DEN ÄÅTERFUNNA FLAMMAN, EN LITEN ÄKTENSKAPSHISTORIA AF ; i S—e—der. I den romantiskt sköna. trakten kring staden X... låg, eller kånske ligger der än, i en !eende och bördig dalsträckning, ett litet ställe med namnet Rosentäppan. Det var visserligen anspråkslöst, såsom namnet anger, men ändå dähdligen täckt och behagligt. Det hvita envåningshuset med sin öfverbygda förstugutrappa och sin frontespis, liggande vid foten af en med kaprifolium och hagtorn beklädd bergsbrant och speglande sin framsida icen liten insjö, så inbäddad mellan lummiga stränder, att sformarne aldrig hade skummat dess yta, såg alltför inbjudande ut såsom bostad för ett sinne, hvilket mer älskade naturen och dess enkla nju:ningar, än verldsbullret med thy åtföljande besvär och omak. Här residerade, sommaren 184., historiens bjelte, magister Frits Falk, visst icke i egenskap af herre på täppan, ty med sådana tjenstbefattningar lönar Phoebus sällan sina dyrkare, utan heit enkelt såsom hyresgäst under ferierna vid läroverket i X..., medan ställets egare, en välbehållen och driftig landtmätsre, var :på annan ort upptegen af? förrättningar för :sommaren. Här lefde Falk sitt älsklingslif med naturen, blommorna och sina böcker, och pjöt en värbehöflig? förfriskning efter tio månaders pedagogiska sträfvanden; ty utom beraitningen so skollärare måste han äfven gifva privatlektioner:för att kunna lefva. Falk var annars en af dessa naturer, som man minst af allt kan kalla dyrkare af Mammon; Oaktadt han med stor flit arbetade för