oeh sen så har det burit utför alltigenom tills jag nu sitter här. Nå det var väl en tre veckor sedan baron var rest, som inspektorn gjorde ett kalas. Jag råkade till att dricka litet för mycket och måttec:välv hal. pratat några dumheter. Jag wisste icke efteråt alls hvad jag sagt och fick aldrig reda derpå; men några dagar derefter bad grefvinnan mig följa med inspektorn till Mälmösför lstt.uträtta några kommissioner för hennes enskilta räkning; jag följde med, och som vi blott hade tvenne mil hem, skulle vi återvända på qvällen. Emellertid hade inspektorn många bekanta och deribland en sjökapte -, som sade, att ban var mista qvällen j land; han hade allt klätt och ämnade segla under natten och ville derföre muntra sig och dricka. med oss. När jag sedan tänkte efter, så fann jag nog att de båda icke drucko för annat än att fylla mig, som också lyckades så. bra, att: när kapten slutligen föreslog att. vi skulle följa honom ombord, jag knapt visste hvad jag gjorde, och då jag slutligen ytterligare druckit ett lag i hans kajuta, somnade jag så hastig er, att Jag än i dag tror att de satarne lag någon smörja i. vinet. i Det säkra är att jag sof som en stock i ader-. ton fimmar, och när jag vaknade, var jag re dan längt utom Sundet. Herrn kan begripa min förundran och för argelse. Ja, jag blir rasande än när jag tär ker derpå, att fara af med mig som med et ök! Djanmamma! det var väl det besatta ste, som kunde hända en menniska med vet: och förnuft.. Men, se, saken var, vet herrn, att jag hade hvarkefil det ena eller andra vic den tiden. Sedan, såiblef jag karl. för mir hatt, och det så-att-det hven-i taklaget ändå. Jag började med att rusa upp och på dören, men den var stängd; då gaf jag den en