rd a ENE JAR FORTERRAGA AA ENE PIE ROSSANA ERE BA ginge, så vore den i detia förslag mycket inskränkt genom 2, som stadgar stränga straffbestämmelse: för den som sprider vilseförande läror. En återremiss, som blifvit påyrkad a? nägra bland dem, hvilka medgifva att landsförvisnivgsstraffet och konventikelplakatet äro omöjliga att bibehålla, skulle endast tjena till att undanskjuta frågan, och man torde i sådant fall om några år få skäl att ångra detta, alldenstund en lösning är nödvändig. Professor Lindgren förklarade sig ur principiel synpunkt vara en motståndare till religionsefriheten. Ty det vore visserligen. sant, att sanningen vore oändlig och af ingen dödlig kan till fullo fattas, men den evangelisklutherska kyrkan kunde dock vara fullt förvissad att ha fattat densamma bättre än alla andra, och borde derföre icke tillåta något intrång !rån främmande läror. — Man återfinner här det gamla skäl, som åberopats för all slags fanatism och alla förföljelser i olika tider och till skydd för olika religionsbekännelser. Den värde professorn måste naturligtvis, enligt denna uppfattning, finna det fullkomligt i sin ordning, att katoliker, som äro fullt öfvertygade om sin läras företräden framför andra, förfölja, straffa och landsförvisa protestante . Han kan då icke en gång principielt fördöma autodaferna, så vida de, som avstälde desamma, voro fulit öfvertygade om sin tros oelbarhet och att det var en upprorssynd, som kättarne genom sin afvikande tro besingo emot densamma; han kan visse ligen tycka, att det siraff, som då begagnade :, var något barbariskt; men straffea ha i allmänhet blifvit något mildrade genom tidens och civilisationens inverkan; för ö rigt kan det fianas omständigheter, under hvilka Jandsförvissingsstraffet kan kännas bits tråre än döden; vare Härmed huru som helst, nå jelfva den bufvudsäkliga uppfattningen af religio och menaklig frihet alldeles densamma, som lig till grund för den heliga inqvisitionena mtiska verks.vahet., Och eger man denna uppfattniog fror man verkligen att det är rätt och mnyttist, att genom trug och bot fråmkalla en munnens bekänaelse, äfven der hjeria och öfvertygelse. affallit, tror 1, att kyrkans och religionens inoflypå individernas och på samhälleta lif 2å upprättbållas utan tvång, verldssnålig! probibvitivsystem, då mej :örkärlek undea i missgerningayrkans yppeista värn; fr 08 då endast att man på rinnya tiden och het i förhåleäfven i handans: n såsom m-edelt:dena följl af den der igen, icke kuenla: yrsffets bibshållande, men vile is , 205: Utgår ur stalskyrkan, ch senom förluste; a åtskil rättigheter, utom me gälland krundlag Da: professor i hir hade som sve.sk tila hersk kristen en dag slå-ig mått a sig det :örra ef 3 ifrån och oberoende ai det söcar syntes han alldeles glömma bort, at i Sverge väraligsa finnes et amel svcuska medborgare, som icke höra till statskyrkan, och att han sjelf inom sitt stånd för. ordat utvidgningen af de medborgerliga rättigheterna för stskilliga bland dem, nemligen de, som hör till den mosaiska trosbekännelsen. Statsridet feiherre af Ugglas uppträdde i eft lingre sakrikt anförande till försvar för den köhgl. propositionen, Han visade, at det vor. e.dast en sofistisk fint att uppdraga skilnad reeilan hvad man velat kalla trösoch samvetsfrihet å ena och bekännelsefrihet å den andra sidan; ty hvad är en trosfrilet, som ej vågar uttala g, och hvad är en bekännelse, som man icke tror? Frågan är, Kuruvida staten skall stadga straff för affall fråw kyrkans lära. Kyrksns ettet är visser: liven en dyrb r förmån; hen denna enhet; i fa I den skall. vara sådan an den har något inra värde, har 1cke kunnat och kan icke upprötshållas. genom tvångslagar. Talaren upplog till vederläggning de citater ur IA råligiop, so 2 general Lerån bh de uppläst såsom bevis på du vådor tr katolicismens sida, sow reiigionsfriheten skul merlfört i Em Man börde för öfrigt besinna, en relig;onsfribet, som finres i Engjand, ydligt mera Omfattande än den, som här sku i en följd af det kongl st, förs hvilket .-å väsentligt inskränker lärofriheten. Telaren viside, att i Tyskland t. ex. hade-protestaoternas, antal i senare tider tillväxt i långt. störte proportion än kato iker nas. Han tillstyrkte efcertryckligt bifall. til konuogensa, förslag, såsom nyttigt och nöd värdigt, alldenstusd nu gällande tvångalsg:: icke kunna tilläx ; Ledamoten a! bondeståndet Bjerkarder uppläge etv läng i å eaterlig -ton hål let Bch med bibelspråk suppfyldt nförasde Efter. haas förhenansde vore det ast filo s0:ernyssom: ville ha rehgions rihet; ty alla de, som med teiklig tro: omfatta den: i akte netlagda försoäingsdäram; kunna icke me god: samvete medgifva. att de, som uppfatts bibelus sanningar på ett från deras eget afvi kande sätt, skola få vara ostörda i denna si tra; af ömhet och aktning för sia egen tro måste de straffa andra för det de ha en annan öfertygelse, så vidt desse nemiigen uttale denna och ic e med munnen falsklig:n och skrymtande omfatia ståtircligionen, ty göra de detia, så bli de berättigade att acses såsom goda medborgare, sösom stöd för den rena evangeliska liran, stöd för kristendomen! Riarkanders hela ande lemnadå alidetos