i —— — — — —C0o:amom— — —.— skolfummet, och lektionstimmarne för henne de käraste af dagens stunder. Så hade ett år förgått, då brukspatronen en dag fick det infallet att göra ett besök på skolrummet. Händelsen hörde till det gällsynta slaget, emedan den aldrig förr der inträffat och var fullkomligt oförberedd. Vid sitt inträde. fann hansina trenne söner insomnade på hvar sin stol, med boken på golfvet mellan fötterna, samt Falk och Amalia sittande vid bordet framme vid fönstret, med pannorna nästan lutande mot hvarandra, sysselsatta som de voro med att genom förstoringsglaset betrakta delaroe af en blomma. Vid: denna åsyn uppbloexade Timtanders vrede och framkallade en scen af förskräckande effekt. Pojkarne blefvo ruskade vakna och nolentes volentes framstälda till en examen, som upptäckte deras fullkomliga okunnighet i alls möjliga ;skolämnen. Nu blef, såsom icke sä!lan händer, skulden tillagd läraren; och då Amalia, genom försöken att såsom aufför bistå sina ohjelpliga kusiner, drog uppmärksamheten till sig, och af svaren på de frågor, som derpå uillstäldes henne, bevisade sig vara väl. hemma -i sina stycken, blef äfven hon anklagad såsom orsak på sitt sätt, till den ringa valuta brukspatrozen hos sina egna söner hade af den stora lön ban årligen kostedr ut på deras lärare. Det var nemligen för eg a de fätt sitta emellan, sade han; och förde a egen hand henne ner frin skolrumme Or att aldrig mer beträda degs trött: ad ed detta uppträde hade ti ä för Falk och Amalia lyktat Uröaimen st dett hjertans trygga slummer och: väckt dem tll medvetande af dess-ikänslors tillstånd. De: smärta brytnipgen i deras förhållande lät dem erfara, och den saknad, hvarmed: de vände sina tankar till den förflutna tiden, lärde dem