sakta mak afsändes till de hungriga väntande. ; Detta är grefve Bergs sätt att handhafva vården om landet. Ett fegt Kryperi, som det nya österbottniska ångfartygsbolaget gjort sig skyldigt till i dessa dagar, nercligen att gifva grefve Bergs namn åt ett af sina fartyg, har väckt stor förtrytelse i hela landet, Jå aldriz något namn varit mindre populärt bland det finska folket än det Bergska, nemligen det grefliga. Troligt är också att han sjelf ias nuerat, om ej rent af pockat sig till, denna namngifning, och stt de, som vederbort, va:it svaga nog att ge vika lör honorc. Ni har läst med. kand. Nylanders bref från de norra orterna, dit han blifvit sänd för att lära inbyggarne baka nödbröd af åiskillia lavärt-r. Hvilka gräsli a taflor, hvilka uwbäranden, hvilka lidanden! Och detta mjöj som han såg utdeladt bland de förhusgrade, klimpigt, grönt af mögel, förstensdt, så at det måste sönderhuggas med yxa — detta mjl har nog varit i malta innan det kom i pås:, oeh kunde det tala, skulle det säkert ha a: berätta åtskilligt nytt och garomalt från krigstiden. Tvenne medlemmar af de engelska qväkarne hafwa likaledeg under sommaren res: omkring i de nöd!idande trakterna och sat guvernörerna i icke ringa förlägenhet genora sina noggranna och kategoriska frågor. Sov: de genast tecknade upp alla svar de erhöllc, tyckes det för de diplomatiska guvernörerra fallit sig lika svårt att säga utsanningen som att dölja den. De lära likväl slutligen, åtminstone den ene af dem, följt den bättre ri sten och beredvilligt meddelat de mennisko vänliga resandena alla de upplysninger, sor stodo till buds. De båda qväkarne voro nern ligen ombud för sina bröder i England, hvilka, med det sant kristliga sinne, som utmärker denna sekt, önskade utsträcka sin hjelpsamhe äfven till de aflägsna finska bygderna. D fisnas hos oss, hvilka, dertill ledda af de sträfva isoleringssinne, som är det finska lynnet eget, nära nog klandra att vi m t bjelp utifrån, så länge alla inherska ännu ej voro förtorkade; Men jeg hå att, då Finland nästan dagligen tvingas at emottaga så mycket främmande ondt, biygzeln rodnad ej enkom behöfver sparas till ei tillfälle, att Finland också en gång får erfar främmande godt. En emottagen tjenst är ej alltid ett erkännande af egen hjelplöshet; men det sinne, för hvilket tacksamheten käns som en börda, skall sjelf slutligen förtorka, som en ensam, från det stora grönskande trädet afhuggen gren. ) Apropos grefve Berg, som jag nyss nämdr, så erinrar jag mig en anekdot om Honom. När den af regeringen uppsatta finska officiell: tidningen fortfarande led brist på medarbetare, gick dess hufvudsedaktör, enpastorSdbröder, till en yvgre, utmärkt finsk litteratör och sökte värfva honom uUrder lysande förespeglingar. Men denne svarade: Jag har aldrig ämna: bana mig min väg öfveruslingars axlar,. Förtörnad och. flat, beger sig pastor Schröder till grefvo Berg ockhklagar ölverden smälet han lidit; Åhb! bry erintet derom, min vänl, svarade Berg och klappade gudsmannen på axeln. Man har ju också kallat mig för en tjufo, — Detta påminner mig om en annan berättelse, som cirkulerat om grefve Berg. En dag kommer en österbottnisk köpman upp till konom och bekisgar sig öfver att han fråb Revel. fött kategorisk tillsägelse att genast låta upptaga eit sig tilihörigt fartyg, som derstädes vid första. början af kriget blifvit försänkt af de-ryskae sukieriteterna (grefve Berg var vid: densa tid kommenderande i Reval), men så oskickligt och på ett så olämpligt ställe, att fartyget blifvit helt och bållet förderfvadt och värdelöst, hvaraf följde, att omkostnaderna i och för dess upptagning nu endast skulle komma ait bli en förlust till för honom, Grefve Berg, något förlägen, svarar köpmannen, det han nog skulle bedrifva saken så, att denne ej behöfde upptaga det odugliga fartyget, samt dessutom, emedan, såsom grefvens egna ord föllo sig, hans: inflytsnde äfven sträckte sig utom Finland, ställa så : H, att hans vän köpmannen, i ersättning för den förlust han lidit på fartyget, skulle få lurendreja in en last salt till: Ryssland. Hvad narin skall man gifva detta grefve Bergs förhållnpingssätt mot staten ? Ett annat prof på de ryska åsigterna om vedergällningsrätten bafva vi just i dessa dagar erfarit. Den bekante hr P. Tikkanen (Suometars redaktör) befann sig ombord på ett ångfartyg i barhnen, dit han hade följt en åfresande vän. Här råkar han i tvist med ef rysk marinofficer; de närrhare detaljerna af tvisten här jag ej kunnat få riktig reda på, men troligt är dtt hr Tikkanen i någon mån förlöpt sig. Det faktiska är emellertid att Tikkanen, här han kort derefter begaf sig i land, på öppen gata öfverfalles af ryska sjösoldater på nyssnämde marinofjicers befallning, blir buren ombord på hans båt och derstädes piskad på ett ohyggligt sätt, så att han derefter fick lof ait intaga sängen. Hvad tyckes om detta? Händer sådant i er goda hufvudsiad? Huruvids någon undersökning är inledd ora saken, vet jag ej; men förolämpningen, men skymfen, kunna de åter göras om intet? Agricola. Or r 16 S regeringsformen och dess bestämda bud, att korusgen skall singens samvete tvinga eller tvingå låta, utan skydda hvår och en vid en fri utöfnings af sin religion. så vidt