Vi meddela här nedan den af kyrkoherder Sonden afgifna reservation i läroverksfrågar och fästa dervid i synnerhet våra riksdags mäns uppmärksamhet på hvad resetvanten. sjelf er högt aktad och erfaren skolman, ytt rar om den öfveransträngning i lexläsning dch den själskrafternas onaturliga utveckling å den fysiska helsans bekostnad, som, : händelse den nya skolstadgan oförändrad bibehålles, komma ått i ännu högre grad än förut göra sitt olycksbringande inflytande gällande på den vid våra öffentliga läroverk uppväxande ungdomen. Reservätionen lyder: Med någon kännedom af den oreda och förvirring, hvilken det kongl.--cirkulärbrefvet af den ( Juli 1849 bragte öfver iSverges elementarläroverk ,;derigenom att:det upphäfde.dess dittills varande or ganisation, utan att sätta något annat i stället, med kännedom af den längtan, hvarmed både skollärare ech alla de, som nitälskade för ungdomens uppfö stran, under de sistförfiutna 8 åren motsett en ny sko!ordning, hvilken skulle göra slut på det kaotiska tillstånd, under hvilket läroverkskollegierna med re spektive eforers begifvande gjorde hvad de ville, der. till nödda och tvungna af bristen på alla positivt organiserande lagbud, kan man ej annat än med tacksamhet erkänna åtminstone det välgörande syfte af kongl. stadgan jaf den 14 Augusti 1856, att den skulle göra slut på ett sådant tillstånd, hvilket, lika besvärligt och ansvarsfullt för de embetsmän och kollegier, hvilka fingo. organisationsarbetet sig I trugadt, som otillfredsställande för allmänhetens skäliga anspråk, nödvändigt måste på ungdomen sjelf utöfva ett mer eller mindre: menligt inflytande. Men med all skyldig tacksamhet för nämda välgörande syfte så välaf den under förlidet år utkomna kongl. stadgan, som för de öfvergångsåtgärder, som, för att bringa läroverken till stadga, blifvit vidtagna, kan man icke med likgiltighet förbise sådana brister i nämda kongl. stadga, hvilka måste utöfva en menlig inverkan på ungdomens både kroppsoch själsutveckling, så vida man anser ungdomens uppfosiran till kunniga och kraftfulla män vara af vigt för fåderneslandet sjelft, lika som för hvarje enskilt medlem? af-kommande slägter. Ju wera en genom författningens brister och misstsg uppkommen -missbildning af ungdomen stadgas och. göres permanent, desto olyckligare måste följderna blifva. Finnas i läroverkets grundlag sådana misstag, så kutina de, enligt mitt förmenande, alårig för tidigt uppdagas, aldrig för tidigt afbjelpas. Att i ett sådant fallafbida en säker, men sen erfarenhets intyg, synes mig ungefär vittna om samma klokhet, som att försumma att söka läkarevård; när ett påtagligt sjukdomstillstånd inträdt, under förbidan, att man skall få se om sjukdomen kan vara farlig. Att ofvanberörde kongl. stadga för rikets elementarläroverk verkligen i afseende på läroverkets organisation och läseordning är behäftad med många brister, hvaraf både -lärarnes. verksamhe! måste till en icke ringa del förlamas och ungdomen lida, hafva motionärerne, särdeles hr Wahlström, såsom mig synes, till ful1o ödagalagt;och skulle, om det behöfdes, många flera anmärkoingar vid samma stadganden kuöna anföras ; flera än som behöfs, för att. ersätta ett och annataf nämde motionärs yrkanden, hvilket jag för min, del nödgas underkänna, hvaraf jag särskilt vill nämna hans förslag att införa ännu ett eller två läroämnen, då skolan redan förut är belastad med flere än mängden af lärjungar kan smälta. .Deremot lärer ingen sakkunnig vilja bestrida, att hvad han yttrat om den ordning, i hvilken främmande språk inträda bland undervispingsämnen, om undervisningen i historia, matematik och naturalhistoria, eger sin fulla giltighet. För att blott med ett par öka skälen att önska förändring, må tilläggas, att t, ex. i latinet anbefallas till läsning, utom. grammatik,;. Cornelius Nepos, urval ur Ovidii metamorphoser, Julius Cesar, Curtius, Sallustius, Ciceros catilinariska tal eller bref, Virgilii eneid, någon af Ciceros filosofiska skrifier, eller Qvintilianus, Oratio pro Milone, Horatius — allt detta naturligtvis icke fullständigt, ty så långt hinna blott få till sin magistergrad, utan i bitar, hvilka likväl torde för de lärjungar, som ej afskräckas, befinnas nog dryga. Så kallad skönskrifning eller den ringa konst — hvartill dock både god öfning och tillsyn erfordras — att skrifva en god handstil, upphör -redan med andra klassen, d. v. s. vid barnets 1l:te år. Då bör dess hand vara stadgad o. s. v. Men om mängden af sådana Specialanmärkningar, hvaribland den omsfranskans otillbörliga företräde framför tyskan, säkerligen gillas åf 99 bland 100 1ärare — om dock::denna. och alla öfriga specialanmärkningar mot läseordningen skulle förklaras bero af smak, och att derföre alla underordnades: smak bör vika för den som finnes. på högre -ori, så, återstå likväl de tvenne svåraste anmärkningar; som mot 1äröverkens genom kongl. stadgan bestämda organisation blifvit gjorda och ovederlagda, nemligen den ena, att genom läroämnenas anordning och lärokursernas vidd ungdomen -både till-kropp och själ måste förslappas; densandra att genom den öfverdrifna vali frihet i afseende på språkstudier, hvilsen åt ungdomen med dess målsmäns bifall blifvit beviljad, läro