maste lyckats förstora Finlands innanser. ceruti troget behjelpt, åtminstone så länge arbetet pågick, af styrande generalguvernören, hb, exc. grefve Berg. Härmed vill jag doek inga!unda tillika redan hafva antydt beskaffenheten af det resultat komitåns arbeten skol: komma att leda till. Amnar man verkligen låta baron Haartman undergå ett slags räfst? E:ler går plasen ut på att högt dligt frikänna baron Haartman, sedan ett sken af undersöknivg blifvit åstadkommet, för att på detta sätt åter söka bota de zefvor och remnor i allmänhetens förtroende till det nuvarande sty relsesystemet som blifvit bibringade af baron Haartmans diktamen, hvarpå denne zistnämde herre skulle begagna det sålunda — antisgen af regeringen eller den sluge herrn sjel? — tillstälda segerns ögonblick till. en behaglig reträtt?. Hvilketdera af dessa bagge anteganden som är det rätta, vill jag verkligen icke, åtminstone ännu i närvarande ögonblick, söka afgöra, churuväl all erfarenhet om tingens vanliga ordning i vårt kära fädernesland starkt talar för det senare. Men hvad vet jag? Måhända skall ni äfven i någon mån dela mina tvifvelemål härom, sedan ni läst efterföljande korta skildring af de personer, hvilke sitta i den öfver hr Haartman tillsatta korcitn; ty hos oss är dot för närvarande mindre i rättvisa och lag man bör söka lösningen af ett offentligt ärende, än i de personers enskilta karakter och personliga ställningar och förhållanden, hvilka fått ärendet om hand. Detta är visserligen en sorglig, ehuru tyvär: naturlig iöljd af det system man inympat på 078. Men jag återgår till mitt ämne. De personer, som sitta uti ifrågavarande märkvärdiga komite äro tre till antalet: guvernören Langsnskjöld samt ledamöterna i senaten hofrättsrådet Petterson och kammarrå det Trapp. Den förstnämde af dessa herrar är en man, som gått upp och framförallt ännu vill gå upp; en ärelysten man med stt godi hufvud. För omkring femton år sedan var ban simpel lärare vid finska kadettkåren och en dag ämnar han måhända bereda sig att som ministerstatssekreterare efterträda grefve Armfelt. Ehuru hans hållning under sista kriget, då han var tillförordnad guvernör i Nylands län, ej var så fullkomligt klar eller otvetydig man kunnat önska, torde det likväl ännu vara för tidigt att fälla ett omdöme öfver hang oifentliga karakter. Framtiden skall utvisa hvad man har att vänta af honom. Till baron Haartman anses han vara en fiende eller ogillare af hans förvaltning ; hvilketdera kan jag ej afgöra. Den andre af ledamöterna i komiten, hofrättsrådet Peterson, bar under hela den tid han var en medlem af Åbo hofrätt gjort sig känd och högaktad såsom en i högsta grad rättskaffens, orubblig och frimodig man, och det skulle bli lika smärtsamt som öfverraskande för landet, om det hädanefter skulle tvingas att ändra denna; sin mening om horom. Då br Peterson icke är någon finansier eller räknekarl, har han säkert blifvit insatt i komiten eudast för att med siit goda namn gifva ett större eftertryck åt den blifvande domen, denna må nu utfalla åt hvilkendera sidan som helst. Den tredje ledamoten, kammarrådet Trapp, har genom en intrig blifvit indrillad i senaten, tvärtemot de flestes af dess medlemmar önskan. Han är bror till den ganska utmärkte embetsmannen statsrådet Carl Trapp, i lifstiden barön Haartmans högra hand och med uppkomst och makt begåfvade arbetsdragare.. Kamrnarrådet Trapps ränkfulla, egoistiska och opålitliga karakter gör att man föga på förhänd-kan. slufä till hvad parti han kommer att taga. Det vissa är nog, att han skall luta dit fördelen för tillfället bjuder, och att han, ehvad utgång denna jurysak än må erhålla, skell veta att helskinnad draga sina ingatser ur spelet. Han åtnjuter för öfrigt föga aktning i det allmänna, emedan man funnit honom såsom juridisk sakförare visa ett alltför. lifligt intresse, ett intresse, som omfattade båda parterna; Om ni nu här uppmärksant gianskor alla charserna, skall ni finna att, till det yttre åtminstone, flera äro emot än för baron Haartman. Men att på grund häraf vilja afgörande sluta till utgången, vore emellertid alltför oförsigtigt och jag afhåller mig också derifrån, såsom jag redan i det föregående förklarat, Hos 035 är osäkerheten i allmänna ärenden, till följd af den fullkomliga bristen. på öppenhet och offentlig diskussion i dem, så stor, att mån i frågor af tvetydig natur väl gör bäst uti att låfa lösningen föregå sins slutsatser. De komme hvardera tids nog ändå. Det, som jag här yttrat, må skledes egentligen tjena till att endast tills vidare något belysa interiören af dsgens fråga. Kompromsiterad i högsta grad är baron Haartmen alltid esdast genom tillvaron af denna komitg, och säkert är också, att den hittills så sjelfrådige, ständigt så maktsjuke och högmodige mannen bittert i sitt bjerta käsner den förödmjukelse han nu lider, om hvars möjlighet e!ler nödvändighet han ens ej drömde i det ögonblick, di han till sensten afgaf sin märkvärdiga, af det mest pösande sjelfförtroende uppfyida och oblyga diktamen. Utsigterna för nästa vinter hos os: äro mörka. Ew så hårdt missväxtår som det, hvilket nyligen dräbbade. oss, för vanligtvis flera fattiga år i släptåg medsig, ty det går icke lika lätt att åter komma sig upp, som det gick att bli förstörd. Ej, blott förråderna hafva uttömts, utan äfven helsa och krafter för många, Härtill kömiua vederbörandes arrangementer. Ännu i de sist: dagarne ef Maj sågos linga foror med säd bege sig åf åt de norra trakterna, I nägra sockdar af Nyland hade man gjort sammanskott af säd åt de nödlidande och ville åtaga sig att zocknevis låta fortskaffå denna direkte till dess bestämmelseort. Men fick detta ske? Visat icke: De, som gjort sammanskotfet, tvingades tvärtom att på egen bekostnad köra säden ned till Helsingfors, efter hvilken omväg den först,