en renningbrist, hvartill man kanske aldrig sett maken; men då man vill lindra dennas, må men akta sig för att rubba en bestående näringstörfattning, hvermed dessutom i sjelfva verket ganska litet vore vunnet. Den krig, hvari man nu befinner sig, är allvarsammare än att den skulle kunna på sådant sätt i nögon väsentlig mån afhjelpas, Att deremot imäsga äfveotyr och olägenheter skulle uppstå, 1 händelse anståud med bränvinsskattens erläggande beviljades, är ganska påtagligt för den som närmare tänker på saken. Då vid förra riksdagen bränvinsskatten från en obetydlighet förhöjdes till nuvarande brtydliga belopp, var det naturligt att man genom det stadgande, som föreskrifver, stt skatten skall i forskott erläggas, i första, r et ville försäkra kronan om att alltid deraf Komma i åtnjutande; men man afsåg dermed jemvål någonting annat, Man ville nemligen ger nom detta stadgande ytterligare föravåra bränvinsbränningen och derigenomföran!eda minskning i tillverkningen. Det första ändamålet skulle genom det fö reslagna anståndet med bränvinsskatten äfvertyras och det. senare helt och hållet förfe!as Hvilka föreskrifter, som än meddelades i afseende på den säkerhet bränvinebrännarns borde lemna, skulle kronan under en så tryckt penningställning, eom den närvarande, säker blifva utsatt för ganska betydliga f rluster. Det vore dessutom i högsta grad o!ämplig att, under det man med rätta klagar öfver borgenssystemets förderflighet, sisten skul omhulda det och medgifva en större utsträckning deraf, än hittills varit ifrågasatt. Huru svårt det skulle blifva för konusgeas befallnin shafvande att pröfva borgenstörbindelser na för skatten, kar: man iät inse, då ma erinrar sig tilll hvilka betydliga belop; skatten uppgår.särdees för bränvinsbrän nare, som ega flera brännerier, och af hvilka många under de senere åren lära i skatt er lagt ända till 50,000 rdr. Det kan förutses; att i slikt fall under en svår penningtid nästan ingen bränvinsbrännare skulle i förskott afbörda sig skatten, och länsstyrelserna skulle följaktligen få att pröfva borgensförbindelse; i huvfratal. Hvilket missnöje skulle icke upp stå, då vederbörande funne sig nödsakade at: underkänna erbjudna säkerbeter och derigenom till stor förlhist för egaren hindra afverkningen vid ett bränntri, der alla råämnen voro anskaffade. Men äfven om man icke vill göra afseende å de nog stora betänkligheter, som i dette hänseonde möta, så förekommer en annan betänklighet, som synes oss ännu större. Skulle ett anstånd med bränvinsskatten medgifvas kan det med visshet antagas att ganska månge skola bränna endast för att skäffa sig penninga: för bränvinet, i hvars värde de: icke erlagde skatten skulle ingå för omkring en tredjedek I full motsats till hvad som åsyftats med skattens erläggande förskottsvis, skulle man, genom att bevilja anstånd dermed, föranleda er öfverdrifven bränvinsbränning, hvarigenom dels bränvinssupandet, som redaz åter är i ett fruktansvärdt tilltagande, skulle befordras, dels ock det finansiella betrycket, långt ifrån att minskas, tvärtom blifva större: Det är från fullmäktige i rikets stäsders bank, som åtgärder böra förväntas för att åt minstone i någon mån indra den närvarande penningkrisen. Men vå länge de sitta med armarne i kors och icke anse banken böra göra den ringaste uppoffring för att afbjelpa den förlägenhet, hvari bela landet befinner sig; kan man icke på lång tid deri hoppas någon förbättring. Det vore icke för mycket begärdt af riks-anken, att han i en tidpunkt sådan som den närvarende skulle höja sig öfver slentrianen och följa andra riksbankers exempel. Det bör dock erkännas, att den sora förlägenbet, hvari Stockholms börs nu befinner sig, till en del är sjelfvållad, och den närvarande krisen verkar derför belsosawt till stäfjande af det spekulationsraseri,, som var på god väg att bemäktiga sig denna börs. Man får hålla till godo att; när penningar tryta, draga in sina affärer, Så må äfven de bränvinsbrännare, som sakna penningar till skatten, låta bli att bränna. Detta är det enkla och, såsom oss synes, äfven rättvisa i saken. Emellertid anse vi oss böra uttrycka den önskån, alt hr finansministern ville föranstalta att hvad som inflyter för bränvinsskatten, och icke till statens behof erfordras, genast måtte på lämpligaste sätt i allmänna rörelsen åter utsläppassoch vi äro öfvertygade att hr Gripenstedt, som. i detta afseeiide redan förut visat sig vara i stånd att beträda en annan väg änsina föregångare, äfven i detta fall icke försummar att göra alit hvad som kan och bör göras. UU: harittada för nänmra MFdramar satan 1 vån