna fatta, kommacatt skatta till hennes underhåll i yttre måtto. Kan man med skölsäga, att staten under sådana förhållanden intager en indifferentistisk ståndpunkt? Blir man indifferent så snart man upphörer att förfölja? Och kan en kyrka, somvintager en så. fast, en så privilegierad ställning, genom; hvilken den bar sig förbehållet att-ensam. inverka på samhällets offentliga lif-och ensam. tager i anspråk dess materiella. understöd,. kallas värnlös och bragt i en förtryckt ställning ;, då skulle man i sänning nödgas antaga, att hon vore så usel och genomrutten, att inga hjelpmedel, aldraminst yttre tvångsmedel, skulle förmå att upprätthålla henne. Det är icke vi, utan de; som förfäkta tvånget och jemra sig öfver kyrkans värnlöshet, hvilka ge anledning till dylika: slutsatser.