RIKSDAGEN. DAGENS PLENA. Ridderskapet ooh Adeln. Vid föredragning. af konstitu ionsutskottets betänkande rörandesriksstyrelsens uppdragande åt H: K. H. kronprinsen under H. M. konungens ejukdom lemnades ordet först åt ; Hr! Pi R. Tersmeden, som yttrade: Denna fråga har redan inom den offentliga diskussionen blifvit så utförligt behandlad och så fullständigt utredd, att det måhända kunde synas öfverfödigt derom här ytterligare orda. Men då ämnet är af den mest inflytelserika art och vida vigtigare än hvarje annat i behörig ordning framlaägdt prinsregeringsförslag, ja vigtigare än allt som -rörer :tal-. och tryckfrihet, enär det berör det ömtåligaste, det för representanten dyrbaraste, nemligen helgden af den .samhällslag, som omfattar och betingar hvarje annan lag, så har jag af min plikt som representant funnit mig uppmanad att här offentligt uttala min åsigt, en öfvertygelse, som, fattad redan från första stunden då ett likartadt förslag enskilt härom väcktes, sedermera vunnit ny styrka genom flera goda deduktioner, bland hvilka i främsta rummet må nämnas h. exc. justities:atsministerns den 18 Februari afgifna utlåtande. Enligt denna min öfvertygelse står ifrågavarande förslag i tydlig strid med def iR.F.,R.O. och riksakten, som handla om förevarande fall, och konstitutionsutskottets argumentation har i sanning ej förmått omvända mig härotipnan, äfvensom jag högeligen betviflat, att dess skäl ens bos någon annan kunnat verka en dylik orhvändelse, der den nja läran icke redan på förhand varit omfattad. Då konstitutionsutskottet yttrar, att spår af. utomordentlig-skyndsamhet ej helt. och hållet saknas i hittills gällande R. F. och R. O., så torde man med vida större skäl kunna anmärka, att inärvarande betänkande spåren öfverflöda af den brådskande bast, med hvilket det blifvit författadt. Efter att ha förutskiekat den för det följande ganska betecknande anmärkningen, att stadgandet om grundlagarnes tillämpning efter deras ordalydelsev borde höra till dem; som äro ,egnade att missförstäs, afgifver utskottet den sällsamma förklaringen, att härmed endast afsetts att inskärpa grundlagarnes noggranna efterlefnad. Regeringsformens 83 förbjuder likväl uttryckligen i bitt första, af utskottet ovidrörda moment hvarje förklaring. af grundlagarne i. annan ordning, äb 81 och 82 föreskrifva. Förstnämde är såJunda i sanning icke egnad att missförstås, den synes icke ens vara synnerligt egnad att misstydas.. Påståendet, att. grundlagarne kunna och böra tolkas på samjöbå sätt som andra lagar, behöfver således ej någon vederläggning, och detta påstående lärer -utan tyvif tel med häpnad komma: att förnimmas af hvarje svensk man, som är någorlunda bekant med våra samhällsförhållanden, Sedan 83 sålunda blifvit. affärdad på ett särt; som lemnat utskottet fullt fria händer att-obesväradt icke blott af hvad man behagat kalla bokstafstvång, uten ock at det i oftanämde ännu lyckligtvis qvarstående förbud att förklara grundJagarne för tillfället, begagnas nu denna sjelftagna fribet i fullt mått vid behandlingen af de öfriga paragraferna. Så får man t. ex. höra, än att 40 s egentligen förer tanken på den händelse, att koHungen ej på förhand velat eller kunnat förutse sitt sjukdomstillstånd, samt att4 egentligen afser statssrådets skyldighet att ej låta riksstyrelsen ligga nere; än att 92 5 strängt tolkad skulle innebära den orim ligheten, som utskottet behagar kalla det, att statsrådet borde underrätta den sjuke konungen om riksdagskallelsen, en-åtgärd, bvarati jag hvarken skulle kunna finna någon orimlighet eler. något egentlig! ondt. Såsom bnfvudsakligt argument anföres härvid att tidsbesfåmmelsen utgör en förmån för konungen, och att intet förbud för honom finnes att afsäga sig denna förrän. Uan att fästa mig dervid, att, om ock tidsbestämmelsen för idet i91 5 förätsedda fall möjligen kuhde anses innebära en förmån, .samme Förbållandö ingalunda eger rum med det fall, hvarom 92 3 stadga , så ban jag omöjligt i hela denna de. duktion finna annat än ett försök att inlägga vissa på förband i beredskap hållna meningar 1 ett gif: vet, oförtydbart lagbud, som. endast måste läsas och börsåmr as, Då utskottet vidare yttrar, at det är alldeles likgiltigt, huruvida förutsättninger att konungens sjuklighet är af-den beskaffenhet att ban i tolf ; månader med: regeringsärendena sig icke befattat, samt: att-sjukligheter efter denn: tids utgång fortfar, äro styrkta genom en förfute! tids inträffade förhållanden, eller genom sådant bevis som lagskipningen föröfrigt erkänner, — måste jag med all aktning för läkärens konst, hos honom för