atan er let menliga verkningar. Men n alt anmärl fdet tog kan gå ad med de inr angelägenheterna, men. att den yttre politiken nöd vändigt kräfver en kunglig person i spetsen för re geringen. Så litet vi eljest älska deöna interimsre gering, synes oss just häri liga ett. argument, som gör densammå önskvärd. Man har blott alltför län c drifvit utrikespolitiken, såsom kabinetts-, ja sängkam. marepolitik. Något sådant låter sig icke göra unde: en interimsstyrelse. Den måste ovilkorligen göra åt utländska ångelågenheterna till regerings-angelägenheter. Och BHvilket främmande Jand skulle derat taga anstöt? Skall man förtryta att svenska folket hållit sina grundlagar i helgd? Och hafva icke äfven döstoltåste af Europas suveräner underhandlat och underhandla de icke ännu i dag med regeringar, son icke ledås af någo. krönt bufvud? Vi finna sålunda för vår del alls icke något välfårdsangelägenhet ligga uti regentskapets ordnande i strid med grundlagens föreskrifter. Den är sårande för vår ambition, den är, om man så vill; från pincipens synpunkt sedt, en absurditet denna interimsstyrelse, men vi hafv: dock af densamma.en erfarenhet, som icke ger adledning till några farhågor, under det, i afseende å regentskapets ordnande i enlighet med hofrösternas önskningar, ingen sådan erfarenhet gifves. Vi veta väl att den en gång måste göras, vi vea väl, att ärftlighetsgrundsatsen, hvilken, såsom upphöjd till grundlag, måste respekteras, befunnes den ock inför förnuftei och statsklökheten än så ogiltig — berättigar H. K. H. kronprinsen att taga i sin hand det svenska regeringsrodret. Men vi veta deremot icke, om det är skäl att påskynda denna tid, ållräminst att göra det i ovedersäglig s.rid F ot rikets grundlagar. Vivarna ännu en gång för följderna af en sådan öfverträdelse! Vi barna för den känsla, som otvifvelåktigt kommer att väckas hos ett samvetsgrannt folk, om det oerhörda skulle inträffa, att landets egna representanter, i samråd med furstehus och regeringsledamöter, visade sig akta för intet sin ed och sitt samvetes förpliktelser! Då vi återgifvit de mest framstående landsortstidningarnes. yttranden mot planen att på sidan om grundlagen uppdraga styrelsen åt kronprinsen, böra vi ej fördölja att till dem, som i.denna plan ej se något grundlagsstridigt, slutit .sig den i Karlstad utkommande Wermlandsposten. Vi anföra här det väsenthgåä af dess yttrande i frågan; men fästa förut den ärade författarens uppmärksamhet på ati vi ingenstädes, såsom i artikeln förutsättes, yttrat att interimsregeringen skall föra styrelsån till dess konuågen sjelf förmår återtaga den; och att tidningens resonnemang i denns del således hvilar på et: fullkomligt misstag. Vi hafva endast efter grundlage 8 tydlig: föreskrift förfäktat den åsigten, att interimsstyrelsen först sedan konungen längre tid än 12 månader sig med styrelsen ej befattat, eger att sammackalla rikets ständer, för att dessa, på sätt dem bäst synes; må förördna öm regeringen. Hvad åter den t andra punkten förekommande lagtolkningen beträffar, visar den endast hvilken flygt man kan tage, när gärdet ex gång är uppgifvetj på samma gång den ytterligare ådagalägger vishetefi hos våra grundlagsstiftare, då de i 83-S R: F. bjödo, att grndlegarne skola tolkas eftet sin ordalyelse. Men läsaren döme sjelf. Sedan tidningen förordat sammankallandet åf interimsregeringen för att genast till Sverge: ständer och Norges storthing aflåta proposition om styrelsens uppdragende åt kronprinsen, yttrar hon: En sådan proposition är fullkomligt laglig, ty stadgandet i 7 riksakten afser ingenting annat, än en föreskrift huru med rikenas styrelse förfaras bör vid det olyckliga tillfället af konungens insjuknande så svårt, att han regeringsärendena ej vårda kan, på det ätt regeringsmaskineriet ingen tid må ligga nere; men den föreskrifver ingalunda att denna interimsregering sedermera fortfarande skall föra styrelsen ända till dess att konungen antingen tillfrisknar eller aflider, äfven om detta skulle ske först etter flera års förlopp; ty då skulle 92 i svenska regeringsformen säkerligen för längesedan hafva blifvit ändrad till mera öfverensstämmelse dermed. Nu säger denna S, att statsrådet icke får föra styrelsen längre än 12 månader från den dag då det till följd af konungens sjuklighet öfvertagit riksstyrelsen, utan senast då måste sammankalla rikets ständer, för ati taga den författning om rikets styrelse, hvilken de nyttigast finna; med denna 4 åter, tillkommen långt före föreningen, afser tydligen endast det fall, att konungen varit så sjuk, att han ålls icke kunnat lemna någon föreskrift för riksstyrelsen, eller i sittande statsråd besluta riksdagens sammankallande för att besluta öfver riksstyrelsen; men ingalunda förnekar den honom rättigheten, der sjukdomen verkligen tillåter honom att i sittande statsråd besluta riksdagens sammankallande, både att göra detta och att till de församlade ständerna aflåta nådig proposition ait genast förfara enligt 91 4 regeringsformen, det vill säga taga den författning om rikets styrelse, hvilken de nyttigast finna. Häraf följer att konungen skulle af regeringsformen våra all.eles öförhindråd att genast aflåta proposition härom till rikets ständer; men efter riksaktens tillkorist, öch för att icke gifva norrmännen den ringaste förevändning till klagomål öfver föreningens brytande, så är väl rättast och säkrast att genast sammankalla interimsstyrelsen och låta dennås förstå regeringsåtgärd, såsom ofvan ssgdt är, blifva att föreslå Svea rikes ständer och Norges storthing att genast uppdraga riksstyrelsen åt H. K. H. kronprinsen för dena tid som konungens sjukdom fortfar. Och för att ingen må kunna framkomma med det svepskälet, att ett sådant uppdrag åt kronprinsen är olagligt utan att konungen dertill gifvit sitt samtycke, eller att konungens afhållande från regeringsärendena på grund af sjukdom redan öfver tolf månader fortfarit, så sydes H. M. konungen i sittande statsråd böra besluta att aflåta nådiga skrifvelser till så väl rikets ständer som Norges storthing, med tillkännagifvande om det af läkarne intygade förhållandet, och interimsstyrelsens sammankallande m6d anledning häraf, äfvensom att denna interimsregering erhållit befallning att aflåta proposition så väl till rikets ständer som Norges storthing, att de måtte fatta sitt beslut antingen de vilja fortfarande till dess konungen tillfrisknar fppdraga rikenas styrelse åt interimsregeringen, eller åt den till myndiga år för längesedan komne kronprinsen, hvilket alternativ konungen helt och hållet lemnar åt de begge ländernas representationer att bestämma sig för. S Eejsaredömet. Kinås närvarande ställning C). (Efter Revue des deuz mondes.) Chun-tse-Tsuen föddes år 1813 nära Kanton. Hans