i DAGDRIFVERIER BRIFVERIGE DRÖMVMERIER. A OLAUDE GERARD. () Ändiligen var förvandlingen slutad och likheten så fullkomlig eriellan dö båda qvinnorna, hvilkas bilder syntes bredvid livarandra i spegeln, ait finan tiodde sig se tvänne tvillingsyatrar. Växten, sällningen och dragen egde af naturen redanså mycken likhet; att hårets och ögonbrynens dB UVlott behöfde öfverensstämma för att göra ett misstag ganska lätt. Se så, nu stänga vi in den stackars friherrinnan här och låta mamsell Marie få-en smula frihet under några timmar, att hämta frisk luft och låta sitt bjerta klappa utan tvång som andra unga menniskors... det är i sanning en lycka, ätt jag så här kan föreställa din person; emellertid tror jag knapt att döt skulle gå lika Tätt att förvandla kammarjungfrun till friberrinna, som det går att göra friberrinnan till kammarjungfrö, sade Måthilda leende, under det Marie hängde en; kappa öfver hennes axlar, . Nej, ty det är, lättare att få det ljusa håret mörkt än det mörka ljust.p Din : egenkära varelse. . du tror då allt består dernti... likväl tviflar jaz på att du, äfven om du kunde, skulle vilja spela den odiöst tråkiga rol, som-ödet tilldelat den stackars friherrinnan K.n Hvem vet,, mumlade Marie helt sakta, under det hon öppnade en annän tapetdörr, än den hvarigenom amman inkommit, och med ljuset, som hon höll i handefij belyste en liten smal och brant trappa belagd med måttor. God natt, mitt barn, sof godt, eller läs, elier spela friherrinnia Jäst du behagar, inom låsta dörrar likväl... du är väl säker att vagnen väntar vid hörnet2s cc a Ja bevars!... skall jag inte öppna dörren dernere? na Visst icke, der kunde vara någon i din kammare, och två mamseller Marie vore då sför myckets, sade Mathilda glädtigt.i det.hon steg utför trappan. sen b sh Ack min Gud! jag bade så nära glömt att Lovisa var inne för en stund sedan och bad att friberrinnan skulle kömnia intill lilla () Se Aftonbladet n:r 208—210.