SR SA MAR ERW Rate UVA V UVRb. Ytterligare angående införseltullen på socker samt om den belgiska och holländska drawbacken. Det är bekant att de svenzka söckerraffinaderieznas egare, och de som i deras intresse ifre för en högre tull på raffiaeradt socker än bevillningsutskottst föreslagit, inom två riksståni lyckats erhålla denna tull förhöjd ifrån 8 öre för råsocker och 13 för raffinad till 9 för råsocker och 15 för raffinad. De hafva såsom söd för sin talan, att sistnämda höga skyddstull skall behöfvas för fabrikernas beståsd, hufvudsakligen användt den uppgiften, att i Holland och Belgien lemnas a stora remier på utförseln af raffineradt socker, att loppet deraf kan anses öfverskjuta införselsafgifien, för det råsocker, som åtgår att ästädkomma ett visst qvantum raffinad, med minst 2 sk. bko pr E af det senare. Under öfverläggningarne i riksstånden och de tvister i ämnet, som varit synliga i tidningarne, har å andra sidan frambållite det högst osannolika och nästen orimliga af nyssnämda uppgift, då man vet, att talrika sockerraffinaderier bestå icke allenaat i England, der skilnaden emellan införseltullen på råsocker och raffinal utgör blott 3 sb. sterling för 120 svenska skålpund, om man afser brun terres och 2 sh, sterling emellan Havanna och raffinad — så: ledes i medeltal ej fullt 2 öra pr eller icke på långt när bälten ena af bvad bevillningsutskot:et bär föreslag.t: kamt två sänd beslutat, utan äfven i Hamburg, der ingen skilnad 10c:lan införselsafgiiter på råsocker och raffined finnes. Vore det en verklighet, att en rena present af 2 sk. bko pr i Huiland och Belgien lemnades för u:försein af raffinad-. socker utöfver hvad tom blifvit betald: i tull för motsvarande råsocker, så ligger det kiart för banden, att hvarken i England eller i Hamburg några sockerraffizaderier kunde bestå, ty köpmännen skulle då ofelbart taga hela sitt behof från Holland och Belgien, under det dessa båda länders statskasror utan tvifvel deraf skulle lida förluster, som långt för detta måste hafva blifvit outhärdeliga. Hvad har härpå svarats af sockerbruksidkarne och deras förespråkare? Jo, dels att förbållandet i afseende på raffinaderierna i Hamburg väl icke kan förnekas, men möj!igheten af deras tillvaro måste bero på några egen:domligheter för den stadens konsumtionsbehof, hvilka icke kunna närmare förklaras, emedan man ej kävner dem (se grefve Ugglas yttrande på riddarhuset i frågan, äfvensom bhrr Reaströms och Schwans m. fl. försvar i borgarståndet för den högre tullsatsen); dels hafva hrr raffinadörer äfven låtit kungöra betyg ifrån en svensk konsul i Holland och från en belgisk konsul härstädes, inneatta d2 den uppgiften att författningarne angående, drawback för utförsel af raffinadsocker från dessa länder icke skola blifvit ändrade sedan slutet af år 1852, men utan att kunna på något tillförlitligt sätt närmare uppgifva hurudant sjelfva förhållandet enligt gällande lag är: beskaffadt. Det är i och för sig sjelft ett märkvärdigt beviz-på huru lösligt de vigtigaste ämnen hos oss kunna behandlas, att under alla de år som (denna :vistefråga varit å bane — en fråga, hvilken med andra ord helt enkelt är den, huruvida hvarje busbåll i landet skall tvingas a. till förmån för några högst få redan på all sänbetens bekostnad oskäligt riktade personer betala mer än nödigt är för hvartenda af en bland de oundgängligaste förbrukmn! gsartiklar — att, säga vi, regeringen i en sådan sak icke aktat nödigt att ifrån sina dilomatiska eller handelsagenter i Holland och s)gien införskaffa en säker upplysning angående det omstridda förhållandet, ty att en sådan upplysning kunnat erhållas, är väl icke att betvifla; dels ock att representanter, som vilja anses för och sannolikt sjelfve tro si vara opartiske, kunnat lemna åsido och kring så bestämda och oförnekliga fakta, som de här förut åberopade, att sockerraffinaderier bestå i England och Hamburg dels med ingen, dels med icke hälften så låg skyddstull, som den lägre af de här alternatift beslutade afgifterna, Det tyckes likväl som om dessa förhållanden hade bort hos dem, som talade för den bögre tullafgiften, framkalla den ovilkorliga sluts:tsen, att det icke kan förhålla sig med premie-systemet i Holland och Belgien alldeles så, som från fabrikanternas sida förespeglats. En sådan varsamhet i frågans behandling tyckes ännu mer hafva bort vara en plikt att iakttaga, då msn besinnar huru det vid Sera föregående riksdagar lyckats sockerbruksidkarnes allt d vigilerande ombud att med osa na uppgifter föra riksståndens ledamöter bakom ljuset. Så länge man emellertid icke är på det klara med frågan om det holländska och belgiska premie-systemet, så är ingenting naturligare än att dess antagna tillvaro skall med en viss framgång äberopas till stöd och försvar för en långt högre skyldstull, än man eljest skulle våga vidhålla såsom förenlig med konsumenternas och landets billiga anspråk på tillgång och pris å en förnödenhetsvara. Vi tro oss derföre göra de riksdagsmän, som intressera sig för frågan eller som få något att säga deruwu vid vöteringen inom det förstärkta bevillningsutskottet, en tjenst genom meddelande af tvenne redaktionen nyligen tillhandakomna dokumenter, som vi hoppas äro nog. upplysande för att skingra alla tvifvelsmål och om hvilkas riktighet vederbörande lätt torde hafva tillfälle awt sjelfve öfvertyga sig. Det ena handlar om förhållandet vid slutet