PENNSTRECE KORS OCH TVÄRS, AF ORVAR ODD. IV. Något om rakknifvar ooh dem, som nyttja sådana. Rakknifvens historia går tillbaka till tider, då ingen historia fars. Detta instrument, som än i dag utgör ett af den kultiverade råenniskans förnämsta attributer, blixirar oss till mötes redan ur den dunklaste sagoperiod och tyckes vara nästan lika gammalt med Jofurs åskviggar. Guden Mars, hvilken uppfann slagsvärdet och Don Quixotte, tros äfven hafva uppfunnit rakknifven och Barberaren i Sevilla. Af en mängd porträtter, man eger af denna gud från bans yngre dagar, visar det sig visserligen obestridligt, att han från början nyttjat mustascher och ett ganska vackert hakskägg, men det heter i den mytologiska tidens intimare krönika, att då guden blef äldre och skägget började visa anlag till gråa strån, hade Venus gifvit honom tidt och ofta vissa pikar derför, och krigets herre hade då, såtom fruntimmerskarl framförallt, en vacker dag lånat af Amor en liten leksakssabel och dermed i förtreten skurit af sig både pipskägg, mustascher och polisonger. Nästa gång han presenterade sig för Venus var det som fulländad — markis (dock alltid med svärdsorden i knapphålet) och — kärleksgudinnan hade från denna stund i intet afseende anledning att badinera med hans tre, fyrahundra år. Jupiter bibeböll alltid för patriarkaliskhetens skull sitt skägg, hur grått det var; Sa tumus gjorde sig likaledes en ära af att se ut som en drifva i ansigtet; Vulkan sotade sitt skägg hela dagen vid ässjan och städet. Deremot upptog Apollo snart efter Mars bruket att raka sig, för att ständigt bibehålla ett