— Vi äro skyldiga en författare i Svenska Tidningen, densamme som dömde hela den 16 S regeringsformen att: vara en tom fras, några ord till svaromål på haus senaste utgjutelse i Sv. T. för sistlidne måndag. Vi kunna i detta hänseende vara så mycket kortare. som det, på det hela tageträr alldeles förspild möda, att polemisera med den författaren. Det värsta slag af konservativa utgöres a gamla, blaserade f. d. liberala, som understundom ganska. konseqvent hålla-fast vid det somsde i sin ungdom med förkärlek omfattade, men icke ha den spänstighet i sinnet, som fordres för att följa tidsutvecklingen, och som derföre bli ytterligt förbittrade, då denna går förbi den ståndpunkt. de en gång intogo och kallar i dagen nya intressen och sträfvanden. Liksom det understundom händer, att den som med begärlighet kastatsig öfver skönlitteraturen och girigt slukat allt hvad den har att erbjuda både af bättre och sämre sort, kommer tiil en sådan öfvermättnad, att han utdömer och skyr all skön konst och litteratur, så ser man äfven under-tundom:de politiskt blagerade råka i ytterligt vredesmod, när de se dessa grundsatser af frihet, rättvisa och framåtskridande, hvilka de sjelfva en gång förfäktat, tillämp:s på nya frågor, som under tidernas lopp uppstått, och på områden, der man förut föga allvarsamt tänkt på deras tillämplighet. D2 dundra då häftigt emot inlärda fraser och klingande principer, mot oförnuftigt svängande och bläktande (!) med ord, mot on skrå lig agitation för dunkelt sedda ändamål, met anskrämliga paralleler och begagna i oändlighet dylika harskramlande uttryck, genon: hvilka de inbilla sig kunna spela rolen af en Jupiter tonans, en publicistisk dundergud. Det är med stort nöje vi såsom ett bevis på tidsutvecklingen och -omständigheternas makt annotera, att den ifrågavarande . författaren i Svenska Tidningen nu medgifver, att stad gandet -omlandsförvisningsstraffet för affall samt konventikelplakatet äro nett par oskäliga inskränkande lagarp; det är betydligt mera är: hvad han för 3, 4 år sedan kunde.sinse och medgifve. . Det .hade. emellertid .varit öasklig att detta medgifvande icke hade bragthonom i ett så dåligt bumör, hvilket dels-gifvit sig luft i bittra ord och surmulen uppsyn, dels äfven fördunklat hans blick, så att han gjor sig skyldig till flera misstag och mycket skef va räsonnementer. Liisa RS Vi-hade såsom jexempel derpå;-att, 16: 5 regeringsformen icke innehåller blott fraser. utan bestämda lagbud, anfört dess. slutord, genom hvilka 10 kap. 11 S rättegångsbalken . måste anses. upphäfd.. -Häraf vill attaremvi Sv. T. ,draga den .absurda7 slutsatsen; att ingasändringar i afseende på domstolarnes agordning och fördelningen mellan dem af rättegångsmål skulle.i sådant fall kunnat ske:sedan 1809, utan attcen;igrundlagsändring: förg detta ändamål blifvit gjord.; Han. synes gfalldeles förbise, att det är en himrhelsvid skilnad emellan det, att konungen för! ett särskilt fall låter ett mål dragas från den domstol, dit det rättligen hörer, och det; att han i laglig ordhing förändrar domstolarnes örganisätion eler inrätter nya domstolar. Det förra är genom 16 S Tegeringsformen. förbjudet, det senare deremot icke, och det synes .oss,-justvittna om sen lucka i juridiskt begrepp, att kunna sammanblanda. dessa båda saker. Att oaktadt 86-15 stegeringsformenvstadgar tryckfrihet; e särskilt grundlag ansåga behöflig, för att närmare-bestämma de förbållanden, som stå i sammanhang med tryekfriheten, bevisar. allsicke, att grundlagsstiftarne. icke haft någon mening med -sfadgandet om reli: gionsfrihet, derföre att de icke. på samma gång antagit en disenterlag. En dylik lag, som allsicke: skulle vara af grundlagsnatur, kunde de med skäl öfverlemna åt kommandö riksdagar; på hvilka dock genast en reaktiom-ttiot 1809 års anda gjorde. sig gällande. I Danmärkstadgades år 1849 i grund: laget föll religionsfrihet; .och denna trädde också genast i verket, utan att de lagar om folkkyrkans. författning och som disenters förhållanden, som samtidigt utlofvades, ä.nu i denna stund blifvit utfärdade. Tryckfribe terysträdde på samma sätt genast i verket till följd af ettsgrundlågsbudj och det dröjde tvennes år innan en särskilt. tryckfrihetslag blef af danska, riksdagen antagen och af konungen sanktionerad. t Att norska-storthinget; då det år 1845 införde religionsfribeten, icke införde något stadgande härom i : grundlagen, utan ; blott i en särskilt dissenterlag,,-berodde, dels deraf att norrmännen: högst: ogerna-rörg vid sin gråndlag, dels ocksåsatt det behöfves två lagtima storthings beslät för, grundlagsförändringar, ock att! ett dykktruppakol icke ansågs.behöfligt eller lämpligt, då man genomen särskilt lag, som i alla fall måste stiftag för inrymmande af; nödiga detäljbestämmelser, kunde uppnå samma syftemål, och behofvet af en förändrad lagstifthing i detta hänseende, var inom storthinget så-allmänt.erkändt,catt man icke ansåg sig böra undanskjuta frågan till framtiden. a I Viupprepa, hvad vi förut antydt, att ehuru vi icke kunna annat änmed : ovilja ise Försöken att i fråga, om 16 regeringsformeh göra grundlagstiftarne. tillqtanklösa frasmakare och sskrodörerssså medgifva vi, liksom så vidt vi veta alla de, shvilka:ifral förden teligiösa toleransen, att en nyr lagstiftning i ämnet nu är nödigy föratt göra näfnnde grändlagsbud till en sanning. — Vi jahse oss: höra vin ;extengo meddela den motion, riksdagsmannen Mengel väckt uti konstitutionsutskottet . derom, att det nyal departement tör allmänna arbeten. och ko. mus. nikätionsanstalier, om. hvars inrättande K: Mit nyligen aflåtit .proposition.till rikets ständer, ) äfven måtte komma att orifätta landibruket, ) Denna motion är af följande innehåll: Till rikets ständers konstitutionsutskott. TT rn RR