som belöntes med ett pris, -hvilket , satte bo: nom vid sidan af Europas största, nu-lefvande målare, hade han endast mälat en enda tafla, drottning Kristina och Monaldeschi, och de, som sett denna, kunde ioke-ana, att den andra i ordningen skulle förråda den-fulländade artisten. . Sällan om någonsin har en målare jå så kort tid gjort så stora framsteg. Det är obegripligt att hr Höckert icke gjordes något anbud .om inköp för statens räkning af förstnämda tafla; men inom konstakademien ville man förmodligen i hr Höckert alltjemt endast se stipendiater. . Emellertid inköptes taflan af franska regeringen, en heder desto större för br Höckert, som hennes inköp med få undantag inskränkte sig till franska målares arbeten. Seden taflan väl var såld, efter det hr Höckert i flera månader förgäfves väntat på anbud från fäderneslandet, fick han af en inflytelserik man på det inhemska konstområdet snubbor för det han icke väntat längre. . Den tafla hr Höckert förlidet år i Stockholm exponerade och som var den tredje i ordningen, ger ingen riktig föreställning om hans talang. Hon var målad under ofördelaktiga intryck, från hvilka en så poetisk natur som br Höckert ej kunde lösgöra sig. Det skall hafva varit med motvilja som han hemsände denna tafla. Genom denstafla; som hr Höckert i år ex ponerat i Paris, har han ånyo gifvit ett lysande prof på sin talang. Hon föreställer, liksom de två föregående, on lappscen. Väl har man hört den förebråelse göras hr Höckert, att han ånyo målat lappar. Det är dock endast från svenskar man hört denna förebråelse. Fransmännen hafva i Versailles omätliga gallerier sett sig mätta på mantlar och släp, på spiror och kronor. Allt talar der om storhet och förgänglighet, ora ära och fall, om strid och afund, om blod och död. Den frarska allmänheten gläder sig åt att se något rent menskligt, något som talar till hjertat och derföre är genremålningen så omtyckt. Hr Höckert har lyckligt valt ämnet för sin senaste tafla. Han förer äskådsren in i en lapphydda med fyra lefvande varelser: en ung man, hans hustru, ett dibarn och en hund. Mannen binder flitigt på sitt nät under det han röker sin snugga och modrea vaggar sitt barn till sömns, lutande sitt hufvud öfver bar