fsprubgliga löpp; SA öråste det öuvärande nördostliga nedra loppet, om icke uttorkas, likväl betydligt sänkas ti!l förmån för jordiruket, och all aöledoing är, ait floden i försteämda raka riktning skall blifva bred, dT djup och segeibar, till fördel. för kommunikationen. Nu ligger öster om elfven, vid. sjelfva dess tvära vinkel, Suvanto långsma!a sjö, som i sjelfva verket torae. fordom ha utgjort Wuoxens raka utlopp till Ladoga. Visst är åtminstone, att Suvanto fordom var ett lägnvatten af Wuoxen, hvilken -genom Kiviniemi flöt in deruti och sedan genom Taipale fors ut i Ladoga. Men inloppet vid Kiviniemi och utloppet vid Taipale synas vexelvis ha.igeogrott, s avt sjöar än omedelbart utfallit i Ladoga, än, när dess vatten var högre än Wuoxens, haft sitt utfall i flo den. -Sådänt var fallet 1818 om våren, då Taipale byamän företogo sig att genomgräfva den 20 alnar breda sandvall, som der afstängde Suvanto sjö från Ladoga, i afsigt att genom sjöns sänkande uppbjslpa sina sanka ängar. Men det mäktiga elementet begagnade vinken på ett sätt, som de häpne byamänoen icke beräknat, och bröt sig våldsamt en str:d fåra genom vallen. Kiviniemi ström försvann helt och hållet, en stor del af Suvanto uttorkade, och på dess fordna botten bildades Taipale ström af omkring 8 wersts längd och 75 fots bredd, Den återstående delen af Savanto, som 1818 stått 6 fot och 8 tum bögre än Wuoxen, sjönk kort efter sänkningen till 18 fot och sedermera ända till 21 fot lägre än floden, hvarifrån den hittills varit stävgd genom Kiviviemi ?, werst breda näs med dess igengrodda strömfåra. Genomgräfvandet af detta näs blef nu ortens lifsfråga, som i decennier varit å bane, men mött ett ihärdigt motstånd, synnerligen från de grekiska klostren Walamo och Konewits, de der fruktade att förlora sina indrägtiga fiskerier i Wuoxens nuvarande strömfåra. Senaste krig torde vara det,som påskyndat frågans lösning genom att ha visat behofvet af nya och bättre kommuvikationsleder. Detta blir sannolikt icke den största vinsten. Vigtigare är, att hela det vattendränkta landet vid Ladogas sydvestra kust genom sänkningen bör vinna ofantligt för jordbruket, så att dess nuvarande fraktsläpande, fattiga och -råa befolkning inkastas på nya och ljusare badoor för en stigande odling. : Kiviniemi näs utgöres af en låg och till större delen lös sandås, som sluter inom sig en mindre sjö vid nämn Kotilampi. Mellån sjön och elfven var en damm; öfver hvilken landsvägen gick tätt invid Wuoxen. Dammen boritogs ej längesedan, och sjön blef i sin tur ett lognvatten af floden. På andra sidan åter mellan Kotilampi och Suvanto var endast en låg sandhöjd af !, wersts bredd, dock något högre och stenbuaden via hvardera stranden. Dinna sandås skulle pu genombrytas. Först borttogs öfver hela näsets bredd det öfre jordlagret till ungefär 12 fots höjd. Sedan gräfdes igenom näset ett betydligt antal mindre kanaler och siängdes mot Kotilampisidanmed dammar, genom hvilka man likväl efterhand släppte så mycket vatten, att det fördjupade kanalernas botten ända till jemnhöjd med det nedanför liggande Savaoto. Hårigenom förvandlades dessa föga djupa rännbor redan före sänkningen till flera! famnår djopa råviner eller klyftor, hvilkas lösa väggar hvarje ögonblick hotade att instörta. Afsigten var att sedan på en gång öppna alla dammarna samt låta vattnet med egen kraft på alla sidor underminera öch bortspola de mellan dammarna och ravinerna qvarståene jordväggarne, fördjupa Kotilampis botten, höja vattnet i Suvanto och så med ökad kraft urbålka en bred fåra ut genom den bittills smala och grunda Taipaleån. Den härtill bestämda 17 September randades klar och kall; en genomträngande blåst drog fram öfver oejden.Den talrikt församlade högtidsklädda allmogen, törhända 3000 personer, en mängd resande från Kexholm, Wiborg och andra orter samt alla nejdens ståndspersoner gåfrvo trakten vid Kotiiampi ett festligt utseende. I synnerhet voro många fruntimmer tillsiädes och gåfvo, säger tidningen Wiborg, festen en icke-officiel anstrykning. Jemte mycken munterhet röjdes ock mycken otålighet. Mångel tvifvel hördes på förhand om sakens utförbarhet. Man befarade med en viss oro, att den modige arbetschefens förhoppningar om ett snabbt och lyckligt resultåt ej skölle gå i fullbordan. Arbetena, i sig sjelfva ganska betydliga, syntes de flesta icke stå i någon proportion till ett så kolossalt företag. Man glömde att --naturensjelf skulle blifva den störste verkmästaren och den armstarkaste arbetaren. När dammen vid Kotilampi sjö klockan 12 middagstiden blef borttagen; väntade sig de fleste anblicken af ett stort och våldsamt vattnets inbrytande: Men denna väntan blef sviken. -I sjelfva verket uppkonimö småniögom ganska vackra forsar i de många och djupa kanalerna. Den ena forsen efter den andra urbälkade och fördjupade lergrunden, men något mera imponerande jordras egde icke rum den dagen. I åskådarnes tycke gick detta alltför långsamt; framemot qvällen hade nästan hela förssmlingen åtskilts otillfredsstäld och lemnat skådeplatsen, Emellertid visade det sig, ait elementarkrafterna, engång frigjor!a, ej voro sinnade att lemna verket haifgjordt. Redan följande dag hade nejden ett annat utseende. Vattnet hade betydligt fördjupat Kotilampis botten och kastat sig med-ett dån, likt Imatras, i den mest åt Kexholmska sidan belägna ravinen. Stora jordras hade under natten utvidgat dess väggar, och tid efter annan: skedd? nya ras med ett åsklikt buller. Det visade sig, att den nya flodbådden efterhand skulle urhålkas, ehuru långsammare än man beräknat. Den-18 på morgonen hade Suvanto redan stigit 4 tum; den 19 2 fot och I tam; vid Jääskis kyrka befanns Wuooxen den 20 ha fallit 2 tum. Läpvgre gå icke detaljerna för denna gång. Från Taipale äro ännu inga skildriogar offentliggjorda, men stora förändringar i nejdens utseende der kunna ej uteblifva. Man. hade, nu som 1818, froktat för Taipale by och sökt att skydda den genom fördämningar. Denza farhåga visade sig ogrundad, till följd af vattnets oväntade moderation. Bekläågligen skulle den 17 -September ej: aflöpa utan en olyckshändelse; Sex bönder hade i-skymniogen, oaktadt förbud och utstälda vakier, begifvit sig öfver Kötilampi nära det ställe, der forsen redan begynt, kantrade der med sin båt i vågsvallet och drogos ned i kanalerna. Två uppdrogos genast, men fyra försvunno i den allt starkare påträngande forsen. Två af dessa igenfonnos icke, men de två öfrige hittades efter några minuter lifslefvande och vid full : sans u i Suvanto sjö, der de, efter en underbar räddnDiog, fasthöllo sig vid några ruskor, Om reorganisationen af krigsskolan På Karlberg.