STOCKHOLM den 8 Okt, Redan då valet skedde af ledamöter til lagutskottet, kunde an Jätt se, att relisions frihetens sak i detta uiskotw icke skulle kunn påräkua någon freamg ng, och särskilt iatttoj man, at prestesiåndets åtgärd, att till dett: utekott skicka de fyra mest hierarkiskt sin nade och ultraköngervativa ledamöter, Fo inom ståndet kunde uppletas, innebar en gan ska direkt demonstration eraot konung Oskar: i trontalet gjorda varma uttalande för reli gionsfriheten. Utskottets i dessa dagar til stånden inkomna betänkande, med anledning af K. M:ts nådiga proposition om en utvid. gad religionsfrihet, och enskilta motioner samma ämne, bekräftar fullkomligt den för. modan man redan från början hyst, att utskottets majoritet skulle visa sig fientlig stämd mot hvarje större utsträckning af reli. gionsfriheten, mot hvarje försök att lossa på det statskyrkliga tvång och den råa intolerans, som med verldsliga straff vill uppritthålla en religiös enhet, obekymrad derom. att den derigenom endast alstrar skrymteri och försoffning. Lagutskottets majoritet har så till vida visat sig stå på en ännu mer inhuman ståndpunkt än till och med de vildaste bland skånska prostarne, att då desss senare i allmänhet förordat bibehållandet a landsförvisningsstraffet för 8. k. proselytma kare, så har utskottsmajoriteten äfven för affall från statskyrkan påyrkat bibehållande af detta landsförvisningsstraff, hvilket, oaf sedt det barbariska deri, att för en me2nniskas religiösa öfvertygelse beröfva henne sitt föderaesland, i sig sjelft innebär en orimlighet. så snart man icke eger en egen deportationzort, och som derföre af K. M:t visligen bl:fvit föreslaget att i allo upphäfvas. Den ende mildring i intoleransen, som enligt utskottet: omdöme bör ega rum, är borttagandet af lagb-stämmelsen, att för sinreligiösa tros skuli :sndsförvisad person förlorar rättigheten att här i riket taga arf. Hvad ökad frihet inom statskyrkan angår, så har utskottet ansett det! tillräckligt, att konveltikelplakatet upphöfves, utan att några andra bestämmelser. träda i stä let, hvarjemte utskottet, med anledning af mot.oner af. doktor Sancberg och hr Carlheim Gylleosxöold, något litet velat lössna på det ge: K. socknebandet och äfven medgifva rät: att vid dop och nattvard-begagna den gamla kyrkobandboken, Hvaremot det :emnat utan afseende det af tvenne motionärer yrkade upphäfvandet af sakramentallegen. : Till en granskning af utskottets moiiver eeh i syanerhet af dem, som blifvit anförda för afstyrkande af 1 och 2 S6 af K. M:ts proposition, skola vi snart återkomma. Vi meddela här de förslag, som i öfverensstämmelse med nyss antyddsa åsigter blifvit af utskottet tramstälda: A) att med upphäfvande af delg 4 S 7 kap. ärfdabalken, dels ock stadgandet i 1 kap, 2 kyrkolagen, att den, som fallersaf från vår rätta religion, skail förlora arfsrätt, samt med ändriog af 3 S 1-kap. missgerningsbaiken, ststnämde paragraf skail erhålla följande lydelse: Faller någon af ifrån vår rätta evangeliska lära och träder till en villfarande, och låter ban sig icke rätta, då skall han förvisas riket. B) En författning, hvarigenom kongl. plakatet.den 12 Januari 1726 emot särskilta religionssammankomster, jemte öfriga i samma ämne meddelade föreskrifter, varda till all kraft och verkan upphäfna: C) En författning, hvarigenom dels förklaras, att det i 3 kap. 4 S kyrkolagen förekommande stadgande, att barns. döpelse skall förrättas af prest i den församling, der barnet födt är, icke utgör hinder för prest i an2an församling att döpelsen verkställa, då han derom anlitas, dels ock, med ändring af 11 kap. 11 5 samma lag, stadgas, att om någon åstundar att, äfven vid: annat tillfälle än då nödfall inträffat, låta sig skriftas och anamma Herrans Nattvard i annan församling än den, till hvilken ban-hörer;eller att för ändamålet söka annan prest än den, som idenna församling är anstäld, sådant må vara honom tillåtet, der han med sin själasörjares bevis styrker att han till sakramentets be gående är efter gällande lag oförbindrad ; och D) en underdånig skrivelse, derigenom rikets ständer anhålla, att K. M:t täcktes förordna, det må 1693 års kyrkobandbok begagnas vid barndop; om barnets målsman sådant begär, samt, derest flera så önska, skriftermål med dem förrättas och Herrans Nattvärd dem tilldelas, jewväl i enlighet med samma handbok. Reservationer äro afgifna af hr Adlercreutz, hvilken, sedan hans åsigt att för närvarande endast baptisterna bort bli föremål för. lagstiftning icke vunnit gehör icom utskottet, velat understödja det kongl. förslaget. Samme reservant förklarar sig emot sakramentallagens bibehåliande. Af domprosten Björling: emot konventikelplakatetsupphäfvande, ntån att något annat stadgande sättes i stället; emot sockenbandets lossande, samt emot tillåtelsen att kunna begagna den gamla kyrkohandboken. I konventikelplakatets ställe föreslår domprosten en författniag, som skulle tillerkänna pastor och kyrkoråd rätt att medelst kronobetjeningen låta transportera obehöriga och oskickliga lärare till mantalsskrifningsorten. Af prosten Ljungdahl, med hvilken biskop Annerstedt och domprosten Bring sig förenat, Förenämde reservanter betvifta till en början lagligheten af propositionens tillkomst, enär högsta domstolenej blifvit hörd öfver det modifierade förslaget. Herr Ljungdehl förklarar sig derpå ha instämt med maES APS TIS, a Ng KR