dettryckande af sin öffvörtygelde om det-lump na coch eländiga sätt, bVvarpå en offentlig per son uppfylt srt kall, strö blommor öfver ho nörm, så snart han går bort ur lifvet. Dylik blomstergärder må öfserlåtas åt den enskild: saknaden, -om en. sådan finnef, hvais hyllning då icke behöfver komma i strid. med del allmäna Känslan för rättvira och fänning. Ett pår lafdsortstidningar (Göteborgs Hair delstidhing ock sedermera tidningen Upsala) ha med den ofvanberörda falska satsen föl ögonen förebrått: oss att vi uti.en kor: karak teristik öfvör en nyligen bortgången akade mMmisk lärare, jemte. erkännande af det sor : någon mån fördelaktigt kunde yttras om hans verksamhet och personlighet, tillika visade, at dena vetksämhet varit mera merlig än gag. relig för det offentliga, och att den aflidne, på ett för den fosterländska bildningen vigtigt område, ned alla krafter sträfvat att häm. ma och nedtrycka hvad som varit kans kall och åliggande att uppbjelpa;,. uriderlätta och befrämja: Vår värderade vän och medbrodel i Göteborg skulle utan tvifvel, om han i för. sta rummet häde kommit att.-yttra sig om den bortgångne, ha gifvit sänningen äran, och vid tätiken på all den intelligenta kräft som kan nedtryckas och. förspillas derigenom ått de. som skola vara vetandets öfversteprester, äro egoistiska. närrar, som ieke bekymta sig om någonting annat. än sin lilla ömkliga fåfänga, måhända yttrat sig långt skarpare och mera konsiderationslöst ät vi. Men då han nu befinner sig på en plats, der han är mera hänvidad på kritiken öfver det fedan sagdå, öch han :fanin att fättskänsläns kräf redan voro tillfyllestgjorda,; rörde sig ho: hoönora uteslutande den andra känsla,-på hvilken han är rik, välviljans och godmodighetens.. Han förklarade då, att det hade kunnat vara en lika stor gärd åt rättvisan, om vi strött en: blom. ina på en svag, men god måns, graf, som att dörpå plantera en tistel. Hvarföre har Göteborgs Handelstidning då icke sjelf kommit med någon annan blomma, än denna matta och intet sägahde protest? För vår del protestera vi å vår sida högligen emot den åsigten, att en bortgången person, hvars: offentliga verksamhet i sjelfva verket står djupt under all kritik, bör lofordas och blomster strös endast derföre, att han icke tillika varit positivt elak, hämdgirig oeh förföljande, utan mera hvad mah i dagligt tal kallar en beskedlig harr,, om också långtifrån en oskadlig. Den offentliga pressens försynthet för den nyss öppnade grafven kan under sådana omständigheter på sin höjd sträcka sig derbän att åt den bortgångne egna en fullkomlig tystnad; Men den person, Kvaromhärär fråga, hade varit ett alltför märkligt exempel på åsidosättandet af ett vigtigt Kall, hans kolossala anspråk och den mängd af utmärkelser han lyckats sämla, hvilka, -om de varit i någon män rättfärdigade, skulle stält honom i jembredd :med svenska vetenskaplighetens största heroer, stodo i en alltför skärance strid med hans verkliga föitjenster, att icke medvetandet härom vid afslutandet af bangs bana borde uttala sig, isynnerbet som hans verksamhet varit alltför obetydlig för att hemfalla under historiens dom och nägon anledning att afvakta denna silunda icke kan förebäras.