regel i all själavård att icke hålla afhandlingar och disputera med djefvulenn. Ser man närmare på hela tonen och andan i detta högkyrkliga dokument och sammanhåller det med hvad åtskilliga andra skånska prester under den från Göinge utgångna agitationen yttrat om den kärlekslöshet, hvarpå man skulle gifva. prof, om man icke inspärrade affillingarne i celler och der hölle dem, till3ess de komme på bättre tankar, ooh om fängelser och korrektionshus såsom de bästa medel att betrygga den kyrkliga enheten och återföra vilsefarande på sanningens väg — Ber man pi allt detta och tänker man dervid på reformationens grundsatser och reformatorn Luthers skarpa yttranden om det påpistiska, som ligger deri, att för andliga villfarelser använda verldsliga straff och att genom tvångsstadganden drifva svaga samveten med våld att ljuga, att föneka och säga annat än de i hjertat hålla före,, så torde man lätt finna, att här finnes en god portion af äkta katolsk och papistisk anda inom sjelfva den privi!egierade statskyrkan och att hierarkiens fruktan för katolicismen endaststräcker sig till sjelfva namnet och till åtskilliga dogser, men icke till sjelfva den oprotestantiska och ultramontana uppfattningen af kyrkan, såsom en frihetsqväfvande. och samvetsfjättrande despot, som förföljer hvar och en, som vågar ega och yttra en afvikande mening eller af religionen såsom en simpel partisak, der det gäller att genom hvilka medel som helst sama så stort antal personer som möjligt under sin fana, utan afseende på denstörre eller mindre grad af uppriktighet och pålitlighet de besiita. Det gagnar icke mycket att varna och söka skyddsmedel mot den hierarkiska makt, som genom katolicismen gör sig gällande, när man: inom protestantismen uppreser en dylik makt, som, när den utvecklar sig i sin fulla kraft, kan verka fullkomligt lika själsdödande, förslafvande och försoffande som den äkta papismen. Låtom oss säga detrent ut: uppställer man toleransens princip, m dgifves någon frihet utom statskyrkan, så kommer detta äfven att leda till större frihet, rörlighet och ett friskare : lif inom statskyrkan; Det är detta som så mången fruktar och detta icke utan sina skäl. Ty det äronekligen i visst hänseende angenämt nog att stilla och roligt sofva i skygd a? statens väpnade och straffande arm och till-medarbetare i vingården ha länsmän och fångknektar. Deremot är det onekligen mindr; beqvämt att vara ordetg tjenare i en sant protestantisk kyrka, som försmår skyddet af förföljelser mot olika troende. Det gäller inom en sådan kyrka att med bertkastande af de verldsliga vapnen kämpa så mycket kraftigare med de andliga, ooh det kan derstädes alltför mycket gälla en verklig uppyllslse af löftet i presteden, att åt dette kall offra a!la kroppaoch själskrafter. De som ifra för ett friare lif inom svenska kyrkan oeh ändock förorda intoleränsen mot d:ssenters, veta icke hvad de göra. Det lif, som den religiösa friheten framkallar, är, efter hvad bland arnat exemplet af Nordamerika bevisar, det bästa värnet ej blott no! den yttre utan äfven mot den inre papismen. En Stockholmstidning, som alltid varit afvog mot religionsfribeten, yttrar i dag med anled: ning af doktor Bairds bref om förhållar det : Nordamerika, att man borde inse, hvilken oändligt olika terräng Rom har att bearbetö i Förenta Staterna med sina fria institutioner sin stora folkbildning och sitt rörliga lif, är i vårt gamla monarkist-aristokratiskt-hierar kiska Sverge. Detta naiva yttrande innebäl det amplas:e erkännande af den motstånds kraft mot mörker och andligt förtryck, son religionsfriheten eger, och synes icke lätt kunn: leda till den slutsatsen, att det är skäl at med all makt hålla på det hierarkiska väsen det i Sverge. se————