stånd. Kort derefter lästes beriktiganden både i Der Bund sjelf och i Journal des Dbatso. Artikeln i det senare bladet tillskrefs preussiska sändebudet i Paris grefve Hatzfeldt. Det behöfver knappast anmärkas, att i de inländska, ja i de uti Preussen tillåtna tidningarne hvarje antydan om denna sak sorgfälligt undveke. Berling invånare voro å sin sida, med undantag af vissa kretsar, i fullkomlig okunnighet om verkliga förhållandet. Mean kan dera? sluta, hvilket intryck oftentliggörandet ef den första bulletinen skulle göra, helst den var affattad i nog oroande orda:ag, synnerligen i fråga om de plötsligt förekommande häftiga kor gestionerna åt bufvudet den 9. Läkarne hade i känslan af sin ansvarighet ansett nödigt att utfärda bulletinerna. Vid detta tillfälle måste jag omnämna en särskilt betecknande omständighet. Konungens. vanlige lifmedikus, dr Grimm, hade några veckor förut anmält sig sjuk och kunde icke öfvertaga sina funktioner. Snaart derpå hörde man — ehuru denna omständighet för öfrigt icke blifvit känd — att konungens andre lifmedikus, den ryktbare dr Schoanlein, begärt sitt afsked. Skälen till detta, under sådana omständigheter dubbelt märkliga steg hafva icke blifvit fullkomligt klara. Man trodde att Schoenlein vore missnöjd dermed, att hans föreskrifter och råd icke nog sorgtälligt följdes. Schoenleins ansökan innefattades i en enskilt skrifvelse till konungen. Man uppfordrade honom att på officiel väg utverka sitt afsked. Emellertid ökades symptomerna till en kris, och det hade för Schoenoa blifvit en hederssak att qvarblifva på sin post. Prinsen af Preussen hade ämnat torsdagen den 8 tidigt på morgonen resa till slottet Primkenau i Schlesien, der hertigens af Augustenburg sonson skulle döpas. Vid underrättelsen, att konungens tillstånd försämrats, qvarblef han hela dagen på slottet Babelsberg vid Sans Souci. I Sans Souci rådde hela dagen en sådan bestörtning, att prinsen lemnades alldeles utan underrättelser. Först emot aftonen anlände en förtrolig underrättelse, som meddelade honom, att sjukdomen tagit en ganska allvarsam vändning. Prinsen steg till häst och sprängde till Sans Souci. Han lät der åt sig upplåta rum, och har sedan icke lemnat slottet. Kring konungens person befinna sig, utom läkarne, blott drottningen och konungens syster, enkestorhertiginnan af Mecklenburg Schwerin. Den 10:de hölls på Sans Souci en vigtig rådplägning af ministrarne under hr v. Manteuffels ordförandeskap; man berättar, angående den frågan, hvad som skulle beslutas för den händelse att konungens sjukdom skulle förlängas och således det skulle för honom vara omöjligt att utöfva sina höga funktioner. Redan nu skola, hvilket ock är lätt förklarligt, en stor mängd offisiella dokumenter förgäfves vänta på den kungliga underskriften. Enligt preussiska författningen (art. 56) öfvertages regentskapet, då konungen är minderårig, eller eljest fortfarande förhindrad (dauernd verhindert) att sjelf regera, af den till myndiga år komna prins, som står kronan närmast (således 1 förevarande fall af prinsen af Preussen, konungens broder). Denne åligger, enligt art. 56 i konstitutionen, att genast sammankalla kamrarne, som i gemensam sammankomst besluta om regentskapets nödvändighet. Således är författningens bestämmelse, huru uttrycket fortfarande förhindrad bör förstås, icke fullt klar. Jag har hört påstås, utan att hafva någon sökerhet för riktigheten af denna åsigt, att fyra veckors fortfarande förhinder vid utöfvandet af regeringsfunktionerna skulle vara tillräckligt för att regentskapet skulle kunna konstitutionelt inträda. Formen dervid är följande: konungens lifmediei underrätta den till konselj församlade ministåren om konungens sjukdom och meddela sitt utlåtande om huru lång tid konungens förhinder kan anses komma att förtfara.. Ministeren tar denna: anmälan till protokoll och låter tillställa prinsen af Preussen detsamma, Denne kallar kamrarne, hvilka, såsom nämdt är, i gemensamt sammanträde besluta om nödvändigheten af regentskapet. Derpå aflägger regenten eden och tillträder sitt embete. Frågan om medregentskap har således, såsom ofvan omförmäldes, åtminstone blifvit väckt den 10, då konungens tillstånd visade sig sö betänkligt. Sedan har, såsom ni känner, en förbättring inträdt. . I går har konungen kunnat med god aptit äta till frukost hvad omständigheterna medgåfvo. Senaste extrablad af den ministeriella Zeit för i går afton förmäler att förhoppningarne om tillfrisknande under loppet af gårdågen den 11 betydligt ökat sig. Uppfattningsförmågan blifver allt bättre. Visserligen, tillägger Zeit, skola hans maj:t konungens mycket försvagade krafter ännu behöfva en lång tid, innan hans maj:t kan förmå att med vanlig-raskhet egna sig åt uppfyllandet af de kungliga plikterna; men om icke oförutsedda händelser mellankomma, så kan man hoppas, att med Guds nådiga bistånd hans maj:t skall blifva fullkomligt återstäld. Om första delen af denna underrättelse skall Zsyfta nödvändigheten af en medregering under den eventuella förutsättningen att oförmågan skall längre tid fortfara, det kan man ännu icke rätt se. Men denna ovisshet kan icke dröja länge. Utom Berlin är det två saker, på hvilka jag bör fästa er uppmärksamhet, först det ryska inflytandets tillväxt i Wien, der. Petersburgerkabinettet söker återvinna den fordna positionen. Den andra saken är bristen på resultat af konferensen i Stuttgart, hvartill jag i ett lugnare ögonblick skall återkomma. P.S. På aftonen. Enligt de senaste underrä telserna om konungens tillstånd är faran ännu icke öfverstånden. Läkarne vilja först om torsdag den 15, således på sjukdomens nionde dygn, afgifva något bes:ämdt yttrande. Genom en besynnerlig tillfällighet är detta också konungens födelsedag. Från regentskap ÅR ove An LA sl At RT van om TN MM Mm RR BM mm AA oo LR RR REN OM Je 4. fet Igen bn TRA. me i RÅ! JE ER RR Sk I FR RETA EAT AS NES SN PANNA RR AA NA GA EP AR ty RO JANE SONEN